Jag håller tummarna.

Publicerat i Eva, Teknik

Efter en kort diskussion kom ledningsgruppen i Familjen AB fram till att den inte skulle klara sig utan tvättmaskin fram till den 11 september.
Ledningsgruppen kom också fram till att det skulle vara värt att betala några hundralappar extra för en likadan tvättmaskin som kom tidigare.

Det ursprungliga köpet upphävdes, ny tvättmaskin letades upp på nytt ställe, beställnig gjordes och väntan påbörjades.

Nu har vi varit utan tvättmaskin i drygt en vecka.
Utan att stödtvätta hos någon annan.

Nu börjar det bli lite tungt.
Högen med smutstvätt har antagit monstruösa former.
Jag kommer längre och längre in i min garderob innan jag hittar någonting som jag kan ha på mig på jobbet.

Jag håller tummarna för att den nya maskinen är nära.
Jag håller tummarna för att den kommer idag.

Jag riktigt längtar efter att tvätta igen.
Jag längtar efter att hänga ren tvätt.
Jag längtar till och med efter att vika ren och torr tvätt.

När man har kommit så långt som att längta efter att vika ren och torr tvätt………..då längtar man verkligen.


*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Skrynkel i bröstet.

Publicerat i Eva, Familjen

Jag har börjat jobba 75%
Från igår.
Jag åker hemifrån så fort Mannen Min Älskade kommer hem och sedan jobbar jag sex timmar.
Med avbrott för 30 minuters lunch.
Det betyder att jag är på jobbet sex timmar och trettio minuter.
Det är väldigt lång tid.
Det är en evighet.

Igår, när det var en och en halv timme arbetstid kvar, var jag tvungen att ta fram bloggen för att titta på bilderna på min familj.
Då började jag nästan gråta.
Det sved i magen och det skrynklade ihop sig i bröstet.
Jag längtade så otroligt mycket.
Efter de som jag älskar allra mest.
Så tittade jag på filmen där Bebis säger “mamma” och sen var jag tvungen gå på muggen så jag kunde snyta mig i lugn och ro.

Idag har det gått bättre.
Jag har inte varit tvungen att kolla bilderna på bloggen utan det har räckt med de jag har inramade på mitt kontor.
Jag tror att det kommer att gå ännu lite bättre imorgon.
Jag tror att det är en vanesak.

Att det är jag som måste vänja mig.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Löpning.

Publicerat i Löpning

I eftermiddag har jag varit ute och sprungit igen.
Jag springer som sagt inte långt och det går inte fort.
Dock putsade jag tiden från i lördags med 8 sekunder.

För ett ögonblick tänkte jag att jag måste vara en av de absolut mest korkade brudarna som finns.
För ett ögonblick tänkte jag att jag måste ju vara helt jävla dum i huvudet eftersom jag längtar efter att göra någonting som är så jobbigt.
Verkligen pissjobbigt.

Men jag vet vad det är jag längtar efter.
Jag vet vad det är som gör att jag fortsätter.
Jag vet vad det är som gör att jag kommer att ge mig ut på samma vända på onsdag igen.

Jag längtar efter känslan att orka.
Jag längtar efter den underbara känslan att orka springa hela sträckan.
Jag längtar efter känslan att jag faktiskt orkar springa lite längre.
Och lite längre.
Och lite längre.
Jag längtar efter känslan att kroppen känns stark.

Jag längtar efter känslan att orka.
Den längtan är min drivkraft och gör att jag kommer att fortsätta.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,