Säsongens bästa löptur

Publicerat i Löpning

Jag hade bestämt mig för att springa längre än milen idag.
Längre än milen och längre än de 12 km som jag sprang förra veckan.
Visst blåste det en aning när jag gav mig iväg ( 1 ) men jag kände mig sjukt nöjd över mössan som satt som en smäck.
Lite kallt var det om händerna i början men hellre det än att behöva bära på handskar i nio kilometer.
Efter en kilometer tappade min Garmin satellitkontakten.
Totalt!
Jag bestämde mig för att strunta i att pilla medan jag sprang och lät klockan bara ticka på.
Nä jag visste sedan tidigare att jag hade sprungit tre kilometer så drog jag igång RunKeeper bara för att lite koll, framför allt på tempot, under resten av löpturen.
Det var ändå rätt skönt.
Faktiskt.
Att inte kunna titta på kilometertiden hela tiden.
Att inte kunna bli irriterad över att klockan plötsligt pendlar mellan icke existerande kilometertider.
Att inte veta exakt hur många meter det är kvar till nästa kilometermarkering.
(Hur jag ska hantera den här känslan i fortsättningen vet jag inte riktigt än. Får fundera vidare på det. Kanske ska jag springa några långpass utan klocka eller också ska jag träna på att inte titta så ofta på den)

Fint kändes det i alla fall och jag sprang på.
Vid ett tillfälle ( 2 ) var jag faktiskt tvungen att stanna till för att titta på kartan. Jag sprang och velade fram och tillbaka och insåg att det var lika bra att kontrollera om jag tagit till höger på rätt ställe eller om jag skulle rakt fram.

Det var helt nya vägar jag sprang på och det var helt underbara vägar att springa på.
Bara det torkar upp lite mer så kan det inte bli mer perfekt.
Lite kuperat, hälften grus, hälften asfalt, lite skog, lite åkrar, några hus, några kurvor och lite raksträckor.

När det är lite drygt två kilometer kvar av rundan ( 3 ) så kommer det enda riktiga uppförslutet och när jag har kommit upp och hämtat andan vet jag att jag har ungefär två kilometer kvar, att de går svagt nedåt och att det bara är att öka.
Jag försökte verkligen idag också.
Jag hade krafter kvar och jag ville verkligen.
Men det gick fasiken inte.
När jag kom uppför backen, runt och upp på den lite större vägen så blåste det sådan motvind att det bara inte gick att öka hur mycket jag än ville och hur mycket jag än försökte.
Det var bara att sträva på hemåt och när jag kom hem och mätte rundan så konstaterade jag att jag fick i hop 13.8 kilometer med ett snittempo på 6.20 min/km och det känner jag mig riktigt nöjd med.

Förra året sprang jag 13 km, tre månader senare, med en kilometertid på 7.04 och någon vecka efter det sprang jag 15 km med en kilometertid på 6.53 och visst älskar jag att mitt nötande på löpbandet gett resultat.
Jag springer längre sträckor mycket tidigare på säsongen och jag springer snabbare än jag gjorde förra säsongen så nog har det gett resultat och det ger mig enorm motivation att fortsätta träna och fortsätta med att försöka flytta fram mina egna tempogränser.