En ny upplevelse.

Publicerat i Löpning

Idag hade jag bestämt med en jobbarkompis att hon skulle komma hit och vi skulle springa tillsammans.
Vi hade bestämt att vi skulle springa en mil.

Jag misstänkte att hon skulle springa i ett snabbare tempo än vad jag gör.
Hon är lite längre, har lite längre ben och springer i största allmänhet snabbare än jag gör.
Min plan var att försöka haka på.
Min plan var att försöka haka på henne.
Min plan var att verkligen försöka ta rygg på henne för att genomföra milen i hennes tempo.

Det gick väl sådär bra.
Det gick otroligt bra i början.
Då hängde jag med i det, för mig, mördande tempot och det kändes stabilt och bra.

Sen gick det lite mindre bra.
Efter ungefär 3,4 km var jag tvungen att dra ner på takten.

Sen gick det ytterligare lite mindre bra.
Efter lite drygt 5 km tog det stopp.
Det var som att köra huvudet i väggen.
Jag var tvungen att, inte bara sänka tempot, utan jag var helt enkelt tvungen att gå.
Ungefär här insåg jag också att jag inte skulle fixa milen.

Men det blev i alla fall dryga sex kilometer.
Och som min otroligt snälla kollega på sitt snälla sätt sa till mig när vi väl var tillbaka igen:

Men varje runda man kommer ut på är en bra runda Eva”

Hon har ju rätt.
Det är ju så det är.
Att varje runda man kommer ut på är en bra runda.

Men nästa gång jag springer ska jag springa ensam.
Nästa gång jag springer ska jag springa i mitt eget tempo från början till slut.


*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Ja visst ja ………. *Evas krypin*

Publicerat i Reflektioner

Idag är det sista dagen som min närmaste kollega jobbar innan hon går på mammaledighet.
Idag är det sista dagen som hennes vikarie har chans att repetera ”det där som hon tror att hon aldrig kommer att kunna lära sig”.
Idag är dagen som vikarien fyller år.

Nu kommer jag ihåg att de ska bjuda oss andra på fredagsfrukost.
=)

*lägger in mina medhavda smörgåsar i kylen*

Men vad FAAAAAAAAAAAN ……….. *Evas krypin*

Publicerat i Reflektioner


Det är några stycken på jobbet som enbart har mobil anknytning.
Ingen fast telefon utan endast en mobil som ska fungera till ALLT.
Telefon, mobil, kalender påminnare……..You name it.
Den kan säkert koka kaffe, snyta barnen och gå ut med hunden också.

Det är bara ett endaste pyttelitet problem.

Kollegan som har sitt kontor närmast mig lämnar ALLTID sin jävla multimaskin kvar på kontoret när hon går iväg.
Den där manicken påminde henne om någonting med FEM stycken upprepningar av samma melodislinga med en och en halv minuts mellanrum PÅ HÖGSTA VOLYM samtidigt som hon satt inne på ett annat kontor.

Jag tyckte själv att jag stod ut länge och till slut fick jag bara nog, greppade multimaskinen mellan pekfingret och tummen, höll den framför mig med sträckt arm, marscherade iväg och helt sonika släppte den i hennes knä……….utan ett ord.

HEPP…………….

*undrar varför jag känner mig så grinig*
*kollar i almanackan*