Kärleken

Publicerat i Familjen, Kärlek

Det här med att ha två söner är ju fränt.
Det kommer det alltid att vara.
Att jag är mamma till två.
Flera stycken liksom…….
Våra barn.
Våra söner.

Vi har så otroligt underbara pojkar.
Vi är en så fin familj.
Vi har ett vackert hem.
Vi har verkligen skapat ett fantastiskt liv tillsammans, Min Älskade och jag.

Tacksamheten sköljer över mig och jag vilar i glädjen och kärleken.

Kärlek

Publicerat i Puppe

När jag kom hem vid 19.30 tiden efter en lång dag i Stockholm möttes jag av ett renstädat hem.

”Ja men vad fan, jag kom ju på i morse att du inte skulle hinna så då var det ju bara att göra det”

Det är mycket nu.
Hösten och vintern har varit vidrig.
De senaste veckorna har varit helt osannolika.

Jag ska berätta.
Snart.

Nu vill jag bara lugn och ro.
Ett par veckor.
Eller i alla fall över midsommarhelgen.
Ett par dagar skulle räcka……..

Det här med att ha katt

Publicerat i Sune

Vi har ju tre katter.
Tre helt underbara katter.
Alla från samma familj i Broddbo.
Allt tre med samma mamma.
Men tre HELT vitt skilda individer.

Otto och Sivan är de yngsta.
De lämnar knappt huset och gården.
Tonåringarna.

Men så har vi Sune.
Herregud vilken oro.
Hur många gånger har jag inte vandrat fram och tillbaka i dikena med tårarna rinnande och letat efter honom.
Första gången när han var borta ett dygn.
Andra gången när han var borta två dygn.

Nu är vi (läs jag) en smula mer luttrad.
Ett, två, tre och till och med fyra dygn utan att visa sig hemma är ok.
Men fem, sex och sju dygn borta är INTE ok.
Not!
I går kväll pratade vi om att det hade gått för lång tid och med sorg i hjärtat var till och med jag tvungen att erkänna att jag inte heller riktigt trodde att jag skulle få se honom
igen.

Känslan, people, den känslan.

Så när vi precis hade gått och lagt oss.
Glasögonen låg på fönsterbrädan, bettskenen nära till hands och täcket uppdraget till hakan.
Då hör jag jamet.
Eller snarare avgrundsvrålet utanför sovrumsdörren.
Det där vrålet som inte sa någonting annat än ”Matte, jag är hemma nu”.
Brillorna åkte på igen, tunikan också och så rusade jag ut i hallen.

Där stod han.

Sune The Cat.
Kungen av Smulsnaret.

Han kråmade sig och spann så högt att jag knappt kunde höra vad jag tänkte.
Det var bara att springa ner i köket, fylla på med mat och färskt vatten och en äggula.
Sen satt jag på köksgolvet och tittade på honom medan han åt och drack.
När han var mätt och otrörstig klev han upp i mitt knä så att jag kunde plocka  fästingarna på honom och sedan låg vi bredvid varandra på köksgolvet i 10 minuter och kurade med nosarna så nära varandra det bara gick.

Vilken glädje.
Vilken glädje det är att ha katt.
Hela tiden.
Trots oron.
Så är ju glädjen så oändligt mycket större.

Hela tiden.

Jag säger ja idag också

Publicerat i Eva, Puppe

Idag för fem år sedan
Barfota, klädd i vitt och med blommor i min hand.
På en strand i Thailand.
Sa jag ja till dig, Min Älskade.
Ja till att leva med dig.
I nöd och lust.
Det var så lätt.
Så otroligt lätt att säga ja då.

Idag, fem år senare.
I raggsockor, jeans och flanellskjorta och en smula mer frusen än vad jag var då.
Ingen sol, inget hav och ingen sand mellan tårna.
Men fortfarande lätt att säga ja.

Jag känner sådan enorm kärlek och en enorm tacksamhet för de här fem åren.
Tack Min Älskade Puppe.

Jag säger ja idag också.
Ja till att fortsätta leva mitt liv tillsammans med dig.

Varmt om hjärtat

Publicerat i Foton, Fototriss

Jättefint tema på Fototriss den här veckan.
Temat är ”Varmt om hjärtat” och det blev hur lätt som helst att välja bilder eftersom motivet fanns mitt framför nästan på mig i fredags.
Yngste sonen och hans älsklingskusin som satt och pärlade tillsammans.
Kärlek, familj, vänskap, gemenskap, fniss och småprat är sådant som känns riktigt varmt om mitt hjärta.

Det är tävling även den här veckan och den här gången är det Ving som står för priserna och vinner jag så det rätt självklart för mig att resan kommer att gå till Italien.

Här är mitt bidrag till tävlingen och till veckans Fototriss.

Pyssel-7Pyssel-4Pyssel-3