Orup och jag …… eller Anna jag älskar dig.

Publicerat i Reflektioner

DSC_3905
Foto Mathias Heinel

Sitter och tittar på ”Så mycket bättre” och idag är det Orups dag och plötsligt så bara väller minnena över mig.
Plötsligt så bara flimrar det bilder förbi.
Så otroligt många bilder.

Jag hade missat Orup eftersom jag var i Italien.
Anna gav mig Orup och jag var helt såld.
Jag kommer ihåg att jag satt på golvet utanför toan på tåget med lurarna och bara lyssnade och drack Martini Bianco.
Som jag lyssnade.
Som jag drack.
Som jag njöt.
Som jag lyssnade.

Hur ska jag kunna förklara känslan i att Anna kom ner till mig i Milano?
Hur ska jag kunna berätta om vår vänskap?
Om vad den betydde?
Hur ska jag kunna förklara känslan, där på caféet i Milano när jag berättade vad du skulle göra, att du bara skulle hålla kvar blicken och att du sen skulle få frågan om du hade cigaretter eller om du kunde bistå med eld.
Att den frågan sedan ledde till att vi åkte tåg till Roma kunde inte ens jag förutse.


RomaF
Foto Moyan Brenn

Tetti De Roma - 1/4Jx
Foto .L

Colosseo, Roma, Italia
Foto yeowatzup

Er mare de Roma
Foto mauro

Hur ska jag kunna berätta om Kristinas glädje över vår möjlighet att åka?
Över hennes oro men ändå hennes glädje.

Det går egentligen inte att berätta om resan.
Inte om resan dit och absolut INTE om resan hem.
Det går inte att berätta om lägenheten, om hunden, om bilen, om fontänen eller ens om kläderna.

Bilden på dig och mig Anna.
På kanten på Fontana di Trevi.
Bilden där vi har en varsin cigg i handen.
Bilden som du skrapade bort din cigg på för att kunna visa för de dina.
Axelvaddarna, kjolarna, strumpbyxorna, utsikten från lägenheten, kupolerna, kaffet och vädret.

Det går liksom inte.
Jag vill.
Men jag begriper inte riktigt hur jag ska bete mig.

Hur i helvete ska jag kunna förklara för att ni ska kunna förstå?
Det är ju bara Anna som kommer att fatta vad jag pratar om i alla fall…….

Men så är det.
Orup, jag äskar det du gjorde för mig under den här resan.

Anna, jag älskar dig…….

Det är så många som älskar mig……

Publicerat i Reflektioner

IMG_0592Det är fantastiskt att leva tillsammans med barn.
Att vara mamma till två barn, två underbara söner är ingenting annat än en välsignelse.
I morgon ska min äldste son på sitt livs första anställningsintervju.
Som jag älskar honom.
Så många människor det är som älskar honom.

Idag när jag låg ner bredvid min yngste son och han precis höll på att somna viskade jag att jag älskar honom.
Vill inte att han ska få en möjlighet att glömma det.
Då säger han, lite sömndrucket.
Mellan sömn och vakenhet.

– Mamma, det är så många som älskar mig. Du älskar mig, pappa, Felix, Otto (som låg bredvid honom), Sune och Sivan älskar mig. Mormor, farfar, Sanna och  faster Annika älskar mig.
Det är så många mamma, och det är så bra.

 

Så känner jag också.
Det är så många som älskar mig.

Och det är så bra……..

Om en sjuk man och en randig trasmatta

Publicerat i Min mamma, Reflektioner

Min mammas man är sjuk.
Väldigt sjuk.
Han har varit sjuk i många år.
Fler år än jag kan förstå.
De älskade varandra.
Min mamma och min mammas man.
Jag hoppas att de älskade varandra med en kärlek som liknar den jag och Min Älskade känner för varandra.
Jag hoppas att det var en sådan kärlek.
Kanske finns den kärleken kvar.
Hon min mamma vet jag att den finns.
I min mammas mans dimmiga sjukdom tänker jag att den ändå finns hos honom.
Ibland.

För många år sedan lovade han att han skulle hjälpa mig.
Han har hjälpt mig otaliga gånger.

Eftersom jag bodde utan möjlighet att själv tvätta mina trasmattor lovade han den här gången att han skulle hjälpa mig.
Att tvätta mina trasmattor.
Hans hjälp resulterade i mattor som doftade ljuvligt av såpa men det var halvsmutsiga mattor som var randiga av såpan han hade sprutat över dem.

Idag är mammas man sjuk.
Bortom all räddning.
Jag har gjort vad jag kan för att hjälpa.
Honom.
Mamma.
Jag ordnade så att han fick flytta från hemmet han älskade.
Jag tror att jag genom det räddade livet på min mamma.
Antagligen släckte jag den sista lågan i hans liv.
Jag hade inget val.

Jag har inte haft honom i mina tankar på länge.
Han har inte funnits där på flera månader.
Sommaren har gått utan hans närvaro.

Igår ringde min älskade son.
Min äldste.
Hans röst var låg.
Han var dämpad.
Jag frågade om någonting hänt.
Orolig.
”Jag har varit och hälsat på morfar” var hans svar.
”Han är sängliggande nu, har inget liv kvar.”

Mannen har funnits i mina tankar sedan dess.

I dag har jag städat.
Ut med mattor, skurat och torkat.
Så var jag upp på vinden och hämtade en matta som jag hämtat i mins mammas hus.
Kände mig välsignad.
Tänkte att jag har trasmattor och raggsockor i minst 30 år till.
Tänkte att jag kan åldras med vackra trasmattor som min mamma vävt.
En vacker matta.
Det såg jag när den var ihoprullad.
I grått, rosa och lila.
Vacker.

Rullar ut mattan på mitt nyskurade golv och ser.
Att den är ren känner jag på doften.
När jag ser den känner jag att allting kommer tillbaka.
Så klart att jag skulle ta fram den mattan just idag.

Visst var den ren.
Så ren.
Tvättad på samma sätt.
Det sätt som var min mammas man att tvätta trasmattor.
Det sätt som lämnar mattorna med en doft, och ränder av …….. såpa.

IMG_0355

Det sätt som var min mammas man att tvätta mattor.

Måtte jag aldrig glömma att min mamma älskar just den här mannen.

Jag säger ja

Publicerat i Kärlek

Kärleken

Idag för sex år sedan stod vi där bredvid varandra.
Barfota på stranden.
Jag i mina vita byxor, min stora vita tunika och med den vackra lilla buketten i min hand.
Du i din svarta skjorta och dina shors.

Det var så lätt då.
Lätt att säga ja.
Ja till nöd och lust.
Ja till dig och till kärleken.

Sex år har gått.
År som har varit mer fylld med lust än med nöd.
Tid då vi har skapat vårt liv.
Vårt gemensamma liv.
Tid som fyller mig med värme och tacksamhet när jag tittar tillbaka på den.
Tid som gör att jag känner glädje och tillförsikt inför den tid som ska komma.

Sex år senare är det precis lika lätt.
Lätt att säga ja till dig Min Älskade.
Ja till nöd och lust.
Ja till dig, kärleken och vårt liv tillsammans.

Jag säger ja idag också.
Jag säger ja till att fortsätta leva mitt liv tillsammans med dig.

Ändrat fokus

Publicerat i Reflektioner

Det jobbiga håller på att ta slut.
Vi håller på att vänja oss vid det.
Vi skulle väl kunna säga att vi håller på att ändra fokus en smula.

Från beredskap och ständig spänning.
Det sker förändring i tanken och sinnet.
Så sakteliga, så sakteliga.
Med den förändringen ändras också fokus.

Vila.
Nöje.
Hälsa.
Fritid.
Glädje.
Gemenskap.
Intresse.
Vänskap.
Skratt.
Nya möten.
Tid.

Liv.

Jag är redo

Publicerat i Familjen, Jul, Kärlek

God-Jul-2013

Jag är redo för julen nu.
Alla är hemma.
Ledigheten är här.
Vi ska bara vara tillsammans, äta gott, tassa runt i raggsockor, tända ljus, dricka julmust, umgås, fnissa och titta på dåliga tv-program.
Det är precis så jag vill att min jul ska vara.

Jag önskar även till dig en riktigt god och fridfull jul och jag hoppas att din jul blir precis så som du önskar att den ska vara.

En underbar dag

Publicerat i Eva, Familjen

Det var en bra dag igår.
God mat.
Gott vin.
En god tårta.
Men det viktigaste skratt, allvar och vänner.

Idag är det också en bra dag.
Snudd på underbar.
Ungen ville baka lussebullar och vill ungen baka lussebullar så bakar vi lussebullar.
Peter Jöback sjunger O Helga Natt.
Den nya adventsstjärnan lyser.
Julgardinerna är strukna och upphängde
Ljusstakarna är framplockade, utplacerade och tända.

Jag har tårar i ögonen av tacksamhet.
Tacksamhet över mina älskade vänner.
Tacksamhet över att jag har kärlek i mitt liv.
Så mycket kärlek i mitt liv.

För exakt sex år sedan

Publicerat i Kärlek

För exakt sex år sedan var det också marknadsfredag i Rättvik.
Det var en lika underbar höstdag som det är i dag.
Löven sprakade i rött, gul och orange.
Solen sken och luften var lika klar som den är idag.

Jag kommer ihåg att jag sa på jobbet att jag skulle gå lite tidigare och alla trodde att det berodde på att jag skulle gå på marknaden.
Jag kommer ihåg att jag gick in på toaletten och drog av mig den obligatoriska fredagskjolen och tog på mina sköna svarta jeans.
Jag minns som igår hur jag gick ner till blomsteraffären och hämtade min bukett och knapphålsdekorationen till Min Älskade.

Jag minns solen, löven, värmen när vi satt utanför på bänken och väntade.
Jag minn det som om det var bara för några timmar sedan den hände.
Jag minns pirret i magen.
Kärleken.

För exakt sex år sedan gifte jag mig med mitt livs kärlek.
Med mannen i mitt liv.
Med Min Älskade.