Värsta bästa passet

Publicerat i Löpning

Igår blev det värsta anticlimax.
Jag hade till och med löparkläderna på mig.
Då öppnade Gud himlens portar och vräkte ner regn.
Alltså, jag har ingenting emot att springa i regn, inte alls, men jag gillar inte att börja springa i hällregn.
Ingen löpning igår alltså.

Idag drog jag på mig löparkläderna igen.
Hade bestämt mig för 10 x 400 m intervaller.
Det mullrade lite betänkligt när jag gav mig iväg men det regnade inte.
I alla fall inte de första femhundra metrarna.
Sedan började det regna.
Det kom en störtskur som övergick i lite fint strilande sommarregn som övergick i ihållande störtregn.
Ett tag regnade det så mycket att jag var tvungen att torka vattnet ur ögonen, typ 100 gånger, för att se vägen framför mig.

Men sprang gjorde jag och bra kändes det.
Äntligen känns det som att allt stretande, svettande, gnetande, muttrande och svärande genom årens lopp verkligen börjar ge resultat.
Äntligen orkar jag lite.
Äntligen har jag lite tempo.
Äntligen orkar jag hålla lite tempo längre än 10 sekunder.
Jag kommer ihåg när jag testade att köra fyrahundringar för första gången i mitt liv förra hösten och trodde att jag skulle avlida.
Verkligen långt, otroligt jobbigt och nästan omöjligt att genomföra tio stycken var vad jag tänkte.

Nu tänker jag nörda mig lite lite om det sjukt jämna tempot ( min / km ) jag lyckades hålla på varje intervall.

  1. 4.59
  2. 5.03
  3. 5.06
  4. 4.57
  5. 5.00
  6. 4.53
  7. 4.52
  8. 5.04
  9. 5.02
  10. 4.58

De sista var inte de långsammaste och den sista var inte den jobbigaste.
ÄNTLIGEN orkar jag hålla lite tempo.
Det känns riktigt riktigt bra.

Att jag under nedjoggen hittade så mycket kantareller att jag var tvungen att ta av mig tröjan och använda den som påse för att få hem all svamp gör ju inte passet ett dugg sämre faktiskt.

Skördetid

Publicerat i Reflektioner

Enligt klart.se ska det bli helt ok väder hos oss i morgon förmiddag.
För en gångs skull känner jag mig otroligt glad och tacksam över att vi är morgonpigga för i morgon bitti ska vi ut och skörda.

Jösses Amalia vad mycket kantareller jag sprang förbi i går kväll.
Eftersom jag var ute rätt sent i kväll och tänker mig att vi kommer iväg rätt tidigt i morgon bitti så räknar jag kallt med att de finns kvar i diket.

HEPP!

Skogens drottning

Publicerat i Eva

Alla som känner mig vet att jag inte gillar skogen.
Jag har egentligen aldrig gillat skogen och har aldrig förstått det där med ”att ta en skogspromenad”.
För mig är skogen mygg, knott, björnar, obekvämt, älgar, långt till toaletter, rävar och svårt att gå med klackar.
Förenat med livsfara helt enkelt.
Som sagt, alla som känner mig vet att det är så och det är inget konstigt med det.
Det konstiga är att jag tycker väldigt mycket om att plocka svamp.
Inte bara äta utan faktiskt att plocka.
För att plocka svamp och lära sig fler sorter än Karl-Johan så måste man ju faktiskt befinna sig i skogen och riktigt hur det här har gått till vet jag inte.
Det bara är så.

Det är sandsopp, smörsopp, läcker blodriska, sillkremla och citrongulslemskivling.
Och jag bara älskar det.
I ärlighetens namn är jag rätt kass på att tillaga svamp men jag älskar att plocka hem den.

Sedan jag träffade Min Älskade har jag inte plockat svamp en enda gång.
Igår, i det björnfria Västmanland, tog jag Minsting, korgen och min specialgjorda svampkniv och drog till skogs.

Med väldigt lyckat resultat måste jag nog tillstå.

[cwp_gallery]