Jag klev av

Publicerat i Löpning

Det har varit en konstig vecka.
En otroligt intensiv vecka.
En vecka fylld med Stockholm, jobb, tandläkarbesök, tuffa beslut, sena kvällar och rätt mycket bilåkande.
Det har inte direkt funnits varken tid, lust eller kraft för mig att nöta på löpbandet.

Igår fanns det.
Det var fredag och bitarna hade, på ett mirakulöst sätt, fallit på plats.
Vi hade ätit lax.
Mamma gick upp och la sig, Minsting sov redan och Min Älskade tackade också för sig.

På med löparkläderna och upp på bandet.
Laddad för 400m intervaller.
Minst 10 stycken.

Kände direkt att det inte stämde.
Värmde upp i 10 minuter och den där känslan som brukar infinna sig infann sig aldrig.
Jag började springa intervallerna och trots att hastigheten var låg och vilan rätt lång så funkade det inte alls.
Pulsen skenade och jag återhämtade mig otroligt dåligt under vilan.

Jag bestämde mig för att kliva av helt enkelt.
Avsluta, kliva av löpbandet, släcka lampan och gå upp igen.

I går kväll frös jag lite mer än vanligt.
I natt har jag haft konstiga drömmar och kallsvettig rygg.
I dag har jag ont i kroppen och rivningar i halsen.

Just sayin…….

Värsta bästa passet

Publicerat i Löpning

Igår blev det värsta anticlimax.
Jag hade till och med löparkläderna på mig.
Då öppnade Gud himlens portar och vräkte ner regn.
Alltså, jag har ingenting emot att springa i regn, inte alls, men jag gillar inte att börja springa i hällregn.
Ingen löpning igår alltså.

Idag drog jag på mig löparkläderna igen.
Hade bestämt mig för 10 x 400 m intervaller.
Det mullrade lite betänkligt när jag gav mig iväg men det regnade inte.
I alla fall inte de första femhundra metrarna.
Sedan började det regna.
Det kom en störtskur som övergick i lite fint strilande sommarregn som övergick i ihållande störtregn.
Ett tag regnade det så mycket att jag var tvungen att torka vattnet ur ögonen, typ 100 gånger, för att se vägen framför mig.

Men sprang gjorde jag och bra kändes det.
Äntligen känns det som att allt stretande, svettande, gnetande, muttrande och svärande genom årens lopp verkligen börjar ge resultat.
Äntligen orkar jag lite.
Äntligen har jag lite tempo.
Äntligen orkar jag hålla lite tempo längre än 10 sekunder.
Jag kommer ihåg när jag testade att köra fyrahundringar för första gången i mitt liv förra hösten och trodde att jag skulle avlida.
Verkligen långt, otroligt jobbigt och nästan omöjligt att genomföra tio stycken var vad jag tänkte.

Nu tänker jag nörda mig lite lite om det sjukt jämna tempot ( min / km ) jag lyckades hålla på varje intervall.

  1. 4.59
  2. 5.03
  3. 5.06
  4. 4.57
  5. 5.00
  6. 4.53
  7. 4.52
  8. 5.04
  9. 5.02
  10. 4.58

De sista var inte de långsammaste och den sista var inte den jobbigaste.
ÄNTLIGEN orkar jag hålla lite tempo.
Det känns riktigt riktigt bra.

Att jag under nedjoggen hittade så mycket kantareller att jag var tvungen att ta av mig tröjan och använda den som påse för att få hem all svamp gör ju inte passet ett dugg sämre faktiskt.

Prova lite nytt

Publicerat i Löpning

För att få inspiration till träningen inför halvmaran så har jag bestämt mig för att haka på och följa ett redan färdigt träningsupplägg. Det finns massor av färdiga träningsupplägg på nätet.  Verkligen massor.
Både sådana man får betala dyra pengar för att få tillgång till och så finns det sådana som är helt gratis.
Man bestämmer sig vilken distans man vill träna inför och vilken sluttid man har som mål för distansen och sedan är det bara att köra igång.
Det som jag redan känner är riktigt roligt med det här färdiga upplägget är att jag kommer att få sjukt mycket variation i mina kvalitetspass.
Jag kommer att springa otroligt många varianter av intervaller och variationen är den största anledningen till att jag valt att testa det här.
Annars blir det bara samma samma samma hela tiden.

Det är slut med samma samma samma hela tiden för min del nu.
Idag sprang jag mitt första kvalitetspass efter det färdiga upplägget och det var helt sjukt kul, svårt och jobbigt.
Mer svårt än jobbigt nu när jag tänker på det i efterhand.
Och mest kul.

Jag värmde upp i lugnt tempo i två km.
Körde några 100 m löpningar i snabbt tempo och en minuts gång mellan för att väcka benen.
Sen sprang jag 3 x 5 minuter med 2 min vila mellan.
Det var första gången jag sprang lite längre intervaller och jag tyckte att det var svårt att hitta rätt tempo.
Första intervallen startade jag på tok för snabbt.
Den andra intervallen var snabb men ändå stabil.
Under den tredje tappade jag lite men tyckte ändå att jag lyckades jobba på utan att tappa allt för mycket gnista.
Passet avslutades med ca 1.5 km nedjogg hemåt.

Riktigt riktigt roligt var det och jag längtar redan efter nästa kvalitetspass.
Vilken glädje.
Jag älskar verkligen att springa…………

Träningsvärk imorgon

Publicerat i Eva

Kommer jag att ha.

Har kört mitt livs första styrkepass hemma.
Ett styrkepass i form av tabataintervaller.

Jag har ju funderat på det länge.
Varit inspirerad av Linda och sugit på karamellen.
Hela tiden vetat att om jag tränar styrka så är det så klart gynnsamt för min löpning.
Det är liksom det som allting handlar om.
Att det ska vara gynnsamt för min löpning.
Jag vill bli bättre på att springa.
Det vill jag.
Jag vill orka springa längre och jag vill klara av att öka tempot.
Det är så det är.
Det blir fokus på mage, rygg och lår medan armar får åka med på ett bananskal.
Mage, rygg och lår är gynnsamt för min löpning och styrka för armarna bara för att det är snyggt för armarna.
Duger som anledning det också.

Jag körde åtta repetitioner, fyra minuter av varje övning

  1. Stepup på en fotpall
  2. Utfall bakåt
  3. Plankan med raka armar och dra in ett ben åt gången
  4. Triceps med gummiband
  5. Utfall framåt
  6. Biceps med gummiband
  7. Plankan samma som trean en gång till
  8. Knäböj som avslutades med kontrollerad spark

Vi får väl se om jag kommer upp ur sängen i morgon bitti……….

The lärdom of today

Publicerat i Löpning

Idag har jag lärt mig en sak.
För att jag hade taskig avståndsbedömning, det visste jag ju redan.
Det jag har lärt mig är att 400 m är väldigt många meter.
Väldigt många löpsteg är det dessutom.

Glad i hågen och glad i solen drog jag på mig löparkläderna på lunchen och hade bestämt mig för intervaller.
Fyrahundringar hade jag bestämt mig för.
För första gången i livet.
Jag hade ställt in min Garmin på åtta stycken.

Efter lite uppjogg så satte jag igång.
Som sagt helt utan avståndsbedömning vilket betyder att jag hade ingen koll på hur långt 400 meter var och jag hade alltså ingen som helst koll på hur jag skulle fördela mina resurser.
Alltså tog jag i alldeles för mycket.
Under andra intervallen höll jag på att dö.
Jag försökte verkligen springa långsammare på den tredje.
På den fjärde dog jag nästan.
Under den femte försökte jag tänka på att springa långsammare och på att försöka springa avslappnat och då gick det lite bättre.
Under den sjätte höll jag på att dö igen.

Det blev inte åtta utan jag gav upp efter den sjätte.
Lufsade tillbaka medan jag funderade på den uppkomna situationen.

Så i kväll läste jag Petra på Marathonbloggen och hennes intervallpass i går.

Det är lågsäsong löpmässigt för mig och därför körde jag l-u-g-n-t. Inte riva och slita, inte flåsa i högan sky – bara fokusera på löptekniken, andningen och att hitta flytet.
Sirpa som ledde vår grupp uppmanade oss att bara fokusera på varje enskild intervall, inte tänka på hur många det var kvar. ”Var i nuet, fokusera på det du gör just nu.” Mindfulness är nyckeln till framgångsrik löpning, det är jag övertygad om.

Nästa vecka kör jag fyrahundringar igen och då ska jag verkligen tänka på just det.
Löptekniken, andningen, flytet och på att vara nuet.

 

Lite mer om löpning

Publicerat i Löpning

Alltså.
Det är precis som det har hänt någonting med min löpning på sista tiden.
Det har hänt någonting med min löpning, det är helt klart.
Jag känner mig så otroligt lätt i benen när jag ger mig iväg och plötsligt inser jag att jag springer i 6 min tempo på uppvärmningen och tycker att det känns bekvämt.

Jag kände absolut INGENTING i kroppen efter söndagens 12 km i 6.20 tempo så jag bestämde mig för att springa intervaller redan idag för att testa vad kroppen skulle tycka om det.

Jag brukar vanligtvis värma upp i 10 minuter men idag körde jag 5 min uppvärmning eftersom jag sprang under lunchen.
Efter uppvärmningen sprang jag 10 x 200 m på samma sträcka fram och tillbaka.
Antagligen var det en liten liten lutning som ögat inte kunde se för åt ena hållet sprang jag på 51 – 52 sek lätt och åt andra hållet 54 – 56 sek och fick slita rejält.
Under den fjärde intervallen kände jag mest att jag ville döda den som uppfann intervallträning, den femte gick lite lättare, den sjätte var inte jobbigare än den fjärde och sedan var det ju ”bara” fyra stycken kvar.
Hahahaha……det kändes lite Linda Mpiliskt över det tänkande tyckte jag nog när jag sprang där för mig själv på den gamla nedlagda järnvägen.

I stället för att kolla sekunder på vilan så kollade jag pulsen och bestämde mig för att vila tills pulsen var nere på 145 slag.
När jag upptäckte att det bara tog ca 90 sek, till och med på de sista intervallerna, så blev jag nästan sur och vilade i 15 sekunder extra bara för att protestera lite

Det var ett helt underart pass, endorfinerna bubblar fortfarande i kroppen och jag känner mig kär i hela världen.

Dagens intervallpass

Publicerat i Löpning

Den där nya Gizmon jag har köpt är ju helt underbar.
Jag älskar min Garmin Forerunner 305.
Också.
Den kan göra så otroligt mycket förutom att mäta tid, längd och hastighet.
Det går att programmera egna träningspass och naturligtvis var jag tvungen att testa.

Dagens intervallpass var alltså förprogrammerat på 10 min uppvärmning följt av 8 x 200 m löpning och vila tills jag trycker på varvknappen och avslutades med nerjogg.

Åhej och hå vad bra det gick.
Programmeringen var en ren njutning.
Klockan varnade när det var ca 20 meter kvar av intervallen och allting fungerade hur bra som helst.
Det var underbart att inte själv ständigt behöva titta på klockan för att hålla koll på hur lång sträcka det var kvar.
Får jag säga det själv tycker jag dessutom att det gick bra.
Väldigt bra.

  1. 60 sek
  2. 57 sek
  3. 58 sek
  4. 56 sek
  5. 59 sek
  6. 57 sek
  7. 57 sek
  8. 57 sek

Efter de fem första intervallerna vilade jag 90 sekunder och efter de tre sista 105 sekunder och joggen hemåt gick lugnt och fridfullt tillväga med ett litet stop för en slurk vatten.

Jag är otroligt nöjd.
För det första är jag nöjd med att jag höll så pass jämn fart på samtliga intervaller.
Trots att jag trodde att jag sprang saktare på de sista så gjorde jag inte det utan snarare tvärt om.
Antagligen var det så att jag sprang i ett jämnare tempo hela sträckan.
Visst var det jobbigt.
Den fjärde och femte tror jag var jobbigast.
Den andra var också rätt dryg när jag tänker efter medan den sjunde och åttonde kändes mer än ok.
Och jösses vad roligt det var.

Jag är också otroligt nöjd med att första kilometern på uppvärmningen gjorde jag på 6.41 och då var det ett tempo som jag tyckte kändes helt ok att springa med en vattenflaska i handen.

Kanske kanske kanske kan det vara så att jag är på rätt väg.

Idag är det inte vilken dag som helst

Publicerat i Löpning

För idag är det min födelsedag.
Hipp Hipp
HURRA HURRA HURRA HURRA för mig idag.

Vad passar väl  bättre än att springa sitt livs första pass med backintervaller en dag som den här?
Inte mycket.
Det har varit otroligt kvavt idag och jag drog ut på det så länge jag kunde i hopp om att regnet skulle komma.
Strax före sju på kvällen blåste det upp, molnen drog ihop sig och jag gav mig av.

Uppvärmning i väldigt lugnt tempo i ungefär tio minuter.
En flaska vatten hade jag burit med mig och den placerade jag vid foten på backen, tog ett djupt andetag och sprang.
Igår hade jag en föreställning om att jag skulle köra 5 intervaller, jogga en kilometer och sedan köra ytterligare 5 intervaller.
Under dagen besinnade jag mig en smula och insåg att det är ju dumt att tro att jag är någon Tarzan på backintervaller utan att ha provat och bestämde om mig.
Jag bestämde mig för 6 stycken istället.
Det visade sig att ”Kyrkbacken” i Boda Kyrkby är rätt precis 100 m.
I alla fall var sträckan som jag sprang 100 m.

Den första intervallen kändes rätt lätt.
Den andra intervallen kändes också rätt lätt.
Den tredje kändes plötsligt riktigt riktigt jobbig.
Nummer fyra, fem och sex kändes exakt lika jobbiga som den tredje.
Det blev INTE jobbigare.
Tack Linda.
Jag älskar dig och det pepp du delar med dig av om löpning.
Verkligen.
De tre första intervallerna gick på 32 sekunder.
De tre sista intervallerna gick på 33 sekunder.

Jag är nöjd.
Helt SJUKT nöjd.

Nästa gång blir det åtta stycken.

HEPP!