Den smala och krokiga vägen

Publicerat i Eva

Igår kväll när jag låg bredvid Minsting så fick jag inte 27 hostanfall som kvällen innan.
Jag fick bara tre.
Igår kväll när jag hade gått och lagt mig hostade jag inte alls lika mycket som kvällen innan.
Visserligen har jag blivit både täppt och rinnig i näsan.
Men när jag vaknade i morse hade jag inte alls lika ont i halsen som igår.

Jag anser nog trots allt att jag befinner mig på den smala och krokiga vägen som kallas för bättringsvägen.

Den objudne gästen är tillbaka

Publicerat i Eva

Den där Chefen har kommit och hälsat på igen.
Hostan From Hell är tillbaka som objuden gäst.

Rethostan och torrhostan är det som är här.
IGEN.
Jag hostar så jag kissar på mig.
Jag hostar så jag kräks.
Jag hostar så att det känns som jag har sår i halsen.
Jag hostar så att jag har träningsvärk i rygg- och magmuskler.

Om det ändå kunde vara en produktiv hosta.
Det känns liksom meningsfullare att hosta om det resulterar i att det kommer upp någonting.
Då känns det som jag har åstadkommit någonting när jag hostat klart.

Och en annan sak som jag har funderat på.
Förhoppningsvis kanske det finns någon människa som är lite mer medicinskt bevandrad än jag som kan svara på det här:
VARFÖR blir hostan värre när jag lägger mig ner?
Varför är det så att så fort jag lägger mig i vågrätt position så eskalerar hostan, blommar ut och liksom aldrig tröttnar eller vissnar?
VARFÖR?

Jag behöver gå och lägga mig men drar mig för att göra det eftersom jag vet vad som händer när jag gör det.

Tråkigt men sant

Publicerat i Eva

Jag är sjuk.
Hur tråkigt det än känns så är det bara att konstatera.
Jag är sjuk.

Märkligt, med tanke på att det Holmska hemmet antagit sjukhusliknande former de senaste veckorna?
Nej inte alls.
Men trots det hade jag någonstans närt ett litet hopp om att jag skulle klara mig den här gången.

Igår kväll visade det sig att så icke var fallet.
Tvekade jag det minsta lilla igår kväll så rådde det ingen som helst tvivel i morse när jag vaknade.

Jag är sjuk.
Punkt slut.

Den är här nu

Publicerat i Eva

Visst har en liten och betydligt lindrigare kusin från landet varit i närheten de senaste dagarna.
Men nu har själva  familjeöverhuvudet kommit hit.
Chefen för hosta har flyttat in.

Hostan från HELL är här som objuden gäst.

I natt har jag lyckats hålla halva norra Europa vaken med min hosta.
Som jag hostar.
Min Älskade har hämtat vatten, tyckt synd om mig och erbjudit sig att hämta Ipren.
Inte kommer det upp något heller.
Det är inte direkt någon produktiv hosta.
Det bara kliar och retas av helvete i halsen och hur mycket jag än försöker stå emot så går det inte att låta bli att hosta.

Jag hostar tills jag kräks.

Nu ligger Min Älskade uppe och sover och jag borde göra detsamma men jag drar mig för att gå upp och lägga mig.
Jag vet ju att det blir värre när jag lägger mig ner och gör jag det bredvid honom så finns det inte ens en mikroskopisk möjlighet att jag inte kommer att hosta och hostar jag så vaknar han.

Det blir soffan för mig.
Soffan, två plädar och något kasst tv-program.
Fan vad jag är less på det här nu.
Riktigt less!
Det är snart lika bra att jag lägger till kategorin ”Sjuk” till bloggen.

Cocillana kanske?
Någon?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Statusuppdatering tisdag morgon.

Publicerat i Minsting

Natten har varit förhållandevis lugn.
Minsting somnade redan 17.25 och har sovit lugnt.
Inte lika mycket hosta.
Han vaknade någon gång, låg hos oss en kvart och somnade sedan lugnt om i sin säng.
05.50 var vi nere i köket.

Feber: 38.0 grader.
Humör: Gott
Aptit: God, gröten slank ner i ett nafs

Mammans bedömning: Mamman har gott hopp att det inte ska bli så långvarigt den här gången.
Hostningar som kommer mer sällan, rätt god natt sömn, inte så missnöjt barn och uppäten gröt är hennes underlag för dessa förhoppningar.
En avsevärd ögonglimt läggs också till de positiva bedömningsunderlagen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Min önskan för dagen.

Publicerat i Bebisen

Idag önskar jag att Bebis fortsätter sova i en och en halv timme till och att han vaknar och är frisk.
Att han slutar hosta, slutar vara hängig, börjar äta igen och blir sitt vanliga pigga, pillemariska jag.

Det är min önskan för dagen.
Det är väl ändå inte för mycket begärt?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,