Tyck synd om mig

Publicerat i Eva

Tonåringen är i skolan.
Minsting på dagis.
Min Älskade har åkt till Västerås.
Jag är alltså ensam hemma.

Och vad gör jag?

Orkar inte dammsuga, gå ut med kameran, tänka eller ens lyssna på en bok.
Sitter vid köksbordet, spelar CityVille och tycker extremt synd om mig själv eftersom jag har ont i halsen och antagligen lite feber.
Det är typ det jag orkar.

Så nu vill jag helst att även ni tycker extremt mycket synd om mig.

Den smala och krokiga vägen

Publicerat i Eva

Igår kväll när jag låg bredvid Minsting så fick jag inte 27 hostanfall som kvällen innan.
Jag fick bara tre.
Igår kväll när jag hade gått och lagt mig hostade jag inte alls lika mycket som kvällen innan.
Visserligen har jag blivit både täppt och rinnig i näsan.
Men när jag vaknade i morse hade jag inte alls lika ont i halsen som igår.

Jag anser nog trots allt att jag befinner mig på den smala och krokiga vägen som kallas för bättringsvägen.

Tråkigt men sant

Publicerat i Eva

Jag är sjuk.
Hur tråkigt det än känns så är det bara att konstatera.
Jag är sjuk.

Märkligt, med tanke på att det Holmska hemmet antagit sjukhusliknande former de senaste veckorna?
Nej inte alls.
Men trots det hade jag någonstans närt ett litet hopp om att jag skulle klara mig den här gången.

Igår kväll visade det sig att så icke var fallet.
Tvekade jag det minsta lilla igår kväll så rådde det ingen som helst tvivel i morse när jag vaknade.

Jag är sjuk.
Punkt slut.

Uppdatering från Sjukstugan

Publicerat i Familjen

Tonåringen är frisk.

Minsting är aningens snorig fortfarande, äter inte just någonting men är på ett relativt strålande humör och transporterades till dagis idag.

Min Älskade klagade över ont i bihålorna och feber igår  och han är sämre idag.
Mycket sämre.
Han är svettblank i pannan och på ögonen och har gått upp och ner mellan sängen och soffan hela eftermiddagen.

Jag kände mig lite bättre igår eftermiddag men rasade under kvällen och bestämde mig redan då för att vara hemma från jobbet idag.
Det var tur eftersom jag är sämre idag.
Jag pratade med sjukvårdsupplysningen idag.
Jag berättade att jag har haft fyra infektioner med halsont och feber under kortare period än sex månader och frågade hoppfullt om det inte fanns något prov dom kunde ta.
Det fanns visst någon odling att göra på ett halsprov och jag tror att det är det jag har fått tid för att göra imorgon.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det suger elefantba**e

Publicerat i Eva

Det gör det verkligen.
Jag är så trött på sjukdomar nu.
Vi är inte allvarligt drabbade i vår familj.
Det är inte något större fel på oss så kanske är det förmätet att tycka att det är jobbigt.

Men jag kan inte hjälpa det.
Jag tycker att det är för jävla mycket vanliga sjukdomar  nu och det har det varit hela vintern och våren.
Minsting har varit snorig och febrig varannan vecka.
Jag har haft halsont och feber med jämna mellanrum och ätit penicillin.
Vi har kräkts och haft diarré.
Vi har fått lov att i sista stunden tacka nej till 50-års kalas, till dop och vi har haft en totalt misslyckad och magsjuk påskhelg.

Nu är det midsommar och fjantig som jag är så hade jag faktiskt sett fram mot det.
En extra ledig dag.
Hyfsat väder.
Lite lagom med umgänge hos bekanta i byn.
Mysigt i största allmänhet.
Tid för återhämtning och vila.

Så blir vi sjuka.
Igen.
Så klart.
Minsting hade feber i mitten av veckan.
Själv kände jag det i halsen redan i går kväll men jag låtsades som ingenting.
I natt kunde jag inte låtsas längre.
I morse var det bara att börja dagen med en Ipren.
Rösten höll inte, det skrapade och nötte i halsen, kroppen värkte och det dunkade av feber i huvudet.
Min Älskade kom ner och pratade om bihålor, värk i kropp, åderlåtning och tog även han en Ipren det första han gjorde.

Viljan finns i och för sig men orken är obefintlig.
Glädjen är någon annan stans och mitt humör är kört i botten.
Tårarna bränner bakom ögonlocken.

Vad fan är det för fel när jag får ont i halsen och feber med några veckors mellanrum hela tiden?
Fan i helvetes jävla skit.

Det här suger verkligen elefantballe.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Dagens status.

Publicerat i Eva

Solen tokskiner.
Minsting var på ett strålande humör när jag lämnade honom på dagis.
Min Älsade, hans pappa och Tonåringen är utomhus och sätter staket.
Det är marknad i Rättvik hela helgen.
Sa jag det att solen skiner.

Så här har jag det:
Glassen är slut.
Jag har så ont i halsen att jag får kväljningar när jag ska svälja och tackar min lyckliga stjärna för Ipren.
Jag kan inte vara ute och hjälpa till med staketet.
Jag kan inte ens vara ute och titta på.
Jag blir anfådd bara jag tänker på att gå ner för trappan.
Jag ligger i sängen och tycker synd om mig själv och väntar på att de ska ringa tillbaka från sjukvårdsupplysningen.

Sjuk

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Edit:
Klockan 13.50 har jag fått en tid för halsprov.
Nere i Rättvik.
Intressant eftersom det är marknad och det betyder att det kan vara rätt trixigt att ta sig fram med bil.
Hur det blir om jag dessutom ska ta mig till apoteket vill jag inte ens tänka på just nu.
Jag lägger mig under täcket och vilar en stund istället.

Som ett brev på posten.

Publicerat i Eva

Förklaringen till gårdagens blytyngder i skorna kom som ett brev på posten klockan 04.34 när Minsting vaknade.
Eller snarare som ett slag i magen.

Ont i halsen – CHECK
Feber – CHECK
Värk i muskler och leder – CHECK

Kroppen värker vid minsta rörelse.
Det gör till och med ont i fotlederna när jag andas.
Det känns som om jag har fått stryk med ett basebollträ.

Illa!
Riktigt illa!

Nu har jag knaprat en Ipren, lämnat Minsting på dagis, och ätit lite ost.

Mot sängen styr nu min något dystra färd.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,