Träningen.

Publicerat i Löpning

Träningen går bra.
Jag är igång igen.

Jag vikarierade som gympaledare i torsdags.
Jag har ju ingen egen grupp längre men hade lovat att hoppa in.
Kände mig minimalt sugen innan men när jag väl stod där i mitten och musiken började så kände jag inspirationen komma.
Det är ju kul alltså.
Det är ju det.
Inspirerad som jag var så gav jag naturligtvis allt i styrkeövningarna och det resulterade i en förödande träningsvärk.
Den kom krypande på fredagseftermiddagen och kulminerade igår.Olidligt men skönt samtidigt.
Nästan olidligt skönt.
Jag behöver styrkeövningar.

Kilometer efter kilometer avverkas dessutom på löpbandet.
Och ja Ister, jag har släppt taget.
Jag varvar fortfarande gång med löpning och försöker göra löpperioderna längre och längre.
Men lite drygt är det allt fortfarande.
Igår försökte jag springa sex minuter och gå två men orkade bara tre gånger och fick lov att dra ner till löpning fyra minuter.
Men det blev i alla fall lite drygt fem kilometer och totalt 40 minuter på löpbandet inklusive nedvarvning.
Igår avslutade jag dessutom med situps, rygglyft och armhävningar.

Nu börjar jag längta, på riktigt, efter att snön ska försvinna så pass att jag vågar ge mig ut i naturen.
Än så länge är det bara de större vägarna som är snö och isfria men en vecka till med tö räcker nog för att jag ska testa.

Nästa helg kanske.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Drogad.

Publicerat i Löpning

Endorfiner är ett underskattat berusningsmedel.
Helt klart väldigt underskattat.
Endorfiner måste vara den behagligaste drogen av de alla.

Jag har precis haft ett gympapass.
Trots att vi var få, väldigt få, så har jag haft ett av de roligaste och bästa pass jag har haft någon gång.
Faktiskt.
Vanligtvis brukar det vara så att ju färre som gympar desto jobbigare blir det eftersom det är svårare att hålla kvar energin.
Men inte ikväll.
Vi var tre på passet, vilket är förödande lite och det gör att vi antagligen måste lägga ner innan terminen är slut, men jäklars vad vi gympade.
Vilken energi.
Vad roligt det var.
Vilken kick.
Jag känner mig alldeles varm, glad, nöjd och fylld med energi.

Diskbänken blev glänsande ren i ett kick.
Diskmaskinen går.
Tvättmaskinen blev också fylld igen.
Den rena tvätten tar jag med mig och hänger i ett nafs nu när jag snart ska gå upp och duscha.
Allt känns hur lätt som helst.
”Inga kymmer” som Mannen Min Älskade skulle ha sagt.

En fantastisk känsla.

Här kan ni som har Spotify lyssna på musiken till mitt väldigt nedläggningshotade gympapass.
Håll till godo.
Bli inspirerade.
Kom till Boda Kyrkby och gympa på måndagar vettja.


*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Nu blir det vila.

Publicerat i Löpning

Igår hade jag gympa.
I lilla Boda.
Vi är två tjejer som delar på en grupp.
En ny dag, tid och grupp.
Igår var första gången.
Det kom tre tappra (varav två var män) förutom tjejen som jag ska dela gruppen med.
Vi var inte många men jäklars vad vi gympade.
Det var nästan snudd på lite plågsamt mot slutet.
Men kul.

Det har varit mycket löpning på asfalt och en del gympande på sista tiden.
Så mycket som jag har sprungit den här sommaren har jag aldrig sprungit förut.
Nu är jag lite sliten.
Jag har känningar i vänster hälsena.
Jag har känt av det efter mina senaste löpturer.
Inte när jag har sprungit men dagarna efter.
Det har gjort rejält ont första dagen efter löpning och sedan har smärtan klingat ut för att komma tillbaka efter nästa löptur.
Jag var ju ute och sprang i söndags så jag kände av hälen under gympapasset igår.
Inte mycket men den kändes.

Nu blir det vila några dagar.
Jag ska vila i alla fall fram till söndag.
Jag ska vila och nästa löptur blir lugn och försiktig och på grus.

Så får det bli.


*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Träningsvärk.

Publicerat i Eva, Löpning

Jag hade sommargympa i måndags.
Det var mitt sista pass för sommaren.
Det tredje.

Inför mitt första pass var jag lite nervös.
Jag hade ju inte haft gympa på rätt länge och var nerfös för om jag skulle komma ihåg och, framför allt, om jag skulle orka.
Jag kom ihåg och jag orkade.

Inför det andra passet var jag mest stressad.
Det var veckan innan semestern, vi hade fina gäster hemma som jag hellre ville umgås med och det var dessutom Bebisens födelsedag.

Inför det tredje passet kände jag mest att det skulle bli kul.
Jag visste att jag orkade och jag visste att jag kom ihåg och kände att jag skulle verkligen ge allt.
Ge gymnasterna en riktig omgång.

Jag bubbade ut stereon, sladdvindan och skulle ta fram musiken.
Som ett pucko stod jag och bläddrade i cd-väskan innan jag förstod.
Skivan med gympamusiken var borta.
På en sekund förstod jag hur det måste ha gått till.
Jag glömde skivan förra gången och någon av mina gympakollegor har varit snäll och tagit hand om den istället för att lämna den kvar.

Det enda i musikväg jag hade att tillgå var en skiva som det stod “gympa vintern 2007”
WTF!
Jag bläddrade hysterisk i min mapp och till min stora glädje hittade jag förvirrade, men sparade, anteckningar till passet jag hade vintern 2007 och snabbt som ögat lyssnade jag igenom musiken, bläddrade i anteckningarna och insåg att det får gå som det går.

Det gick rätt bra.
Jag har dock träningsvärk.
Intensiv träningsvärk i mina, tydligen rätt oanvända, bröstmuskler.
Eftersom jag gjorde grova missbedömningar om när styrkelåtarna skulle ta slut och lite dålig koll på varierade styrkeövningar så blev det många armhävningar.

Väldigt grova missbedömningar gjorde jag.
Väldigt dålig koll på varierade styrkeövningar hade jag.

Väldigt många armhävningar blev det…………..


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Förresten.

Publicerat i Löpning

Sa jag det……………?

Att jag har träningsvärk efter i torsdags.
På fredagsförmiddagen kändes allt helt ok.
På fredagseftermiddagen började det komma krypande.
På förmiddagen igår värkte det i varenda muskel.
Det gjorde ont att andas till och med.
Så fort jag rörde mig så gjordes det med kvidningar.
Igår kväll började det släppa en aning.
Idag är det bättre.
Jag kan i alla fall röra mig utan att låta.

Men, som Ister säger, smärta är bara en högre form av njutning.

Det var riktigt riktigt länge sedan jag njöt så mycket som jag gjorde igår.
Riktigt länge sedan.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Fan vad jag är bra.

Publicerat i Foton, Löpning

Nu har jag haft mitt gympapass.
Lite bister var jag nog innan jag klev ur bilen.
Lite nervös så där.

20090528044

Det var flera stycken av de som kom och gympade som faktiskt såg riktigt glada ut över att se mig där.
De hälsade mig välkommen tillbaka och jag fick till och med ett par kramar.
Det var kul.
Riktigt kul.

Efter en regnig dag så visade sig kvällen plötsligt från sin allra bästa sida.
Solen sken, det slutade blåsa och det hade torkat upp i gräset.
När de första tonerna i den första låten hördes och jag gav de första instruktionerna så släppte nervositeten.
Sen visade det sig att det satt i ryggmärgen.
Eller i alla fall det mesta.
Ett par gånger var jag helt borta och tyckte att jag mest vevade på med armarna men de som stod runt omkring vevade på rätt bra de också och de såg inte det minsta bekymrade ut.

Näradödenupplevelse var det bara två gånger.
Under det andra passet med magövningar var jag tvungen att påminna mig själv om att magmusklerna faktiskt var helt avskurna för mindre än ett år sedan och den sista konditionslåten var inte att leka med.
Men det har den ju å andra sidan aldrig varit.

Nu är det gjort.
Jag klarade det.
Jag tyckte att det var roligt.
Jag ska göra det igen.

Fy fan vad jag är bra.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Oh my God!

Publicerat i Löpning

På torsdag ska jag ha gympa.
Sommargympa på stranden.
För allmänheten.
För första gången sedan april förra året ska jag stå i mitten och leda gymnastiska rörelser till musik.
Jag som inte gjort en styrkeövning sedan just i slutet av april förra året.

Jag tänker köra mitt gamla program som det känns som jag har kört ungefär 100 gånger som som jag vet att jag kan i ryggmärgen.
Igår kväll innan jag somnade så kändes det plötsligt som om jag inte ens kunde komma ihåg hur man gör en armhävning.

Jag ska nog lyssna igenom musiken en gång innan torsdag i alla fall.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det är bara tre veckor kvar ………. *Evas krypin*

Publicerat i Reflektioner


Efter kvällens gympapass var det en av herrarna som uttryckte lite oro inför det faktumet att jag fortfarande gympar som jag gör.

”Jag blir lite orolig…………..för du blir bara rundare och rundare om magen och vi orkar ändå inte hänga med i ditt tempo”

Trots det berömmet, för jag utgår ifrån att det var beröm så känns det riktigt skönt att det bara är tre veckor kvar på gympaterminen för det börjar onekligen kännas lite tungt nu.