Om hur jag blev universums mest lättköpta bloggerska

Publicerat i Bloggen

Så här gick det till.
Det kom ett meddelande på Facebook från Anna på bloggen Annas Kaos.
Hon berättade att hon sett att Minsting gillar Mumin, att hon jobbar med Muminprodukter och att hon gärna kunde tänka sig att skicka ett paket med lite produkter.
Jag kan erkänna att jag tvekade och funderade över om jag skulle tacka ja eller inte.
Om jag skulle sälja mig och mitt bloggutrymme eller inte.
Stora frågor för stora bloggare.
Inte för mig.
Jag behövde bara fundera i några sekunder.

What The Häck!
Självklart ville jag ha ett paket med lite Muminprodukter.

Avin kom för några dagar sedan och idag fick jag äntligen tummen ur och masade mig iväg och hämtade ut paketet.
Och vilket paket.
Jag hade fullt sjå att få med mig det in tillsammans med handväska och matlådor.
Succén var ett faktum redan i hallen när Minsting insåg att det var till honom.
Jublet nådde dessutom inga gränser när den ena prylen med Mumin och Lilla My efter den andra dök upp ur kartongen.

Det var inte lite prylar kan jag säga.
Jag är djupt imponerad.
Det var tröjor och byxor i den mjukaste och skönaste bomullen, påslakan, badskum, ett pussel med en dökul pipande pekpinne som piper om man trycker den skithårt mot mammans huvud, bestick, tallrikar, fingerfärg och (väldigt lämpligt att använda efter fingerfärgen) duschkräm med pärondoft.

Mumin_2

Mumin_3

Pusslet är han lite för liten för så det plockar jag nog undan ett par månader för att skona den roliga och pipande pekgjejen.
Kläderna och påslakanet ligger i tvätten.
Skeden funkade kanonbra att lassa in kvällsgröten med och skumbadet doftade verkligen tuttifrutti.

Tack så jättemycket Anna för paketet med alla Muminprylar.

 

 

Den här timmen.

Publicerat i Reflektioner

Kan det verkligen vara så att den är av godo den här gången.

Tidigare har jag alltid känt mig bestulen.
Bestulen på tid och bestulen på sömn.
Det har tagit en veckan innan jag har blivit mig själv igen.

Det känns mycket lättare idag.
Jag misstänker att det till stor del beror på att jag fick sova vidare när Min Älskade och Bebis gick upp i morse.
Men jag tycker att det har funkat bra med Bebis också.
Han var på ett strålande humör hela förmiddagen.
Höll sig vaken, pigg och glad.
Han skottade in massor med mat till lunch och sov middag en gång mitt på dagen.
Det goda humöret fortsatte hela eftermiddagen.
Hon skottade in ytterligare ett lass till middag, lekte, flinade, myste,  plirade och var sitt vanliga efterlängtade pillemariska jag hela dagen.
Han avslutade dagen med att i harmoni äta ytterligare ett lass (gröt den här gången) och sträckte sig mot sängen när det var dags.

Ända till 18.30 lyckades vi dra ut på det idag.

Jo, det känns klart och tydligt att det har varit en bra dag.
Kanske går förlusten av den där timmen lite lättare den här gången.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

En bra dag.

Publicerat i Eva

Det har varit en bra dag idag.
En dag som började väldigt tidigt.
Den har varit lång.
Men bra.

Bebisen var på ett strålande humör hela morgonen.
Tonåringen kom hem igår eftermiddag och även om han inte var vaken så var det härligt att veta att han var hemma.
Det räckte med att se, höra och bara veta att han låg i närheten och sov.
Bebisen somnade gott på morgonen så att jag hann äta frukost och fixa extreme makeover i lugn och ro.
En stund för mig själv helt enkelt.

Det har varit en spännande och rolig dag på jobbet.
Vi är mitt i budgetprocessen och det är alltid spännande.
Det är kul när det händer saker.
Telefonsamtal som ska ringas.
Listor som ska tas ut.
Underlag som ska sammanställas.
Frågor som det ska svaras på.
Diskussioner som ska föras.

När jag kom hem var både Bebis och Mannen Min Älskade på strålande humör.
Jag har hunnit med bus på köksgolvet och mys på vardagsrumsmattan.
Jag har pussat både på Bebis och Make.

Visst är jag trött och visst kommer jag snart att behöva gå och lägga mig tidigt.
Men inte riktigt än.
Nu ska jag röja klart på diskbänken sen ska jag njuta en stund av tystnaden och ensamheten i köket.

Kanske tända några ljus.
Jag känner mig glad.

Det är en bra dag idag.


*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Tjejmilen 2009.

Publicerat i Foton, Löpning

Klockan 06.17 rullade vi ut från gården.
Resan gick galant.
Mannen Min Älskade är en excellent chaufför och en stigfinnare av klass.
Nummerlappen hämtades ut och vi var på Gärdet dryga två timmar innan jag skulle starta.

12.40 gick min start och efter en och en halv kilometer konstaterade jag att antingen var det jag som hade valt fel startled eller också var det alla de damer som inte orkade springa längre utan började promenera innan de avverkat två kilometer.
Det var väldigt mycket damer överallt…………som gick……….och INTE höll till höger.
Banan var i mina ögon lättsprungen.
Jag är van att springa med en höjdskillnad på 132.5 meter på min långa runda så jag tyckte inte att de små backarna runt Djurgården var någonting att prata om.
Det enda som störde var att det var så mycket folk runt omkring.
Det gicks, det stannades mitt i och det lunkades så att det ibland var svårt att ta sig fram och nästan hela vägen kände jag att jag inte riktigt kunde springa i det tempot som jag skulle vilja.
Det var en rätt annorlunda känsla.
Jag tog mig i alla fall runt på en timme, sju minuter och tio sekunder och det är jag nöjd med.
Jättenöjd!

Det första jag sa när jag träffade Mannen Min Älskade var att jag lika gärna kan springa hemma och att det inte blir någon mer Tjejmil för min del.
Nu, efter några timmar, så har jag ändrat mig.
Så klart.
Självklart vill jag springa nästa år igen.
Nu vet jag ju hur det ser ut, hur det fungerar och att jag ska välja ett tidigare startled.
Självklart ska jag springa nästa år igen.

20090830285

 

 

 

 

 

 

 

20090830287

 

 

 

 

 

 

 

20090830290

 

 

 

 

 

 

 

20090830291

 

 

 

 

 

 

 

20090830300

 

 

 

 

 

 

 

 

 


*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Med ett leende på läpparna.

Publicerat i Eva, Löpning

Att jag tycker om att bo där vi bor kan knappast ha undgått någon.
Det finns verkligen hur många fördelar som helst och jag upptäcker bara nya och flera hela tiden.

En utav fördelarna är att det är så roligt och enkelt för mig att ge mig ut och springa här.
Jag gillar att jag kan knyta på mig skorna hemma på gården och sen ge mig iväg direkt utan att behöva ta bilen eller cykeln någon annanstans.
Jag gillar också att det finns så otroligt många olika vägar, stickvägar, stigar och slingor.
Löprundorna går egentligen att variera i det oändliga.

3,2 km, 4,1 km, 5,5 km, 7,19 km, 10 km eller hur långt som helst egentligen utan att behöva vända eller springa samma varv två gånger.

Idag blev det 6,83 km och det var härligt.
Idag sprang jag med musik i öronen för första gången på väldigt väldigt länge.
Det kändes otroligt bra.
Kroppen kändes pigg och andningen lätt.
Ett tag tror jag till och med att jag sprang med ett leende på läpparna.
Ett tag kändes det som om jag skulle kunna hålla på hur länge som helst.

Det är en underbar känsla.
Den underbara känslan sitter kvar i kroppen.

Leendet är kvar i ansiktet.
Leendet är kvar på läpparna.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Jag har fått en award.

Publicerat i Bloggen

Jag har fått en bloggutmärkelse utav Tonårsmorsa.
Igen!
Jag blir lika glad varenda gång.
Det blir jag.

slutaldrigblogga

Så här fint skriver hon i sin motivation om varför hon vill ge utmärkelsen vidare till mig:

Evas Svammel: För att hon skriver om helt vanligt vardagsliv och för att hon uppskattar att ta vara på och glädjas åt nuet. Eva ger mig hopp.

Jag lovar att jag inte ska sluta blogga.
Jag tänker fortsätta skriva om mitt vardagsliv, om min familj, om Bebisen, om träningen, om Björnlokorna och om allt det andra oviktiga och viktiga som jag skriver om.
Jag älskar verkligen att blogga och jag har inga som helst planer på att sluta.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Välkomna!

Publicerat i Bloggen

Äntligen är det dags att berätta.
Äntligen är det dags att berätta om mitt nya lilla projekt.

Äntligen är det dags att hälsa er välkomna hit.
Hit till min nya blogg.
Hit till min nya blogg på min alldeles egna domän.

Det har tagit några timmar.
Eller rätt många timmar om jag ska vara helt ärlig.
Det har kostat en del svordomar.
Eller rätt så många svordomar om jag ska vara helt ärlig.
Jag har varit som en böld där bak för några människor på supporten för mitt webbhotell som jag har plågat med mina frågor.
Eller en rätt så stor böld om jag ska vara helt ärlig.

Men till slut lyckades jag.
Alldeles själv gjorde jag det.
Alldeles själv lärde jag mig hur jag skaffar en egen server, hur jag för över filer med FTP-klient, hur jag installerar WordPress och hur jag laddar hem och installerar plugins och teman.

Jag har installerat min egen blogg på min egna domän, jag har gjort det själv och jag är otroligt stolt över att jag klarade att göra det.

Det återstår en del pyssel.
Det återstår en hel del kompletteringar.
Men det får ta sin tid.
Det får ta den tid det tar helt enkelt.

Nu njuter jag bara av att få hälsa er alla välkomna hit till min alldeles egna blogg på min alldeles egna domän.

Jag  hoppas att ni kommer att trivas här tillsammans med mig.

********************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,