Vilken jävla kväll.

Publicerat i Eva, Reflektioner

Kvällen började med ett par udda beslut.
Redan tidigare under dagen hade jag bestämt mig för att springa på kvällen.
Så när Minsting hade somnat ändrade jag mig.
Då bestämde jag plötsligt att jag skulle tvätta några fönster i köket.

Odd decision som Hugh Grant skulle ha sagt.

När två fönster var tvättade och klara och klockan bara var tio i sju så bestämde jag om mig igen.
Lika plötsligt bestämde jag mig för att jag skulle springa ……. också.

Ytterligare ett udda beslut.

Hem, i duschen och tidigt i säng.
Sen började det.

Jag som alltid somnar och sover som en stock låg och vred mig som en kålmask.
Tonåringen var inte hemma och även om vi bor väldigt mycket på landet så var det inte en vanlig fredag utan det var trots allt Valborg.
När jag precis hade slumrat till så drog någon igång en massa fyrverkerier.
När det hade blivit tyst och jag precis hade slumrat till igen då ringer telefonen.
I vanliga fall hade jag låtit den ringa men eftersom det var Valborg och Tonåringen inte var hemma så vinglade jag ner för att upptäcka att jag precis inte hann svara.
Så somnade jag ingen bara för att vakna med ett ryck, titta på klockan och inse att det var en halvtimme efter det att Tonåringen skulle vara hemma och att han INTE hade petat på mig för att rapportera sin närvaro.

Det visade sig, så klart, att han var hemma och hade rapporterat sin  närvaro till Min Älskade.

Sen kunde jag sova.
Äntligen!
Som en stock.

Ända till klockan 05.07

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,