Behind scenes – Se upp i backen

Publicerat i 365-2011, Fotografering, Fotosöndag

När jag läste att ”ljussatt” var temat för veckans Fotosöndag så var min första tanke att det vara bara för mig att avstå den här veckan också.
Jag kan ingenting om ljussättning.
ABSOLUT ingenting.
Dessutom har jag den gränsen att jag är inte med om jag inte har en bild som jag tycker är ok.
Jag vill inte vara med bara för varameandets skull.

Så i onsdags morse kom jag på det.
Klockan 05.13 för att vara exakt.
Minsting vaknade, väckte mig, jag vaknade och DÅ var idén där.
Det var då jag kom på att det behöver inte alls vara så fruktansvärt komplicerat.
Det var då jag plötsligt visste exakt hur jag skulle göra.
Jag såg allting framför mig.

Ficklampan, Långben, struten för att smalna av och rikta ljuset, badrummet i totalt mörke och den svarta nylonjackan jag hade som underlag och bakgrund.
Det var bara att köpa nya batterier till lampan och ta bilden.

I stort sett var det så alltså.

Fram med lampan, fixa en strut, ta fram Långben, lägga jackan över toalettstolen och montera upp stativet.

Förberedelse

 

Eget tema 9 – Förberedelser
Bild 287 av 365

Den allra första bilden blev inte så otroligt bra.
Ett rätt vanligt fenomen.

Oredigerad

Tema 209 – Oredigerad
Bild 288 av 365

Efter några försök tyckte jag att jag fick till rätt exponering och rätt känsla i bilden. Det var bara Långbens position som behövde justeras.

Lite bättre

 

Det som inte framgått från början är att jag naturligtvis hade sällskap under min lilla fotosession i det mörka badrummet.
Det framgår inte heller riktigt att Sune faktiskt låg bakom Långben när jag tog bilden.
Han behärskade sig väl men när jag hade flyttat på Långben tillräckligt många gånger tog även hans tålamod slut.

Sabotage

Jag trodde mig ha min bild och det var bara att avsluta det hela, plocka ihop prylarna och tända lampan.

Projekt avslutat

 

Här är slutresultatet.

En arrangerad bild

Publicerat i Fotografering

Jag har tagit en arrangerad bild.
För första gången i mitt liv.
Alla andra bilder jag har tagit har varit ögonblicksbilder.
Sådana som har kommit till mig.
När jag har sett detaljen, motivet så har bilden kommit.
Så har det varit varje vecka till Fotosöndags olika teman.
Inte en enda gång har jag i förväg fått en bild i huvudet och sedan tagit mitt foto efter den bilden.
Inte en enda gång.
Förrän den här veckan.
Så fort jag läste att veckans temat är brus så såg jag bilden framför mig.

Jag visste att bakgrunden skulle vara en av de vita väggarna på jobbet.
Jag frågade en av mina kollegor om han kunde tänka sig att ställa upp på bild.
Jag förklarade vad jag ville att han skulle göra och vad jag ville förmedla.
Så tog jag mina bilder.
Jag tror att jag behövde ta fem-sex stycken innan jag hade en som jag var nöjd med.

Ikväll har jag gjort i ordning bilden.
Till min förvåning och till min glädje ser den ut på skärmen EXAKT så som den såg ut i mitt huvud innan jag tog den.

Edit: Var bilden är? Den får ni vänta på ända till söndag.

Dagens planer

Publicerat i Eva

Det känns lite stabilare idag.
I min mage alltså.
Inte helt ok men ändå bättre än igår.
Kanske ska jag kunna våga mig på att äta någonting idag.

Nog om det.

Planerna för dagen är i alla fall en lite fotoutflykt.
Om in Min Älskade är upplagd för en familjeutflykt så åker jag ensam.
Vi har förmånen att ha ett naturreservat alldeles inpå knutarna och det är dit jag ska åka.
Jag har varit vid Styggforsen många gånger tidigare men aldrig tillsammans med kameran.

Min förhoppning är att jag ska få mig några bilder till 365-utmaningen och har jag riktig riktig tur så kommer jag hem med bild till veckans Fotosöndag.
Temat den här veckan är djuriskt och det känns som en riktigt svår nöt att knäcka.
Att för en gångs skull hoppas att jag ska stöta på en björn känns väl lite overkligt.

Men en liten skata kanske det finns en möjlighet för mig att få med på bild………

Exponeringskompensation

Publicerat i Fotografering

Älska Twitter.
Älska bloggar.
Älska Internet.
Det är ingenting annat än ren kärlek.

Det började med att jag skrev om att jag saknade fotoinspiration och tyckte att allting var fult.
Direkt kommeneterade @Darksidedesign på Twitter om att allting kan bli vackert och peppade mig att ge mig ut och spana,  gå nära, se detaljer.
Som lök på laxen skickade han länkar till två fotoböcker som han ger ut som gratis pdf-filer på sin hemsida.
Just då fattade jag inte att det var två länkar och missade ”The Circle of Light” och tittade bara på den som heter ”The Dark Side Design
Ny inspiration infann sig genast och kvällen därpå var jag ute i mörker och kyla och fotograferade Tonåringens moppe.

Den tredje länken som jag fick med tillskickad var till ett inlägg där Fredde berättar hur en av alla hans bilder blev till.
Fascinerande OCH otroligt inspirerande så klart.
I hans inlägg hittade jag genast någonting som jag inte förstod.
Alltså, ”kompensera ner till -2.33” vad i herrans namn betyder det?
Ikväll har jag informerat mig en smula.
Informerat mig om exponeringskompensation som det ju faktiskt handlade om.
Googlat mig lite.
Kollat på kameran.
Läst instruktionsboken.
Googlat mig lite till.

Börjat lära mig en smula.
Testat.
Läst lite mer.
Testat ännu mer.

Minus två.

Minus ett.jpg

Plus minus noll

Plus ett

Plus två

Älska Twitter.
Älska bloggar.
Älska Internet.

Denna fantastiska och aldrig sinande källa med kunskap och inspiration.
Fantastiskt.

Tack igen Fredde för att du delar med dig och för att du inspirerar.

Många dåliga bilder blir det

Publicerat i Eva, Fotografering

Vi var ju på hockey i måndags.
Tonåringen stod i klacken och jag satt på den ena platsen vars biljett vi hade och placerade min gigantiska väska på den andra platsen vars biljett vi hade.
Naturligtvis hade jag kameran med mig.
Vi hade platser på andra rad precis i ett hörn och jag tyckte att jag hade värsta flytet eftersom de två platserna nedanför mig var lediga så jag kunde ställa mig där och luta mig mot räcket för att fota.
Det var liksom bara några decimeter mellan mig och plexiglaset.
Hur coolt som helst.

Jag fotade och fotade och fotade.
Testade vitbalans.
Med eller utan blixt.
Slutarhastighet.
Skärpedjup.

Det var fantastiskt roligt men jag lärde mig två saker.

  1. Jag vill ha ett bättre objektiv.
    (Tips någon?)
  2. Många, väldigt många, dåliga bilder blir det.

Om ni undrar vad jag håller på med

Publicerat i Eva, Fotografering

Om det nu skulle ha undgått någon människa så har jag fått en systemkamera i present på bröllopsdagen av Min Älskade.
En Canon 1000D.
Självklart är det här med fotografering en helt ny värld.
Jag kan absolut INGENTING om fotografering.
Än.

På den här kameran så finns det en rad förprogrammerade inställningar man kan använda sig av.
Det finns ett helautomatiskt program, ett för porträtt, ett för landskapsfotografering, ett för närbilder och ett för kvällsporträtt.
Precis samma upplägg som det är på de allra flesta digitala kompaktkameror.
Man ställer in ratten på det alternativet som man tycker passar bäst för stunden, zoomar in eller zoomar ut och tar sin bild.
Lätt plätt och så klart blir det enormt mycket bättre bilder än med min iPhone4.
Fantastiskt mycket bättre bilder blir det.

Men hade jag velat använda mig av förprogrammerade inställningar hade Min Älskade lika gärna kunnat köpa mig en kompaktkamera.
Det är ju inte det jag vill göra.
Jag vill ju lära mig att göra på det andra sättet.
Att göra mina egna inställningar.
Så det jag håller på  med nu, har gjort de senaste kvällarna och antagligen kommer att göra all ”ledig” tid framöver är att lära känna min nya kamera.
Jag läser i bruksanvisningen, kollar vad knapparna på kameran betyder, kollar vad symboler i displayen betyder och så läser jag i bruksanvisningen igen.
Jag tar bilder på samma sak från samma ställe med olika inställningar.
Det gör jag ungefär hundra gånger.
Jag gör det så mycket att Tonåringen undrar VAD FAN jag håller på med.
Jag läser om ISO, bländare, slutartid, vitbalans, skärpedjup, autofokus och skakningsoskärpa.

Så om ni undrar vad jag har för mig nu för tiden………nu vet ni.
Jag hänger en del här också och så hoppas jag på att det ska bli fint väder imorgon eftersom jag hade tänkt ta ut min kamera på en promenad för första gången.

Lättare sagt än gjort.

Publicerat i Bebisen, Filmklipp

Efter att ni har tittat på det här lilla filmklippet så kanske ni lättare förstår att det här med fotografering inte är så himla lätt nu för tiden.
Jag försöker och försöker och försöker.
Oftast kommer jag inte längre än till att jag hinner trycka på on-knappen innan jag har själva fotomodellen hängandes i armarna medan han hysteriskt viftar och sträcker sig efter kameran.

Det krävdes en hel del planering och massor av list för att lyckas med denna film som är hela 31 sekunder lång.

Tada!


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,