Med magen mot frosten

Publicerat i Eva, Foton, Reflektioner

Jag fick ett tråkigt besked idag.
Ett sådant där som gör att det knyter sig i magen.
Som gör att tårarna börjar rinna.
Ett besked som gjorde att jag tappade bort mig för ett ögonblick.

Så tittade jag ut.
Solen sken faktiskt.
Löven var gnistrande gula.
Det var bedövande vackert ute.
Livet går vidare trots alla otroligt tråkiga besked som vi får.
Hur konstigt det än låter så gör det det.
Går vidare.

Jag drog på mig mössan och jackan.
Jag behövde inte gå många meter utanför dörren.
Där på gräsmattan, med magen mot det frostiga underlaget, med kameran mot ögat.
Där hittade jag mig själv igen.
Mitt i allt det vackra.

Höstlöv-IHöstlöv-IIHöslöv-III

Då är vi igång igen då

Publicerat i Eva, Reflektioner

Med det nya året och den nya fotoutmaningen.
Jag ska försöka ta mig an bilderna på ett annat sätt det här året.
Förhoppningsvis är jag lite vis av erfarenheten.
Jag ska INTE gå och tro att jag kommer att ta en bättre bild för temat än den jag redan har.
Det är lika bra att slänga ut och publicera bilden jag har på en gång.

Jag ska försöka bli ännu duktigare på att alltid ha kameran med mig.
Jag tycker att jag har varit bra på det men jag ska försöka bli ännu lite bättre.
Kameran ska liksom ALLTID vara med.
Orkar jag inte bubba på hela kameraväskan så ska åtminstone kameran med favoritobjektivet ligga i handväskan.

Jag ska också försöka bli bättre på att ta flera bilder vid samma tillfälle.
Det är ju inte alls ofta som jag vet vilket tema bilden jag tar ska passa till utan ofta tittar jag på bilden först, avgör om den duger eller inte och sedan trixar till med ett tema som passar.
Har jag då fler bilder från samma tillfälle så blir det ju automatiskt möjlighet att täcka upp fler teman.

Jag känner mig fotoinspirerad och glad över att jag bestämde mig för att haka på utmaningen ett år till.
Det var ju på grund av utmaningen som jag upptäckte mitt fotointresse och bestämde mig för att utveckla det.
Och utvecklats tycker till och med jag själv att jag har gjort under förra fotoåret och därför ser jag med spänning fram emot ett nytt år fullt av fotoutmaningar.

 

Ops I did it again

Publicerat i Foton

Fast jag hade sagt till mig själv att jag inte skulle göra det igen.
Jag hade ju lovat mig själv det.
Eller i alla fall nästan.
Tydligen hade jag bara nästan lovat mig själv att jag inte skulle vara med i någon fototävling igen för nu har jag precis skickat in två bilder.

Till den här tävlingen som Min Älskade tipsade mig om här om dagen.
Första pris är 3000 pengar så nu är det bara att hålla tummarna.
Ett första bidrag till en ny kamera skulle ju inte sitta så illa………

Temat för tävlingen är ”Min poetiska bild” och man fick skicka in tre bilder.
Jag nöjde mig med två.

Infinity
Good morning

Historen bakom

Publicerat i Foton

Igår var vi till Minstings mormor och hälsade på.
Som alltid när vi är ute och åker så väljer vi de minsta grusvägarna som går genom så mycket skog som möjligt eftersom vi ständigt hoppas att vi ska få se björn.
Självklart ligger kameran med zoomobjektiv påslagen i mitt knä.

På väg hem igen utspelar sig detta.
Scenen är Min Älskade som kör, Minsting i framsätet och jag med kameran i knät i baksätet.
Min Älskade saktar in bilen avsevärt och stannar.

Puppe: Ta fram kameran Eva.
Minsting: Titta!
Eva: (tänker att vad konstigt det ser ut där framme på vägen, det liksom rör sig.)
Puppe: (Med lätt upphetsad stämma) KOLLA, det kan vara vargungar.
Minsting: Spärrar upp ögonen och pekar.
Eva: (tänker att det var väldigt vilka små björnungar det var och att björnar brukar väl bara få högst två ungar och konstaterar att det är minst sex-sju pyttesmå björnungar på vägen)
Puppe: Eva, ta fram kameran!
Eva: (tänker men vaddå kameran, jag måste ju titta. Det är ju för fan inte björnungar. Jag är ju helt dum i huvudet)
Minsting: Titta!
Puppe: Eva, för i helvete, plocka upp kameran!
Eva: Öh, vaddå! (tittar sig förvirrat omkring och upptäcker kameran i knät)
Eva: Plockar upp kameran och kollar att den inte är inställd på någon märklig manuell inställning utan på automatik.

Under tiden skuttar ”björnungarna” ner i diket en efter en och tittar nyfiket fram bland buskarna medan Min Älskade backar bilen tillbaka några decimeter.
Jag vevar ner rutan och lyckas faktiskt ta några bilder.
De flesta helt värdelösa men det blev i alla fall en som blev tillräckligt bra.

Så här  i efterhand är vi nog rörande överens om att det var en kull rävungar vi såg på vägen.
Och att någon fullfjädrad naturfotograf är jag inte ………. än.

Tämligen överens.

En arrangerad bild

Publicerat i Fotografering

Jag har tagit en arrangerad bild.
För första gången i mitt liv.
Alla andra bilder jag har tagit har varit ögonblicksbilder.
Sådana som har kommit till mig.
När jag har sett detaljen, motivet så har bilden kommit.
Så har det varit varje vecka till Fotosöndags olika teman.
Inte en enda gång har jag i förväg fått en bild i huvudet och sedan tagit mitt foto efter den bilden.
Inte en enda gång.
Förrän den här veckan.
Så fort jag läste att veckans temat är brus så såg jag bilden framför mig.

Jag visste att bakgrunden skulle vara en av de vita väggarna på jobbet.
Jag frågade en av mina kollegor om han kunde tänka sig att ställa upp på bild.
Jag förklarade vad jag ville att han skulle göra och vad jag ville förmedla.
Så tog jag mina bilder.
Jag tror att jag behövde ta fem-sex stycken innan jag hade en som jag var nöjd med.

Ikväll har jag gjort i ordning bilden.
Till min förvåning och till min glädje ser den ut på skärmen EXAKT så som den såg ut i mitt huvud innan jag tog den.

Edit: Var bilden är? Den får ni vänta på ända till söndag.

Om när dagens bild blev till

Publicerat i Fotografering, Fotosöndag

Jag hade inga som helst idéer som jag tyckte dög till dagens Fotosöndag.
Kanske ställer jag lite för höga krav på mig själv.
Inte när det gäller själva bilden.
Eftersom jag är total nybörjare så vet jag ju att jag har massor att lära både i teknik, komposition och genomförande.
Kraven ställer jag nog på mig själv vad det gäller tolkningen av temat.
Jag vill ju gärna att det ska vara en extra knorr.
Inte en snygg bild på tre stycken av vad som helst.
Utan tre på ett dubbeltydigt sätt.
Lite finurligt så där.

Inte så mycket som en antydan till knorr på temat tre hade kommit till mig under veckan och jag hade lagt ner tanken på att publicera någon bild den här veckan.
Så tittade jag på klockan och konstaterade att den var 14.50
Tio i TRE.
En klocka.
Som visar tiden.
En bild.
Som visar tiden OCH siffran tre.
Det räcker som knorr.
Inspirationen kom.

Jag visste att om en liten stund skulle vi få besök av en kompis och hennes dotter.
Jag visste att när de hade gått skulle Minsting vara sur, trött, grinig och hungrig.
Jag visste att i kväll när han hade somnat skulle jag inte kunna dra nytta av dagsljuset som strömmade in genom fönstret.
Det var NU bilden skulle tas.

Ner med klockan från väggen.
Fram med kameran.
Ställa om visarna på klockan.
Eftersom jag mer och mer går över till manuell inställning på kameran så blev det lite pillande.
Upp med kameran på bordet.
Ungefär här upptäckte Minsting att det var någonting på gång och kom skuttande.
Jag tog en bild och upptäckte, som vanligt, att jag var för kort för att perspektivet skulle bli det rätta.
Fram med pallen.
Medan jag ställde fram pallen tog Minsting klockan från köksbordet och sprang iväg med den till vardagsrummet.
Jaga efter Minsting.
Ner med klockan på bordet igen samtidigt som jag försökte hålla balansen på pallen medan Minsting drog mig i kjolen.
I kameraögat konstaterade jag att Minsting stod VÄLDIGT nära klockan eftersom hans fingrar kom med på en bild.
Titta på bilderna jag tagit och konstatera att perspektivet var ok men vinkeln tråkig.
Hojta åt Minsting som började snurra på klockan.
Titta i kameraögat och konstatera att både perspektiv och vinkel helt plötsligt var helt ok.
Däremot var dagsljuset inte till så stor hjälp som jag hade hoppats och bilden var mörk, grå och rätt tråkig i original.

Jag beskar bilden i nederkant och fixade lite med ljuset.
Bilden publicerades i Fotosöndags grupp på Flickr och jag skrev ihop ett kort inlägg här på bloggen.
När jag tryckte på publiceraknappen hörde jag stegen på bron och kompisen med dotter steg innanför dörren.

Från idé till färdigt inlägg på bloggen tog det lite drygt en timme.

Det växlar

Publicerat i Eva

Igår kände jag mig missmodig.
Tyckte inte att jag hade några bra bilder.
Jag hade dessutom inga som helst idéer.
Total torka var det.
Kände att jag aldrig kommer att klara 365utmaningen.
Jag menar………..365 dagar det är VÄLDIGT många dagar och VÄLDIGT många bilder.

Idag känner jag mig inte fullt lika missmodig.
Har haft tid att kolla runt lite hos andra deltagare i utmaningen.
Blivit inspirerad.
Fått lite nya idéer.
Så många idéer att jag varit tvungen att skriva upp dom.

Nu tror jag i alla fall att jag har en chans att klara utmaningen.

Veckans sämsta

Publicerat i Bloggen, Foton

Jag är ju lite fast i det här med foton just nu.
Foton och fotoutmaningar.
Jag tycker att det är roligt och kanske kanske är det så att jag faktiskt är fotointresserad.
Jag håller fortfarande på att försöka utröna om det faktiskt faktiskt är så.
Funderingar om det är så att jag ska önska mig en liten systemkamera i födelsedagspresent finn.

Hur som.
Liw har en fotoutmaning som jag gillar.
Den handlar om veckans sämsta bild.
Om att bjussa på sig själv och om att släppa lite på prestigen vad det gäller den perfekta bilden till inlägget.
Sådant har jag INGA som helst problem med.
Jag älskar riktigt dåliga bilder och de får gärna vara mina egna.

Så här kommer mitt bidrag till veckans absolut sämsta bild.
Ett bevis i hur dåligt det kan bli när jag provar fotoappar som jag inte förstår mig på.

Veckans sämsta