En fantastisk liten människa

Publicerat i Minsting

Byggmästaren

Alla pojkarna som jag lever tillsammans med är fantastiska människor.

Fast just den här kvällen är jag lite extra fascinerad  av den minsta människan.
Han den där som fyllde två år i somras.

Han som stoppar i nappen i munnen, tar båda sina nallar under varsin arm och går mot trappan för att tala om att det är dags för sängen.
Han som går och lägger sig i sängen utan spjälor och somnar utan att kliva upp en enda gång.

Honom är jag lite extra fascinerad av i kväll.

Febernatt blev till feberdag.

Publicerat i Bebisen, Filmklipp

Bebis somnade lugnt igår kväll.
Han vaknade vid 21.30 med en liten kropp som brann av feber.
Ögonen var glansiga och näst intill livlösa.
Han låg bara stilla stilla mellan mig och Min Älskade och pillade väldigt försiktigt i mitt hår.
Medan jag väntade på att Alvedonen skulle verka rannsakade jag mitt minne och mina kunskaper om feberkramper och insåg lätt skräckslaget att de var försvinnande små.
(Idag är de något lite mer uppdaterade.)
Febern sjönk, Bebis somnade och med avbrott för en dl havremjölk efter några timmar så fick vi en relativt lugn natt.

Dagen har varit som dagar med febriga små barn är.
Rätt tråkiga.
En minut i köket, dricka vatten, en minut i soffan, tre minuter på mammans höft, dricka havremjölk, vägra att äta, sova tjugo minuter, dricka vatten, äta lite tinade jordgubbar, dricka lite havremjölk, två minuter i soffan, en minut i köket och vägra att äta.

Rätt tråkig fram till klockan 17.27
Då hände det här.

Och det bara fortsatte och fortsatte.
Med den djupaste koncentrationen hällde han sitt vatten fram och tillbaka.
Mellan olika burkar.
Fram och tillbaka.
I 40 minuter höll han på.
Utan att lyfta blicken mer och fler gånger än absolut nödvändigt.

Han var så koncentrerad och hällde så intensivt att det var fascinerande att få förmånen att vara åskådare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Sommar sommar.

Publicerat i Reflektioner, Sommar

Jag sitter och lyssnar på Sommar med Alex Schulman.

Jag läste i hans blogg att hans program skulle handla om hans senaste år.
Från 1 augusti 2008 till 1 augusti 2009.
Då bestämde jag mig för att lyssna.

Nu sitter jag här.
Mannen Min Älskade sover middag.
Jag är otroligt tacksam över att Bebis sover lugnt och gott i vagnen.
Jag sitter som klistrad vid radion.
Jag kan inte slita mig.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Fascinerande.

Publicerat i Bebisen, Vardagligt

Det är precis vad det är.
Fascinerande.
Att man orkar.
Som förälder.

Hade inte Bebis väckt mig varje morgon klockan 05.00 så skulle jag aldrig ha klivit upp vid denna omänskliga tidpunkt.
Hade vi inte haft Bebis i den här familjen så är jag helt övertygad om att jag aldrig skulle ha orkat så som jag orkar nu.
Jag skulle aldrig ha haft den energin och glädjen som jag ändå har.

Vad är det som gör att man orkar?
Är det instinkt?
Är det ansvaret?
Är det kärleken?

Jag tror att det är kärleken.

S5002754_2


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Utveckling.

Publicerat i Bebisen

Eller instinkt.
Eller vad jag nu ska kalla det.
Men otroligt fascinerande är det i alla fall.

Det nyfödda barnet som vet precis vad det ska göra.
Som letar sig fram till mammans bröst och börjar suga.

Bebisen som lär sig att lyfta på huvudet.
Som vänder sig från rygg till mage och sedan lär sig att vända sig tillbaka igen.
Utvecklingen från att ligga still på mage och iaktta till att komma på en teknik för att förflytta kroppen.

Vilket driv.
Vilken utveckling.

Från ålande till att dra upp knäna under kroppen, koordinera händer och ben för att till sist kunna krypa.
Att kunna spänna rätt muskler på rätt sätt för att kunna sitta upp.
Från krypande och sittande till att komma på att “om jag tar tag i den där fotpinnen på stolen så kan jag resa mig upp till knästående” och därifrån till stående och därifrån till förflyttning i sidled för att sen släppa en hand och sedan släppa två händer.

För att till sist släppa taget och ta de första stegen på egen hand.

Vilket mirakel det är.
Vad det är fiffigt uttänkt.
Tänk att alla barn gör likadant.
Alla barn i hela världen gör ungefär samma saker i ungefär samma ålder.

Det nästan svindlar när jag tänker på det.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,