Go with the flow

Publicerat i Familjen

Jodå vi lever.
Vi mår till och med bra.
Allt går vår väg just nu.
Det är bara att ”go with the flow”.
Allt löser sig vart eftersom.

Vi kastar skräp.
Städar.
Rensar logar och härbren.
Flänger fram och tillbaka till Sala då och då.
Spelar gitarr.
Sjunger.
Umgås.
Skrattar.
Gråter en skvätt.
Firar.
Att jag har fått jobb.
I Sala.

En riktigt God Jul

Publicerat i Jul

God JulDet är vad jag önskar till dig.
Jag hoppas att julen blir precis så som du vill att den ska vara.
Så är vår.
Paketen är öppnade.
Tonåringen sitter vid datorn.
Min Älskade har varit ute och spelat gitarr en stund.
Potatisen är skalad.
Skinkan griljerad.
Laxen, prinskorvarna och köttbullarna inköpta och ligger i kylen och väntar på att plockas fram.

Minsting?
Undrar ni vad han gör………
Det är så otroligt drygt med jul och alla förberedelser.
(host)
Han ligger på den nya, lurviga, varma och snygga vardagsrumsmattan och sover.

Det har varit en bra dag

Publicerat i Familjen, Kärlek

Idag har varit en bra dag.
En riktigt bra dag.
En helt underbar dag.
Det har bara varit en helt vanlig lördag mitt i livet.
Det har varit grått, regnigt och blåsigt och vi har knappt varit utanför dörren på hela dagen.
Men den har varit helt underbar.

En sådan där dag som är proppfylld av sådant som blir minnen.
Braatthaminnen som är perfekta att ha en dag när det inte känns fullt lika bra.
Jag är fylld till bredden av leenden, bus, kärlek, glittrande ögon och skratt.
Fylld av minnen som jag lägger närmast mitt hjärta.
Där på den där platsen där det är som lättast att hitta dom och plocka fram dom.

När jag behöver dom igen.

Bakom kulisserna på Projekt Synkahelafamiljenskalendrar

Publicerat i Familjen, iPhone, Teknik

Jag vill börja med att utfärda en varning till dig som inte är teknikintresserad.
Du som inte går igång på det faktum att det går att koppla ihop nästan allting och få det att fungera, du kan sluta läsa just den här postningen men kan med fördel läsa något annat inlägg i min blogg.

För er andra tänker jag nu berätta hur jag genomförde mitt rätt stora projekt för att synka SAMTLIGA kalendrar som berör vår familj.

Det var när jag läste Evas inlägg ”Synka dina kalendrar” och ”Många google-kalendrar i iPhone” på bloggen Teknik & Trender som tanken på en enda gemensam kalender för hela familjen väcktes.
En kalender som innehöll allt och som är tillgänglig från våra olika mobiltelefoner och datorer och en som uppdaterades i realtid.
Den kalendern som skulle innehålla min jobbkalender i Outlook 2007, min iPhone, Makens Nokia 6220 och Tonåringens X10 Mini Pro.

Jag insåg att jag måste använda mig av Google-kalendern som en enda stor spindel i nätet så jag började med mina egna.
Jag installerade Google Calender Sync på jobbet och fick på så sätt över hela jobbkalendern till min Google-kalender och ställde in automatisk synkning på den med relativt täta mellanrum.
Jag gjorde även ett Exchangekonto till jobbkalendern på min iPhone men så här i efterhand så inser jag att det var helt onödigt.
Men det var rätt klurigt i själva tänkandet fram och tillbaka, och jag tänkte runt runt på något konstigt sätt innan jag fick ordning på alla trådarna mellan de olika kalendrarna.

Sen gjorde jag Google-kalendrar till Maken och till Tonåringen och såg till att vi alla prenumererade (med varierande behörighet) på varandras kalendrar.

För att få in de andra två Google-kalendrarna i min iPhone skapade jag ett Exchangekonto som jag synkade med Google-sync. Allt enligt guiden som Eva skrivit i sin postning ”Många google-kalendrar i iPhone”.
Vips hade jag tre kalendrar som uppdaterades så gott som ögonblickligen i min iPhone.

Allt gott och väl så långt.

Maken är alltså den i familjen som inte är ägare av en smartphone.
Här krävdes det lite googlande och lite sökande innan jag hittade en smart lösning.
Den smarta lösningen hette Goosync.
Det är en tjänst som gör det möjligt att på ett otroligt enkelt sätt synka sin mobiltelefon med Google-kalendern.
Jag registrerade mig, letade reda på Nokiamodellen, fyllde i telefonnummer och fick synkningsinställningarna skickade till telefonen som ett SMS.
Sen var det bara att synka och vips fanns Google-kalendern även i Min Älskades telefon.
Den lilla lilla nackdelen med hans Nokia 6220 är att den inte kan visa flera olika Google-kalendrar utan visar bara hans.
Men lägger han in nya poster i sin kalender via telefonen och synkar den så syns det direkt både i min iPhone och i allas våra kalendrar på nätet.

Så var det då Tonåringens X10 Mini Pro kvar och den visade sig vara en riktig utmaning.
Jag fick det helt enkelt inte att fungera, jag fattade ingenting och blev riktigt riktigt irriterad.
Med hjälp av @techper och @wieselgren så tog jag bort det redan installerade Google-kontot på Tonåringens telefon och installerade det nya kontot som jag hade skapat åt honom, gjorde synkningsinställningarna.
Som i ett trollslag fungerade det och alla tre kalendrarna var plötsligt på plats och jag ägnade det lilla som var kvar av fredagskvällen åt att dansa segerdans.

Det har även krävts en hel del funderande över vilka kalendrar jag ska välja att visa i min iPhone och vilken kalender jag ska välja att skriva mina noteringar i för att det inte ska bli dubbletter någonstans .
Funderingarna har resulterat i att jag egentligen BARA använder min och våra Google-kalendrar.
Det är de jag visar och i den jag skriver mina noteringar i min kalender app och min del i Google-kalendern synkas sedan till min jobbkalender.
Det är bara min Google-kalender som syns i kalendern på jobbet och det är bra eftersom jag även delar min jobbkalender med mina kollegor.

Valda kalendrarEn vecka i våra liv

Jag vill passa på att verkligen rekommendera kalenderappen Week Calendar till dig som har iPhone.
Den ger en mycket bättre överblick över veckan än standardkalendern som är näst intill omöjlig att få en riktig överblick med, det går också att ändra färg för olika kalendrar vilket gör att det blir ännu lättare att överblicka.

Jag älskar verkligen sådana här saker, det gör jag.
Jag fascineras av att det går att koppla ihop olika saker och att det fungerar.
Jag blir lycklig som ett barn över att det går att få allting att hänga ihop.

Förresten……….har jag sagt att jag älskar min iPhone också?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Nästa utmaning

Publicerat i Familjen, Teknik

Nästa utmaning blir att få Tonåringen och Min Älskade att använda sig av sina kalendrar.
Men jag hoppas att jag kommer att kunna förklara det förträffliga med den här idén med så mycket entusiasm att de hakar på.

Jag har i alla fall kallat till möte.
Söndag klocka 19.00 ska vi träffas och diskutera IT- och infrastrukturella frågor som  rör Familjen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Ett beslut är fattat

Publicerat i Familjen, Löpning

24 juli 2010

Jag har bestämt mig för att INTE springa Tjejmilen den 5 september.

Idag bestämde jag mig.

Det känns ledsamt, lite sorgligt och roligt samtidigt.
Det var ett svårt beslut att ta samtidigt som det var det självklaraste och det lättaste och det finns många anledningar.

Jag har inte kunnat springa den här sommaren som jag hade hoppats att jag skulle kunna göra. Det är två och en halv vecka kvar till loppet och jag har inte sprungit en mil än. Det längsta jag har sprungit är 7.4 km.
Det är en anledning.

En av de andra anledningarna är att jag faktiskt har ont.
Jag har ont på framsidan av vänster smalben och jag har haft det i knappt två veckor.
Det gör inte ont i hela smalbenet och det gör att jag har förstått att det inte är benhinnorna utan smärtan är på ett litet men specifikt område.
Jag vet inte riktigt vad det beror på att jag har ont.
Det kan bero på att jag fortfarande har lite känningar i vänster fot som jag hade ont i hela vintern och att det gör att jag belastar helt fel när jag springer och att det har gjort att jag fått ont i benet.
Det jag mest misstänker, tyvärr, är skorna eftersom det onda i benet kom i samband med att jag började springa i  de nya skorna.
Hur som.
Det är bara att acceptera att jag har ont och om det gör ont ska man inte belasta.
Då är det bara att vila och ta det lugnt och sedan börja pö om pö (i de gamla skorna) igen.

Men den största och mest självklara anledningen till att jag har bestämt mig för att inte springa Tjejmilen är att vi är bjudna på dop.
En av Minstings kusiner blev pappa i våras och just den 5 september är det dags att döpa den minsta människan i familjen.
Dop är viktiga saker.
Familjen är viktiga saker.

Tjejmilen är inte så speciellt viktig…….om man tänker efter.
Inte viktig alls faktiskt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ja ba älskar’t

Publicerat i Vardagligt

Solen skiner.
Det är varmt att sitta på brotrappan med näsan mot kvällssolen.
Kaffet smakar gott.
Ledstången sitter i perfekt läge för att luta ryggen mot.
Kallemannen som snart går som äldste son i huset kommer förbi och lägger sig på soffan på bron.
Tonåringen myser.
Min Älskade fnissar.
Prat och skratt.
Gemenskap.
Samvaro.
Vardag.
Sommar.

Ja ba älskar’t

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Bomull runt ett mammahjärta

Publicerat i Familjen, Kärlek

Det har varit lite drygt de senaste veckorna.
Egentligen så började det före påsk.
Minsting sjuk, familjen och gäster sjuka, Minsting sjuk, Eva sjuk, Minsting sjuk och Eva sjuk igen.
Den enda som har hållit sig någorlunda frisk är Min Älskade.

Vi har varit trötta.
Hela familjen.
Det har varit dryga eftermiddagar och kvällar när jag kommit hem från jobbet.
Minsting har varit helt slut och det har visat sig i missnöje över allt.
Många gånger totalt omöjligt att förstå och inte heller ett allt för nyanserat eller precist missnöje.
Det har varit svårt att vara mamma.
Svårt tycker jag att det är när jag inte vet och förstår vad det är som inte är bra.
Så har han brutit ihop och tacksamt blivit uppburen till sängen, vissa dagar före klockan 18.00

Idag har vi varit lediga.
Jag fick ligga kvar i sängen idag och det kändes inte som någonting annat än en välsignelse.
Sen har det varit en bra dag.
Rakt igenom.
Vi har busat, fnissat, lekt, kramats, varit ute i regnet, klafsat i vattenpölar med gympaskor, vattnat blommorna i spöregnet för säkerhets skull, busat lite mer, fnissat med Tonåringen, kramats och busat i soffan.
Jag har till och med skrattat så tårarna runnit ur ögonen och så att kärleken svämmat över i kroppen.

Minstings onyanserade missnöje har varit som bortblåst hela dagen.
Vi har haft kul och mysigt hela dagen.
Det har varit en vanlig dag.
En vanligt bra dag.

Den bra dagen har lagt sig som bomull runt det lite sargade mammahjärtat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,