Tjejruset i Falun 2011

Publicerat i Eva, Löpning

Helt klart mitt bästa Tjejrus hittills.
Lätt det bästa.
Härligt väder.
Samma bana men ny plats för start och mål som gjorde banan mycket mer lättsprungen eftersom den apdryga lutningen kom i början i stället för i slutet.
Trevligt sällskap.
Bra utrustning.
Rätt pigga ben.

Jag trummade på med mina små taxben och hittade rätt snabbt mitt eget tempo som kändes bra och som jag höll.
Jag tyckte det kändes stabilt hela tiden och när jag väl var i mål så kände jag mig nästan snopen eftersom jag tyckte att det kändes kort.
Så snopen att jag nästan ångrade att jag inte hade sprungit en smula snabbare.

Jag klarade mitt mål som var att springa hela loppet sammanhängande och jag klarade det utan några som helst problem.

Det var som sagt mitt bästa genomförda Tjejrus hittills även om jag hade lite rätt i min känsla att det var lite i kortaste laget.
Eller som en vän sa på FB……..”Men vaddå,4,71 km? Har de stegat fel??”

Idag är det dags

Publicerat i Eva

Klockan 19.00 går årets start till Tjejruset i Falun.
Väskan är packad.
Skor, löpartröjor, tights och mina vattentäta iPhoneprylar.
Alla matlådorna också.
Jag åker direkt efter jobbet.

Min Älskade har gjort klart strategin:
Om det är hälften så lång sträcka så borde du kunna springa dubbelt så fort ju.
Självklart!

Med den strategin kommer jag att vinna det där loppet.

Dag 23 – Ett annat ögonblick

Publicerat i Bloggen, Eva

Det får bli det ögonblicket som kom efter den absolut värsta kvällen i mitt yrkesverksamma liv.

Den kvällen när Melodifestivalen för första gången var i Falun.
När jag var inbjuden att mingla på efterfesten, när telefonen ringde när jag var på väg dig och den dåvarande pojkvännen frågade om jag hade några svarta byxor med mig och när jag spenderade kvällen, natten och morgonen med att servera.
Iförd skitsnygga (att mingla i) svarta stövlar med hög klack.
Den kvällen som jag blev ensam på golvet med 300 gäster som åt buffé.
Den kvällen som Kayo tittade på mig, på mina skitsnygga svarta stövlar med hög klack och sedan log medlidsamt.
Den kvällen när det till slut stod disk staplad på golvet i meterhöga travar.
Den kvällen när jag slängde ut VemVetMestRikardOlsson ur personalköket med en väsning.

Det får bli det ögonblicket när jag sätter mig ner, när klockan är 06.50 på morgonen, när jag sippar på champagnen som jag blir bjuden på, när jag gråter…………….och tar av mig mina svarta och skitsnygga svarta stövlar med hög klack.