Från början.

Publicerat i Bloggen

För eventuellt nytillkomna läsare, och er andra, hade jag tänkt berätta om hur det började.
Hur det kommer sig att jag är här.
På bloggen alltså.

Jag började blogga redan 2005.
Det känns som länge sedan.
Det känns som en evighet sedan.
Mitt allra förstaste lilla inlägg var lite trevande.
Eller mycket trevande.
Jag bestämde mig i alla fall för att fortsätta.
Att fortsätta blogga men framförallt för att fortsätta skriva.
Jag skrev för mig själv.
För det mesta var jag rätt ensam på min första blogg.
Det var några få som hade hittat mig och som lämnade kommentarer efter sig.
Bland de få fanns Mian som peppade mig med löpningen och Tonårsmorsa, som också hade sin första blogg på MSN Space.

När Fatou bestämde sig för att flytta sin blogg till Aftonbladets bloggportal och ständigt berättade vad bra hon trivdes där så bestämde jag mig också för att flytta.
Det var, som sagt, rätt ödsligt på Space och tanken på att få lite fler läsare och möjligtvis lite fler kommentarer lockade.
Sagt och gjort.
Jag bytte portal och skapade Evas krypin i cyberspace.

Jag trivdes jättebra på AB-bloggen.
Jag tilltalades av det snabba tempot.
Jag gillade det faktum att besöksstatistiken faktiskt ökade en liten aning och att det trillade in en helt del kommentarer.
Det blev inte bara envägskommunikation och det tyckte jag om.

AB-bloggen har betytt mycket för mig.
Jag har skrattat och ibland även gråtit över inlägg som har skrivits.
Jag har träffat bloggare från AB-bloggen som har blivit mina vänner.
Riktiga vänner.
Nära vänner.
Men framför allt träffade jag Min Älskade på AB-bloggen.
Så är det och det är stort.
Det är ju faktiskt tack vare AB-bloggen som jag är gift, tvåbarnsmamma och lycklig.

Livet förändrades och så även mitt bloggande.
Det var dags för flytt igen.
Det blev en WordPress blogg den här gången.
Evas Svammel föddes, för fösta gången kan jag väl säga.
Jag märkte snabbt att jag trivdes på WordPress.
Det var snyggare och plötsligt tilltalade det mig att det var lugnare och stillsammare.
De som läste och kommenterade gjorde det för att de ville göra det hos mig.
Det kändes bra.
Men det gav mig också en tanke om någonting annat.
Någonting mer.

Till slut föddes tankarna på en egen domän.
En egen blogg.
En som bara var min egen.

I början av 2009 gjorde jag slag i saken, skaffade egen domän och lyckades, efter många timmar och en del svordomar, installera WordPress på domänen.
Den 20 februari 2009 hade jag inflyttningsfest på den här bloggen.
Jag är verkligen barnsligt förtjust i min blogg och här kommer jag att vara kvar.

Jag har flyttat klart.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Barnsligt förtjust.

Publicerat i Bloggen, Eva

Jag gillar verkligen min blogg.
Det kanske är lite barnsligt men jag är rent av riktigt förtjust i den.
Barnsligt förtjust.

Den 20 februari 2009 startade jag min blogg på egen domän.
Då hade jag hållit på och installerat, trixat och fixat i flera veckor innan jag fick till installationen.
Men Monikas hjälp fick jag sen till utseendet på bloggen som jag ville ha det.
Jag kommer ihåg vad jag tyckte att det var roligt och vad omåttligt stolt jag var.
Jag hade ju klarat av att göra någonting som jag aldrig hade gjort tidigare.
Jag hade lärt mig något nytt.
Jag hade vågat.
Jag hade utvecklats.

Nu har jag ändrat utseende på bloggen.
Jag har uppgraderat bloggen manuellt.
Jag har installerat en massa nya tillägg på bloggen.
Tillägg som gör att det snöar på bloggen, tillägg som gör att jag kan blogga med både text och bild från mobilen och jag har installerat ett  tillägg som gör att länk till mina nya inlägg publiceras direkt på Facebook.
Jag har gjort det själv och jag är jätte stolt över att jag har gjort det själv.

I ett av mina första inlägg frågade Ninja Ister varför man ska ha egen domän och redan då svarade jag ”för att det är fränt” och precis så är det.
Bara för att det är fränt och bara för att jag kan.
Just därför.

Nu är det så där pirrigt fränt igen.
Jag känner mig så där barnsligt förtjust i min blogg igen.

En slags klappgröt.

Publicerat i Bloggen, Eva

Mymlan har gjort det. Abbes pappa har gjort det. Linda har gjort det.
Det är säkert väldigt många som har gjort det.
Nu har jag också gjort det.
Jag såg en tv-reklam för 118100 i morse och plötsligt stod jag med telefonen i handen, knappade in frågan "Vad är Evassvammel?" och skickade iväg.
I mitt morgon- och småbarnsförvirrade tillstånd blev jag plötsligt osäker på vilket nummer det var jag skulle skicka till.
Var det 118 100 eller var det 118 118 eller vad var det för nummer?
Jag kommer ju ihåg att Mymlan hade bloggat om det här för ett tag sedan så jag var tvungen att leta reda på hennes postning och kolla numret.
118 800 var det nummer hon hade använt.
Jag drog iväg ett till SMS.
Exakt likadant.
Så pep det till i telefonen och jag läste följande:

"Evassvammel är en svensk blogg som skrivs av en tjej vid namn Eva Holm. På sin blogg skriver Eva intressant och tankeväckande om barn och familj, nöje och kultur och sitt fantastiska liv i allmänhet."


Visst låter det bra.
Helt otroligt om jag ska vara ärlig.
I mitt stilla sinne så undrar jag hur de får fram den här, häpnadsväckande men förvisso helt korrekta, informationen.
Så skakade det till i telefonen ytterligare en gång och svaret på frågan "Vad är Evassvammel?" kom från 118 800.

 

"En slags klappgröt som serveras på julaftonen."

 

I mitt stilla sinne, en gång till, undrar jag hur de fick fram denna, ännu mer häpnadsväckande, information och framförallt undrar jag var i Sverige denna klappgröt som kallas Evassvammel serveras på julaftonen.
En sak vet jag i alla fall och det är att jag skulle gärna vilja åka till den platsen och jag skulle inte ha någonting emot att vara där en julafton.
En slags klappgröt liksom.
Eeh!
Jaha………


*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Lust.

Publicerat i Bloggen, Eva

Känner att lusten är på väg tillbaka.
Lusten att blogga.
Så sakteliga.
Jag tar kort på halvkonstiga saker.
Jag tänker lite i blogginlägg igen.
Just nu har jag hur många uppslag som helst. 

Jag känner att det känns roligt igen.
Det kan i och för sig ha ett direkt samband med att jag sovit förhållande vis gott i natt och faktiskt förhållandevis länge.
Men ändå.
Det känns kul.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Välkomna!

Publicerat i Bloggen

Äntligen är det dags att berätta.
Äntligen är det dags att berätta om mitt nya lilla projekt.

Äntligen är det dags att hälsa er välkomna hit.
Hit till min nya blogg.
Hit till min nya blogg på min alldeles egna domän.

Det har tagit några timmar.
Eller rätt många timmar om jag ska vara helt ärlig.
Det har kostat en del svordomar.
Eller rätt så många svordomar om jag ska vara helt ärlig.
Jag har varit som en böld där bak för några människor på supporten för mitt webbhotell som jag har plågat med mina frågor.
Eller en rätt så stor böld om jag ska vara helt ärlig.

Men till slut lyckades jag.
Alldeles själv gjorde jag det.
Alldeles själv lärde jag mig hur jag skaffar en egen server, hur jag för över filer med FTP-klient, hur jag installerar WordPress och hur jag laddar hem och installerar plugins och teman.

Jag har installerat min egen blogg på min egna domän, jag har gjort det själv och jag är otroligt stolt över att jag klarade att göra det.

Det återstår en del pyssel.
Det återstår en hel del kompletteringar.
Men det får ta sin tid.
Det får ta den tid det tar helt enkelt.

Nu njuter jag bara av att få hälsa er alla välkomna hit till min alldeles egna blogg på min alldeles egna domän.

Jag  hoppas att ni kommer att trivas här tillsammans med mig.

********************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det gick väl sådär …..

Publicerat i Bebisen, Föräldraskap

Med de nya bullarna alltså.

Ja, eftermiddagen och kvällen gick strålande bra.
Bebisen åt och åt och åt och åt.
Proteiner och kolhydrater åkte in i stora lass.
Fler gånger än igår.
Senare än igår.
Bebisen somnade lugnt, skönt, mätt och nöjd.

Bebisen vaknade och var hungrig som en tiger klockan 03.
Dock sågs en liten förbättring redan här eftersom han somnade om ögonblickligen efter avslutad måltid och förhoppningen att få sova vidare till klockan sju levde kvar.
Den grusas kl 05.37 när jag vaknar av att han ligger på mage, pratar högt, sparkar med benen och flinar så att mungiporna håller på att fastna bakom öronen.

05.37 känns fortfarande lite tidigt.
Fortfarande en anings tidigt.
Det är för jävla tidigt faktiskt.

.
********************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Nu är det "different bulls" på gång …..

Publicerat i Bebisen

Som Mannen Min Älskade har skrivit idag så har Bebisen vaknat omänskligt tidigt och varit omänskligt pigg och glad idag.
De senaste dagarna faktiskt.

Funderingar om att ändra lite mat och sovvanor har snurrat som lösa trådar i huvudet och idag var det hög tid att knyta ihop trådarna till ett sammanhang.

Efter en diskussion som började i morse och som pågått mer eller mindre hela dagen så bestämde vi att planen för de nya bullarna ska vara  mer fast föda, en till tupplur på eftermiddagen och i alla fall en och en halv timmes senare nattning.

Planen är satt i verket.
Bebisen har ätit lunch och middag, han sover nu tupplur iförd ullig björnoverall ute på bron och om en timme är det dags för kvällsgröt.

Det här ska bli spännande.

.
***************************************************************************************
Läs vad andra bloggare skriver om , , , , ,

Så tokigt det blev nu då …..

Publicerat i Vardagligt

Bebisen var lagd i sängen men hade inte riktigt fallit i sömn.
Eftersom jag är Mamman från helvetet så sitter jag utanför sovrummet, istället för i sovrummet och väntar några minuter innan jag går in till Bebisen, stoppar i nappen och säger godnatt igen.
Utanför sovrummet är också platsen där Mannen Min Älskade sitter och bloggar eftersom hans ordinarie pojkrum är stängt för vintern.
Eftersom jag älskar att umgås med min make så satt jag på en stol, dinglade med benen och tittade på honom.

Plötsligt så inser jag vad det är jag saknar.
Plötsligt så är det glasklart för mig vad det är jag saknar.

En liten rosa datorgizmo.

En sådan där som Ister, min teknik- och gizmoguru,  köpte en vit i början av november.
Så klart att det är en sådan som saknas mig.
Fast en rosa.
Så klart!

Eva: ”Älskling, tänk om jag hade en sådan där liten rosa datorgizmo, du vet en sådan där som Ister köpte, då hade jag kunnat sitta här och blogga nu.
Puppe: Öh……hur menar du nu?
Eva: Jo jag menar, du vet, att om jag hade haft en sådan där pytteliten, skitgullig och rosa bärbar dator som Ister har då hade jag kunnat sitta här med den i knät (jag drar samtidigt upp knäna ungefär till hakan och knappar med fingrarna i luften för att illustrera vad jag menar) och bloggat nu.
Puppe: Du vet jag att jag älskar dig över allt förstånd och så men har du glömt bort att du har en bärbar dator redan?
Eva: Öh……hur menar du nu?
Puppe: Ja men HALLÅ, tror du att den där lilla ihopfällbara datorn som du har där nere är stationär eller? Tror du att den inte går att flytta på?

dryyyyyyyyyyyg han är.
Det var ju inte riktigt så jag menade.
Så nu sitter jag här med knäna uppdragna till hakan.
Med min stora svarta och grå laptop i knät.
Mitt emot Mannen Min Älskade.
Och bloggar.

Bebisen?
Ja han har somnat för länge sedan.

Så tokigt det kan bli………..

.
*******************************************************************************************
Läs vad andra bloggare skreiver om , , , , ,