Vad gör man då? – del II

Publicerat i Eva

När ungen (läs Minsting) har sovit som en avsvimmad i soffan i en hel timme.
När man har bestämt sig för att inte riskera någonting genom att själv krypa upp bredvid i soffan och vila utan hellre vill ha en lugn stund för sig själv tillsammans med sin vita och snygga MacBook.

Jo, man ber till Gud och den lyckliga stjärnan att maken inte ska komma instormande med ett ystert och högt ”Hej Älskade” och man vågar inte ens släppa en fjärt och ännu mindre resa sig upp och ta en kopp kaffe till eftersom man inte vill riskera att ungen (läs Minsting) ska vakna där han ligger i soffan och sover.

Ungefär där är jag nu.

Den där egentidskrumelunten

Publicerat i Eva, Löpning

Den här kvällen blev ju inte riktigt som jag hade tänkt det.
Jag var verkligen sugen på att springa ikväll.
Riktigt sugen.
Nu blev det inte så.

Minsting har bestämt sig för att han måste ropa på mig när han har lagt sig.
Liksom för att kontrollera att jag inte har gått någonstans.
Det är pappa som ska bära upp till sängen och jag som ska vara hemma.
Det bara är så.
Ikväll hade han bestämt sig för att kontrollera att jag var kvar hemma ungefär 100 gånger innan han inte orkade längre.

Nu är klockan 19:56 och nu orkar inte jag.
Nog för att jag orkar en del.
Rätt mycket anser jag nog att jag orkar med.
Men någon måtta får det vara även för min del.
Jag gick upp klockan 06.00, jag har åkt fyra mil till jobbet, jobbat i sju timmar, åkt fyra mil hem igen och varit igång oavbrutet i fjorton timmar utan att vara ensam en enda stund förutom de gånger jag varit på toaletten på jobbet.
Då är jag faktiskt helt ensam.

Nu blev det ett stråk av gnällighet över den här postningen men det må vara hänt för jag känner mig lite gnällig just nu.
FAN också på ren svenska.
Jag är ju så himla sugen att springa och nu är jag ju på gång igen.
Dessutom så är ju det någonting som jag bara gör för mig själv.
Det är min stund.
Bara min och självklart är det därför som jag blir så besviken och därför som det känns så surt.

Det är bara att konstatera att ibland blir det inte som man har tänkt sig men att framåt år 2018 tror jag att det börjar ljusna i egentidskrumelunten för Fru Holm.
Då kanske det till och med är så att Makarna Holm kan göra någonting tillsammans, bara dom två.
Det är ytterligare någonting att se fram emot.
Mycket.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Egentid.

Publicerat i Eva

Jag älskar mina pojkar över allt annat.
Kärleken till mina söner är ofattbart stor.
Kärleken till min Älskade är enorm.

Men nog är det skönt när min Älskade är på jobbet, när den ena sonen också är på jobbet och den andra ligger ute i vagnen och sover.

Om jag lutar mig tillbaka och blundar så känns det nästan som att jag skulle vara ensam hemma.
Nästan.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Egen tid …..

Publicerat i Föräldraskap, Vardagligt

Idag vaknade Bebisen extremt tidigt och var oförskämt pigg.
Eftersom Mannen Min Älskade också var oförskämt pigg så tog han Bebisen under armen och gick ner så att den extremt trötta mamman fick vila lite till.

När jag efter en stund (då var klockan fortfarande före 06.00) kom nervinglande och började sippa på mitt kaffe så visade Bebisen klart och tydligt att han började bli både hungrig och trött.
När han ätit klart och började klippa med ögonen så säger min kärleksfulle och omtänksamme make ”nu åker jag så att du får vara för dig själv när han har somnat”.

Ungefär samtidigt tittar vi på klockan och på varandra igen och jag konstaterade snabbt att det blir lagom att väcka Ungen när Bebisen har somnat och när Ungen dragit till skolan så vaknar Bebisen igen.
Mannen Min Älskade kompletterade fnissande med ”Ja, och när Bebisen har somnat, igen, då kommer jag hem”

Så bloggen, vi ses igen mellan 21.30-21.45 ………..det är då jag räknar med att vara ensam nästa gång.

.
***************************************************************************************************************************
Läs vad andra bloggare skriver om , , , , ,