Som en dröm

Publicerat i Minsting

20110710-092648.jpg I två års tid har Minsting vaknat mellan 04.10 och 05.25
I två års tid har han krävt att någon av oss ska kliva upp i samma sekund som han har insett att han är vaken.
Många är det stunder när vi har undrat hur länge vi ska orka.
Hur många gånger har jag inte suttit som en zoombie på jobbet och kommit på mig själv med att fundera över åt vilket håll debet var nu igen.
Hur många gånger har inte Min Älskade vandrat runt i dimma med en superpigg Minsting som bara vill leka, leka och leka.

Nu är det plötsligt annorlunda.
Jag vet att det kan vara övergående även detta men vi njuter av det.
Idag vaknade Minsting 07.25 med ett leende på läpparna.
Han låg kvar och pratade en stund, gick sedan ner själv, hämtade ett par bilar och låg kvar i sängen och lekte.

Idag var det mitt kaffesug som gjorde att vi till slut gick ner till köket.

Det är just nu.
Just nu är som en dröm.

 

 

Jag tror knappt att det är sant

Publicerat i Eva

Ni som har varit med ett tag vet att jag har ett väldigt speciellt förhållande till Italien.
Ni vet att jag älskar Italien.
Att jag har bott där, haft nära släktingar där och att jag haft vänner där.
Jag har varit i Venezia, Verona, Milano, Vicenza, Monza, Firenze, Siena, Roma och jag har varit på Sicilien.

De senaste gångerna som jag varit där har det inte varit för min egen skull.
Jag har rest till Italien för att min moster och morbror varit sjuka.
Ett tag kändes det som jag åkte skytteltrafik mellan Arlanda och Linate.
Det var kontakt med sjukhus, läkare, socialtjänst, advokater, förmyndare, ålderdomshem och ännu mer sjukhus.
För att i oktober 2006 avslutas med kontakt med begravningsbyrå, val av blommor och begravning.
Det har inte varit för min skull.

Men jag har längtat.
Som jag har längtat till Italien.
Hela tiden bär jag den längtan med mig i mitt hjärta.
Maten, glassen, vinet, solen, byggnaderna, atmosfären och människorna.
Sedan jag träffade min Älskade har jag haft en dröm.
En dröm om att få visa honom ”mitt” Italien men det har liksom inte riktigt varit läge.

Nu är det läge.
Plötsligt är det dags.
Resan är bokad.
Första delen av resan är betald.
När sommaren övergår till höst åker vi.
Jag, Min Älskade och Minsting.
Till Sicilien.

När jag tänker på det börjar jag nästan gråta.

Jag kan knappt tro att det är sant.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(Bilden har jag lånat från www.fritidsresor.se som vi också ska resa med och om det är någon som misstycker så tar jag genast bort den.)

Dag 35 – Planer/drömmar/mål jag har

Publicerat i Utmaningar

Egentligen lever jag i min dröm.
Min dröm om familj som jag har burit som den största hemligheten genom alla år.
Mamma, pappa, barn, hus, bil och vardag.

Men förutom det så har jag en liten dröm om att lära mig rida.
Jag är en aning rädd för hästar eftersom de är så hiskeligt stora djur och därför skulle det vara rätt coolt att besegra den rädslan och lära mig att rida.

Men en riktigt stor dröm som jag har det är att återvända till New York för det är den läckraste platsen jag har besökt.
Hittills.
Och jag vill göra det tillsammans med Min Älskade.
Utan barn.

Bara han och jag.
Och bekväma skor.