Amning – favorit i repris.

Publicerat i Amning, Bebisen

Jag hade själv ett nytt inlägg om amning på gång.
Har bara inte hunnit formulera det klart i huvudet.
Det är så att säga under bearbetning.

Nu på morgonen så läste jag det här och det här.
I väntan på att mitt nya inlägg ska bli klart så väljer jag att posta en favorit i repris från min gamla WordPressblogg.

 

Amning-inte till vilket pris som helst.

Inspirerad av Linda inlägg “Mera om amning”BitterBloggen och av Daniels inlägg om “Onda ögat”Korvasbloggen så kommer här min berättelse och syn på det här med amning.

På föräldrautbildningen för dryga tretton år sedan fick jag reda på och jag fick ständigt höra mantrat att “Alla kvinnor kan amma sina barn”.
Det spelar ingen roll hur brösten ser ut.
Stora eller små. Hängiga eller toppiga. Runda eller avlånga.
Spelar ingen roll………..”Alla kvinnor kan amma sina barn”.

Efter en komplicerad förlossning kämpade vi på sjukhusets neonatalavdelning.
Ungen kämpade på för att återfå sin hälsa.
Jag kämpade med amningen.
På givna klockslag, dygnet runt, satt jag i mjölkrummet med den elektriska pumpen som en sugklocka mot mina bröst. En sugklocka som bara lyckades suga ut några enstaka droppar varje gång medan tårarna rann på mina kinder.

Mellan de givna klockslagen satt jag på rummet och försökte amma.
Jag vägde innan amning.
Jag satt med Ungen vid bröstet medan ångesten rev i bröstet, medan tårarna rann på mina kinder och medan Ungen gallskrek.
Jag vägde efter amning och varje gång visade det samma sak, han hade bara fått i sig några droppar.

Så höll jag på.
Dag ut och dag in höll jag på.
Jag pumpade och grinade, försökte amma och grinade, pumpade och grinade och försökte amma och grinade.
Grinade gjorde jag ju eftersom jag visste att det var mitt fel.
Jag visste ju att det var jag som inte försökte tillräckligt mycket.
Jag hade ju fått lära mig att “Alla kvinnor kan amma sina barn”.

Till slut fick jag hjälp av en läkare som talade om för mig att alla barn som haft en jobbig start till livet inte orkar ta bröstet.
Så enkelt allting blev.
Jag bad om ersättning, ångesten försvann, jag kunde torka mina tårar och vi fick lämna sjukhuset dagen därpå.

Oavsett vad som sägs på alla föräldrautbildningar i världen och oavsett vad som skrivs i alla föräldratidningarnas amningsbilagor så kan inte alla mammor amma sina barn.
Så ser verkligheten ut.
Jag är dessutom helt övertygad om att nu för tiden så är så gott som alla människor i vuxen ålder väl medvetna om att det bästa för barnet är om det kan ammas men jag kan personligen inte se det positiva i att det ska ske till vilket pris som helst.

Amning är inte alltid mysigt och underbart, amning kan vara smärtsamt och otroligt ångestladdat också och vem mår sämst när mamman (som Daniel i Korvasbloggen skriver i ett annat inlägg) “gråtande ammar sina bröstvårtor blodiga till ljudet av en hungrig, gallskrikande bebis”?


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jag när en envåldshärskare vid min barm …..

Publicerat i Bebisen, Föräldraskap, Vardagligt

Bebisen är fyra månader.
Fyra månader exakt idag.
Bebisen är fyra månader och han bestämmer precis allt.

Han bestämmer om jag ska äta, om jag ska duscha, om jag ska promenera, om jag ska vara vaken eller om jag ska sova.
Bebisen är fyra månader och han bestämmer precis allt.
Gör jag någonting som han inte samtycker till så talar han om det.
Väldigt tydligt talar han om det.

Bebisen har dessutom väldigt speciella åsikter vad det gäller sitt eget ätande.
Åsikter inte bara vad det gäller när utan även väldigt starka åsikter om hur och var.

Exempel 1
Han har tydligt visat att han föredrar att börja äta på det högra bröstet.
Har jag bjudit honom det vänstra har han skrikit, vridit sig och sprattlat vilt med fötterna tills jag fattat att han vill börja äta från det andra.
Om det nu är så att någon trodde någonting annat så kan jag meddela att även människor i 4-månaders åldern har rätt att ändra sig.
Idag när jag, som vanligt, bjöd högra sidan så började det.
Han skrek som en vilde, skrynklade ihop ansiktet, pressade fram tårar, vred sig som en metmask på kroken och sprattlade vilt med både armar och ben.
Ni börjar fatta va?
Just det!
Exakt!
När jag la Bebisen vid mitt vänstra bröst så log han och började äta lugnt och metodiskt med fötterna gosigt smågnuggande mot varandra på det sätt han gör när han mår som bäst.

Exempel 2
Igår kväll när det var dags för nattning så dög plötsligt varken höger eller vänster sida, ansiktet skrynklade ihop sig, tårar pressades fram, han vred sig och armar och ben började sprattla mer eller mindre hysteriskt.
Jag kan säga, utan att överdriva, att Bebisen tyckte att det tog alldeles för lång tid för mig att förstå att han, just den här kvällen, ville äta kvällsmaten liggandes under det mysiga täcket i sin mammas säng.

Jösses!

Det är en egensinnig liten människa.
Mannen Min Älskade brukar säga om sig själv att han ibland är lite ”fyrkantig” men jag är böjd att tro att han har mött sin överman.

Jag när en envåldshärskare vid min barm.

—————————————————————————–

Läs även vad andra bloggares skriver om , , , ,

Dagarna går …..

Publicerat i Föräldraskap, Vardagligt

Tiden bara flyger fram.
Veckorna verkar bara bestå av måndagar och fredagar.
Dagarna går i varandra och LillMakaronen har redan hunnit bli tre veckor och två dagar.

Jag vaknar, svettas,ammar, äter frukost, ammar, svettas, tvättar håret och klär på mig, hämtar Mannen Min Älskade när han har jobbat klart, svettas, ammar, äter lunch, ammar, går ut och går, ammar, svettas, vilar, ammar, äter middag, ammar, svettas, ammar, ammar, svettas och ammar.
Mina bröst har förvandlats och är inte bröst längre.
Mina bröst har förvandlats till någonting som enbart är förknippat med mat och överlevnad.
Mina bröst har förvandlats till matautomater.

Vi har det bra och dagarna går ……….

Vad har ni andra för er i den underbara sommarvärmen?