För exakt sex år sedan

Publicerat i Kärlek

För exakt sex år sedan var det också marknadsfredag i Rättvik.
Det var en lika underbar höstdag som det är i dag.
Löven sprakade i rött, gul och orange.
Solen sken och luften var lika klar som den är idag.

Jag kommer ihåg att jag sa på jobbet att jag skulle gå lite tidigare och alla trodde att det berodde på att jag skulle gå på marknaden.
Jag kommer ihåg att jag gick in på toaletten och drog av mig den obligatoriska fredagskjolen och tog på mina sköna svarta jeans.
Jag minns som igår hur jag gick ner till blomsteraffären och hämtade min bukett och knapphålsdekorationen till Min Älskade.

Jag minns solen, löven, värmen när vi satt utanför på bänken och väntade.
Jag minn det som om det var bara för några timmar sedan den hände.
Jag minns pirret i magen.
Kärleken.

För exakt sex år sedan gifte jag mig med mitt livs kärlek.
Med mannen i mitt liv.
Med Min Älskade.

Stolt att bära denna ring av guld……..

Publicerat i Eva, Puppe

Fem år har gått.
Fem korta år.

För fem år sedan i dag var det också en marknadsfredag i Rättvik.
Solen sken, luften var klar, löven sprakade och det var en fantastisk dag.
Jag smet tidigare från jobbet utan att säga till någon vad jag skulle göra och gick ner till blomsteraffären för att hämta den lilla brudbuketten som jag hade beställt.
Jag var tidig men du satt redan där på en parkbänk i solen och väntade på mig.
Paret som skulle vigas före oss dök visst aldrig upp så det blev vår tur lite snabbare än förväntat.
Vigselakten var kort.
Kort och vacker.
Kort men ändå tillräckligt lång.
Tillräckligt lång för att hinna röra mitt hjärta.
När jag stod där framme med din hand i min och talade om att mitt val är att leva mitt liv tillsammans med dig, ja då brände tårarna bakom ögonlocken.

Vilken glädje.
Vilket tacksamhet.
Vilket kärlek.

Fem korta år har gått och jag känner samma glädje och tacksamhet över att få fortsätta dela mitt liv tillsammans med dig.
Glädje, tacksamhet och stolthet över det vi har skapat tillsammans och åt det håll vi valt att gå vår gemensamma väg.
Efter fem korta år tillsammans med dig känner jag nyfikenhet inför de år vi har framför oss.

Men framför allt känner jag samma stolthet.
Samma stolthet nu som då.
Stoltheten över att vara din fru och över att få leva mitt liv tillsammans med dig.

Stoltheten över att bära denna ring av guld.

in sickness and in health

Memory Lane

Publicerat i Reflektioner

Fyllde i några så kallade livshändelser i min tidslinje på Facebook i kväll.
Bläddrade bland lite bilder.
Lite gamla bilder, lite äldre bilder och lite bilder som var ännu äldre.
Det var två stycken bröllop, två födelser, flytt och en resa till New York.

Riktigt hur det gick till vet jag inte men plötsligt knackade en vän ”från förr” på och gläntade på FB dörren.
Nu snackar vi vän riktigt från förr i tiden alltså.
Så visade det sig att vännen bor i samma landskap, i en grannkommun och jag fascineras igen.
Över hur livet liksom som krokar sig iväg åt de mest märkliga håll för att sedan på något sätt hitta sin väg tillbaka igen.

Fränt!

Förutom det så är jag sjukt sugen på en prilla just nu.
SJUKT sugen.

HEPP!

Det här känns betryggande att läsa

Publicerat i Reflektioner

Livvakterna springer i sina vanliga svarta kostymer. Peter kan inte berätta om de har skottsäkra västar eller vilka vapen de bär. Men ett hemligt vapen kan han avslöja att de använder.
– De har svarta joggingskor på sig, inga vanliga kostymskor, säger han.Det har ju varit bröllop i Stockholm idag.
Tv:n har stått på under dagen och jag har tittat en del.
Det gör mig glad att Kronprinsessan och hennes Prins verkligen ser otroligt kära ut och naturligtvis kunde jag inte låta bli att fälla ett par tårar under själva vigselakten.

Men när det blev dags för kortegen och jag upptäckte de fyra SÄPO-vakterna som sprang bredvid fick jag helt andra saker att tänka på.
Tre män och en en kvinna som sprang i svarta kostymer och vita skjortor. Männen hade slips och jag antar att de även hade skottsäkra västar på sig.
Kortegen var sju kilometer lång och för att det skulle vara så bra som möjligt för hästarna så var hastigheten 10 km/tim.
Och SÄPO-människorna de sprang och sprang utan att ens röra armarna.
Det är lite coolt.

Från det att jag förstod vad det var de höll på med och att de skulle fortsätta med det i sju kilometer så var det enda jag kunde tänka på ”måtte människorna inte behöva springa i kostymskor”

Därför kändes det betryggande att kunna läsa det här.

De är väldigt bra tränade och det var ett ganska lugnt joggingtempo, säger Patrik Peter till Expressen.se.
Livvakterna springer i sina vanliga svarta kostymer. Peter kan inte berätta om de har skottsäkra västar eller vilka vapen de bär. Men ett hemligt vapen kan han avslöja att de använder.
– De har svarta joggingskor på sig, inga vanliga kostymskor, säger han.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

All lycka

Publicerat i Kärlek

BröllopTänk att gifta sig med den man älskar.
Med den man i sitt hjärta känner att man är ämnad att leva resten av sitt liv tillsammans med.
Det är fantastiskt.

Jag minns själv känslan av förväntan.
Pirret i magen.
Den där morgonen i Thailand för drygt två år sedan.
Middagen var bokad.
Brudbuketten var beställd.
Jag hade bestämt vad jag skulle ha på mig.
Gästerna var på väg.

Jag kände mig så vacker.
Stolt.
Så tacksam.
Jag skulle gifta mig med mannen som jag väntat på i hela mitt liv.
Oändlig kärlek.

Det är den känslan jag önskar för Kronprinsessan Victoria och hennes Daniel idag.
Det är den känslan jag önskar för alla som gifter sig idag och alla andra dagar.
Känslan av förväntan, tacksamhet, stolthet och oändlig kärlek.

All lycka till er som står som brud och brudgum idag.
All lycka!

Kärleken är fantastisk.
Länge leve kärleken.
I evighet.

Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten,
inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk.
Den brusar inte upp,
den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten
men gläds med sanningen.

Allt bär den,
allt tror den,
allt hoppas den,
allt uthärdar den.
Kärleken upphör aldrig.

(1 Kor 13)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ungefär så här…..

Publicerat i Reflektioner

……har mina tankar gått runt alla heta diskussioner i media om det faktum att Kronprinsessan Victoria vill bli förd till altaret av sin far.

Jag har tänkt att hon lär ju inte få bestämma så himla mycket själv.
Hon får inte bestämma sin religion.
Hon får inte bestämma vem hon ska gifta sig med utan måste ha pappas OCH regeringens tillåtelse.
Hon har antagligen inte själv fått bestämma vilken skola hon ska gå i, vad hon ska utbilda sig i eller vilka vänner hon får umgås med.

Hon har säkert inte fått bestämma datum för bröllopet, kyrka eller middag själv.
Eller ens vilka som ska bjudas.

Kan hon i alla fall inte få bestämma en liten sak om sitt eget bröllop.
Kan hon då inte få gå fram till altaret tillsammans med sin farsa?
Men så många som tittar på en (miljoners miljoners) kan jag inbilla mig att man känner sig lite skakig och att då gå tillsammans med gamla farsgubben måste ju vara det optimala.

Ungefär så är mina tankar runt hela ”altargate” som det tydligen kallas.

Ketchupmamma har också skrivit bra om det här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,