För många år sedan.
Väldigt många år sedan.
Innan Tonåringen.
Ja till och med så länge sedan att det var innan Tonåringen ens hade hunnit bli en glimt i sin mors öga.

Då i alla fall, hade jag en pojkvän som var väldigt intresserad av natur, växter och läkeväxter.
Utav honom lärde jag mig göra johannesörtsolja och jag lärde mig även nyttan av den.
Den är helt fantastisk vid brännskador.

Jag gav min mamma en skvätt olja och när hon hade gräddat ugnspannkakor i gamla gjutjärnsstekpannor och tagit i handtaget utan att använda grytlapp så dristade hon sig till att testa oljan trots att hon, som hon själv sa, inte trodde att den skulle fungera.
Men tycker man bara tillräckligt synd om sig själv så kan man till och med prova sådant man inte riktigt tror på.
Enligt henne själv strök hon på av oljan och satt sen häpet och tittade på när brännblåsorna krympte och smärtan i handflatan nästan försvann.

I alla fall.
Var vi plockade Johannesörten den gången har jag så klart glömt bort men jag har spanat.
I alla dessa år har jag spanat efter den gula blomman.
Var jag än har varit i sommartider har jag spanat efter den.
Glott, spanat, kikat och tittat.
Inte letat men jag har hela tiden registrerat eftersom min förhoppning varit att hitta blommor för att återigen kunna göra en burk med den åtråvärda oljan som kostar dyra pengar på hälsokosten.

Så härom dagen när vi var ute på en av våra många björnspaningsrundor.
Plötsligt såg jag den överallt.
Jag var tvungen att ropa åt Min Älskade att stanna bilen så att jag kunde hoppa ner i diket och provkänna för att försäkra mig om att det var äkta Johannesört.
Det var det.
Hur mycket som helst.
På flera ställen dessutom.
Diken fyllda till bredden med Johannesört.
Alldeles i närheten.
På platsen där vi bor.
Efter alla dessa år som jag har spanat så hittar jag blomman i ett dike några hundra meter från huset vi bor i.

Blommorna ska helst plockas på förmiddagen en solig dag.
Idag har jag plockat så mycket jag behöver.
Inte mer och inte mindre.
Precis så mycket jag behöver.

Om några veckor är den vackert röda och helande oljan klar.

Läs även andra bloggares åsikter om Johannesört, johannesörtsolja, brännskador, dike

Jag visste inte att det fanns en växt som hette Björnloka eller Jätteloka som den också kallas.
Jag visste inte hur de såg ut, att de var skadliga eller rent av giftiga och ger rena brännskador på huden och jag visste inte att Jordbruksverket ansåg att den bör bekämpas.

“Främmande arter kan vara ett hot mot den biologiska mångfalden. Jättelokan är en invasiv, främmande art, som tränger ut annan växtlighet genom sina höga, täta bestånd. Jättelokans växtsaft kan också ge brännskador på människors hud i kombination med solljus. Därför bör jättelokan bekämpas.”

Jag visste inte heller att vi hade fullt med Jätteloka på och runt om vår tomt.
Jag visste inte att det kryllade av Jätteloka överallt i den här byn vi bor i.
Jag visste inte att jorden som las ut på tomten, och som det sedan såddes gräsfrön i, måste ha varit proppfull med frön från Jättelokan.
Jag visste inte att det skulle vara två dm mellan Jättelokorna när den nya gräsmattan började bli grön efter vintern.

Jag har mailat Naturvårdsverket och frågat om råd och jag har ringt kommunen och frågat om de hjälper till vid bekämpning av Jättelokan.
Naturvårdverket har inte hunnit svara än och ansvarig på kommunen visste inte utan bad mig ringa tillbaka på torsdag.

Jag vill inte ha Jätteloka med två decimeters mellanrum på vår gräsmatta.
Hur ska vi då kunna släppa ut Bebisen i sommar?

Jag har googlat litegrann om bekämpning av Jättelokan och det verkar som det bästa är bekämpningsmedel.
Men hur kommer gräsmattan då att se ut eftersom det är så tätt med de plantor som ska bekämpas?
Jag funderar på att utrusta mig med tjocka handskar och skyddsglasögon och ge mig på att försöka gräva upp plantorna en och en.

Någon som har något annat tips?
Någon?

Fan också!
Nu för tiden är det inte mycket som bekymrar mig på riktigt men det här ger mig i alla fall lite huvudbry.

*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om Björnloka, Jättloka, giftig, bekämpningsmedel, utrotning, brännskador