Nätkärleken vinner över näthatet.

Publicerat i Bloggen, Kärlek

Jag är helt övertygad om att det är så.
Nätkärleken vinner över näthatet.
Kärleken är större än hatet.
Alltid.

Nu är det på tapeten.
Igen.
Marcus Birro har lagt ner sin blogg på grund av allt näthat.
DN skriver om att “Kvinnliga bloggare kränks på nätet” och om att Carolina Gynning lägger ner sin blogg på grund av allt näthat.

Abbes pappa skrev om det härom dagen.
Mymlan skriver om det på Newsmill idag.

citatteckenDet om kanske förvånar mig mest är att det så ofta på sista tiden gjorts så stora och braskande rubriker om näthat, som om det vore vanligare än nätkärlek. Jag hävdar att det inte är det. Jag hävdar att det på varje bitter feg hatare går minst tio alldeles vanliga bra människor som är generösa och ger av sig själva och ställer upp för andra. Jag hävdar att det finns mer kärlek än hat på internet. Jag ser dagligen fler exempel på människor som träffas och får vänner, som får hjälp och stöd, som får jobb och andra fantastiska saker genom internet och sina bloggar, än jag ser människor som kränks och far illa av desamma.

Tonårsmorsa utmanar mig att skriva om nätkärleken.
Bloggvärldsbloggen blir jag uppmuntrad att haka på utmaningen.

För mig är det inte svårt att haka på uppmaningen.
För mig är det självklart att nätkärleken är större än näthatet.

Jag har Internet och bloggandet att tacka för allt.
För min kärlek.
För min yngsta son.
För mitt hem.
För mitt lugn.
För min lycka.

Hade det inte varit för Internet och min blogg på Aftonbladet hade jag antagligen aldrig träffat Mannen Min Älskade.
Hade det inte varit för bloggandet hade jag med största sannolikhet inte varit gift idag.
Hade det inte varit för bloggandet hade jag aldrig varit tvåbarnsmamma.
Hade det inte varit för Internet hade jag aldrig bott i mitt drömhus på landet.
Hade det inte varit för Internet och bloggandet hade jag aldrig varit så lycklig, så glad  och så hel som jag är idag.

Nätkärleken vinner över näthatet.
Det finns alltid de som hatar och de finns överallt.
Men de som älskar är fler
Kärleken är större än hatet.
Alltid.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jag älskar också att blogga.

Publicerat i Bloggen

Tonårsmorsa, Mymlan och Pysan har de senaste dagarna skrivit och berättat om att de älskar att blogga.
Jag älskar också att blogga.
Som jag älskar att blogga.

Jag tänker inte skriva så mycket om Elisabet Höglunds krönika.
Inte så mycket mer än att jag, när jag läste den, konstaterade att jag tyckte att den var rätt korkad.
Dessutom tycker jag att en skriven krönika inte skiljer sig nämnvärt från en postning i en blogg.

Däremot tänker jag berätta om varför jag älskar att blogga.
För det gör jag.
Jag älskar verkligen att blogga.

Hade jag inte bloggat hade jag inte varit den jag är idag.
Hade jag inte bloggat hade jag inte varit där jag är idag.

Hade jag inte bloggat så hade jag aldrig träffat Mannen Min Älskade.
Mannen som jag väntat på i hela mitt liv.
Mannen som jag känner totalt förtroende och tillit för.
Mannen som jag känner trygghet tillsammans med.
Mannen som får mig att skratta.
Mannen som håller om mig när jag gråter.
Mannen som jag älskar av hela mitt hjärta.

 Mänsakn är giftännu en gång! 016
Hade jag inte bloggat hade jag fortfarande varit ensamstående mamma med en tonåring istället för en gift kvinna med två underbara söner.

S5002054
Hade jag inte bloggat hade jag bott kvar i den charmiga men mögliga och mörka lägenheten med grusplanen och trafiken utanför ytterdörren istället för i drömhuset på landet.

Hade jag inte bloggat hade jag inte varit den jag är idag.
Hade jag inte bloggat hade jag inte varit där jag är idag.
Hade jag inte bloggat hade inte mitt liv förändrats så positivt som det har gjort de senaste åren.
Det är jag helt säker på.

Jag kommer inte skapa några stora diskussioner med mitt bloggande.
Jag kommer antagligen aldrig att provocera någon med mitt bloggande.
Jag kommer heller inte att ge mig in i några samhällsdebatter med mitt bloggande.
Jag kommer aldrig att förändra världen med mitt bloggande.

Jag har förändrat min värld med mitt bloggande.
Det räcker för mig

Jag älskar verkligen att blogga.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Lustigt eller bara elakt?

Publicerat i Bloggen

Tonårsmorsa blev recenserad på bloggen The Critics rätt nyligen.
Jag läste recensionen efter det att Fatou själv skrivit om den och om de tråkiga kommentarer och rasistiska påhopp som kom i kölvattnet av recensionen.

Av någon anledning har jag inte kunnat sluta tänka på det här.
Tankarna har följt mig i flera dagar.
De lämnar mig inte ifred.

Tonårsmorsa har ju en populär blogg och jag vill nog drista mig till att säga att Fatous blogg är stor.
Det måste den väl vara eftersom hon blev nominerad och dessutom vann Stora Bloggpriset i sin kategori.
Jag antar att om man driver en populär och välbesökt blogg så får man finna sig i att bli recenserad på något sätt.
Eller?
Det må väl vara hänt.
Men måste man bli utsatt för rena elakheter?

”Tänk er en blogg som ramlat ur fulträdet och slagit i varenda gren på väg ner mot marken. Krydda sedan fulbloggen med alla tänkbara metoder att blogghora och avsluta långkoket med att röra runt med stora snyftsleven. Voilá- du har Tonårsmorsans blogg. Vill du verkligen kliva in där?”

För mig råder det inga som helst tvivel om att vi är många som med glädje kliver in på just Tonårsmorsas blogg.
Vi är många som dessutom kliver in på Fatous blogg varje dag.
För mig är det så helt uppenbart att det är så och jag är helt övertygad om att det dessutom kommer att fortsätta vara så och därför blir recensentens formuleringar ingenting annat än elaka försök att göra sig lustig på någon annans bekostnad.

Lite längre ner i recensionen så ifrågasätts till och med Tonårsmorsans vinst av Stora Bloggpriset.
Jag antar att det är så att Nina Riikonen som skrev recensionen inte vet riktigt hur det fungerade med Stora Bloggpriset.
Jag antar att hon inte är medveten om att det var läsarna som röstade fram sin vinnare.
För visste hon det så skulle hon väl ändå inte skriva att det delades ut pris för lång och trogen tjänst.
Eller?

”Tonårsmorsa vann kategorin ”Årets Vardagsblogg” i Aftonbladets Stora Bloggpris, och utmanades då av bland annat Alex Schulman och Sofia ”Mymlan” Miriamsdotter, Stationsvakt och Bloggfrossa. Alla fantastiska bloggar, Och jag kan inte för mitt liv begripa att Tonårsmorsa vann över dem. Var det kanske för lång och trogen tjänst?”

Nu är det inte alls bara i recensionen av Tonårsmoras blogg som det haglar av putslustiga små elakheter utan det förekommer i de flesta fall där den recenserade bloggen blir totalsågad och i de efterföljande kommentarerna så hyllas elakheterna som träffsäkra.

Ska jag vara ärlig så förstår jag inte riktigt syftet med de här bloggrecensionerna när man totalsågar vissa bloggar och dessutom rent av avråder läsning.
Att man recenserar bloggar som man gillar och vill lyfta fram är ju en sak.
Det är positivt.

Är det inte mångfalden som är det underbara i bloggvärlden?
Är det inte det bruna, det gula, det rosa, det beiga, det svarta, det gröna och det gula och just möjligheten att kunna ha den bloggen som jag själv vill ha som är det bra?
Är det inte möjligheten att kunna skriva, publicera och dessutom kunna välja om man vill ha feedback på det som man skriver eller inte som är det fiffiga med bloggvärlden?
Är det inte det faktum att det alltid finns bloggar som passar alla människor som är det fascinerande i bloggvärlden?


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Förlåt bloggen.

Publicerat i Bloggen

Jag förstår om du känner dig dåligt skött.
Jag förstår om du känner dig åsidosatt och dåligt behandlad.
Jag förstår om du tycker att jag är en dålig bloggägare just nu.
Jag förstår om du tänker “Vad fan skulle hon med en egen domän till? Hon är ju i alla fall aldrig här, hon skriver ingenting, hon läser inte andras bloggar och hon svarar ju inte ens på de kommentarer som hon får.”
Jag förstår om du är besviken och ledsen.
Jag förstår.

Men nu är det så att jag har ett liv också.
Ja, jag vet att det är taskigt, men så är det.
Jag har en familj också och just nu har vi varit lite sjuka.
Bebisen har varit snuvig och haft feber.
Han har bara varit nöjd när han hängt i bärsjalen på min mage samtidigt som jag varit i upprätt position och antingen vankat sakta fram och tillbaka eller stått och gungat lite lätt.
Han har inte alls gillat att jag gjort tappra försök att sätta mig ner.
Visst, igår när det var som tråkigast slog mig tanken att jag skulle stå vid köksbänken och blogga men i samma ögonblick som jag tänkte klart tanken så vaknade Bebisen så klart.

Idag har Bebisen mått väldigt mycket bättre men nu är det min tur att vara hängig.
Efter en natt med väldigt dåligt med sömn så är jag rätt sliten.
Lite sömn i kombination med en näsa som verkar sikta på guldmedalj i “Snortillverknings VM” har gjort att orken, tiden och lusten till bloggen har varit liten.
Men min näsa har blivit desto rödare.
Ja, jag förstår att du ser det för det syns rätt tydligt men du behöver väl inte skratta åt mig när jag känner mig så risig.
Du bloggen, det tycker jag nästan är lite taskigt även om du känner dig lite satt på undantag.
Ja ja OK, du har väl rätt.
Jag bjuder väl på det.

Sen är det lite mycket i största allmänhet.
Jasså, du tycker att det är onödigt att skaffa en blogg när man har ett liv.
Jaha ja, men jag håller inte med dig.
Jag tycker väldigt mycket om dig och du ger mig otroligt mycket.
Nej, jag tänker inte göra mig av med dig eller byta ut dig mot någon annan.

Du är den blogg som jag trivs allra bäst med och som jag är allra stoltast över.
Allra som mest stolt över och mig kommer du att få dras med ett bra tag framöver.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Vila i frid Alma …..

Publicerat i Reflektioner

Igår kväll kom budet att Alma Mater gått bort.
För mig har hon alltid varit Alma.
Här hemma pratar vi om henne som just Alma.
För mig  kommer hon fortsätta att vara Alma.

Jag kände henne inte.
Jag hörde inte till de människor som hade förmånen att få träffa henne.

Mannen Min Älskade har träffat henne och det går inte att missta sig på glimten han får i sina ögon när han berättar om Alma.
”Vilken cooling hon är” ”Henne sätter man sig inte på” sa han på bredaste Norrköpingsdialekt och flinade med hela kroppen första gången han berättade om att han träffat henne på en bloggträff.

Hon var den som lärde mig det jag kan om RSS-läsare, om att pinga och om att pinga automatiskt.
Hon var den som fick mig att prova och senare helt gå över till Firefox.
Jag sällar mig till alla de som tycker att bloggosfären kommer att bli fattigare nu när inte Alma, eller Alter Ego finns bland oss längre.
Hon var helt enkelt bloggandets mästarinna.

Mina tankar går till Helenes barn, barnbarn, familj, vänner, nära och kära.

Läs också vad Helenes dotter skriver om sin mamma.

.
*******************************************************************************************
Läs vad andra bloggare skriver om , , ,