Så mycket att blogga om.

Publicerat i Bloggen, Eva

Så mycket att blogga om och så lite tid.
Precis så känns det nu.
Jag saknar inte allt idéer till blogginlägg.
Det känns rent av som jag är inne i en period när jag skulle kunna producera hur många inlägg som helt.
Som om jag har hur mycket som helst att berätta om.

Jag skulle vilja berätta om vår senaste ommöblering.
Om mina mysiga timmar jag hade på Kupolen igår.
Om de mysiga timmarna som jag haft hemma idag.
Jag skulle vilja försöka ta bilder på Bebisens senaste miner för att visa er.
Jag vill skriva om förra veckans tema på Bloggvärldsbloggen, det som handlade om kroppen och som Monika inspirerade mig till.
Jag vill blogga om sommartid/vintertid.
Jag vill berätta mer om ruskan.

Så mycket att blogga om och så lite tid.
Jag är inte stressad.
Inte alls.
Det är inte det.
Det är bara det att Bebis vaknar fortfarande så fruktansvärt tidigt.
Han vaknar strax före 05.00
Varje morgon.
Det betyder att det blir väldigt långa dagar men ändå så väldigt lite tid.
För att orka går jag och lägger mig tidigt.
Jag har märkt att 21.30 är för sent.
Igår gick jag och la mig 20.45 och släckte direkt.
Det var rätt lagom.
Idag har jag känt mig OK.
Jag har känt mig rätt glad och i form.
Mer glad och i form än jag har känt mig på länge.

Det betyder att just nu är jag uppe lite på övertid eftersom jag inte har duschat efter gympan ännu.

Så raraste Monika.
Tack för att du tittar till hos mig fortfarande.
Tack för att är en trogen läsare.

Vi har de bra.
Vi mår bra.
Puppe är otrolig och jobbar som ett djur för att nå ut mer med sina föredrag.
Tonåringen har höstlov och är inte ens hemma just nu.
Bebisen är ljuvlig för det mesta och lite halvdryg ibland. (Så där som bebisar är du vet.)

Så mycket att blogga om men så lite tid just nu.


*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Jag älskar också att blogga.

Publicerat i Bloggen

Tonårsmorsa, Mymlan och Pysan har de senaste dagarna skrivit och berättat om att de älskar att blogga.
Jag älskar också att blogga.
Som jag älskar att blogga.

Jag tänker inte skriva så mycket om Elisabet Höglunds krönika.
Inte så mycket mer än att jag, när jag läste den, konstaterade att jag tyckte att den var rätt korkad.
Dessutom tycker jag att en skriven krönika inte skiljer sig nämnvärt från en postning i en blogg.

Däremot tänker jag berätta om varför jag älskar att blogga.
För det gör jag.
Jag älskar verkligen att blogga.

Hade jag inte bloggat hade jag inte varit den jag är idag.
Hade jag inte bloggat hade jag inte varit där jag är idag.

Hade jag inte bloggat så hade jag aldrig träffat Mannen Min Älskade.
Mannen som jag väntat på i hela mitt liv.
Mannen som jag känner totalt förtroende och tillit för.
Mannen som jag känner trygghet tillsammans med.
Mannen som får mig att skratta.
Mannen som håller om mig när jag gråter.
Mannen som jag älskar av hela mitt hjärta.

 Mänsakn är giftännu en gång! 016
Hade jag inte bloggat hade jag fortfarande varit ensamstående mamma med en tonåring istället för en gift kvinna med två underbara söner.

S5002054
Hade jag inte bloggat hade jag bott kvar i den charmiga men mögliga och mörka lägenheten med grusplanen och trafiken utanför ytterdörren istället för i drömhuset på landet.

Hade jag inte bloggat hade jag inte varit den jag är idag.
Hade jag inte bloggat hade jag inte varit där jag är idag.
Hade jag inte bloggat hade inte mitt liv förändrats så positivt som det har gjort de senaste åren.
Det är jag helt säker på.

Jag kommer inte skapa några stora diskussioner med mitt bloggande.
Jag kommer antagligen aldrig att provocera någon med mitt bloggande.
Jag kommer heller inte att ge mig in i några samhällsdebatter med mitt bloggande.
Jag kommer aldrig att förändra världen med mitt bloggande.

Jag har förändrat min värld med mitt bloggande.
Det räcker för mig

Jag älskar verkligen att blogga.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Förlåt bloggen.

Publicerat i Bloggen

Jag förstår om du känner dig dåligt skött.
Jag förstår om du känner dig åsidosatt och dåligt behandlad.
Jag förstår om du tycker att jag är en dålig bloggägare just nu.
Jag förstår om du tänker “Vad fan skulle hon med en egen domän till? Hon är ju i alla fall aldrig här, hon skriver ingenting, hon läser inte andras bloggar och hon svarar ju inte ens på de kommentarer som hon får.”
Jag förstår om du är besviken och ledsen.
Jag förstår.

Men nu är det så att jag har ett liv också.
Ja, jag vet att det är taskigt, men så är det.
Jag har en familj också och just nu har vi varit lite sjuka.
Bebisen har varit snuvig och haft feber.
Han har bara varit nöjd när han hängt i bärsjalen på min mage samtidigt som jag varit i upprätt position och antingen vankat sakta fram och tillbaka eller stått och gungat lite lätt.
Han har inte alls gillat att jag gjort tappra försök att sätta mig ner.
Visst, igår när det var som tråkigast slog mig tanken att jag skulle stå vid köksbänken och blogga men i samma ögonblick som jag tänkte klart tanken så vaknade Bebisen så klart.

Idag har Bebisen mått väldigt mycket bättre men nu är det min tur att vara hängig.
Efter en natt med väldigt dåligt med sömn så är jag rätt sliten.
Lite sömn i kombination med en näsa som verkar sikta på guldmedalj i “Snortillverknings VM” har gjort att orken, tiden och lusten till bloggen har varit liten.
Men min näsa har blivit desto rödare.
Ja, jag förstår att du ser det för det syns rätt tydligt men du behöver väl inte skratta åt mig när jag känner mig så risig.
Du bloggen, det tycker jag nästan är lite taskigt även om du känner dig lite satt på undantag.
Ja ja OK, du har väl rätt.
Jag bjuder väl på det.

Sen är det lite mycket i största allmänhet.
Jasså, du tycker att det är onödigt att skaffa en blogg när man har ett liv.
Jaha ja, men jag håller inte med dig.
Jag tycker väldigt mycket om dig och du ger mig otroligt mycket.
Nej, jag tänker inte göra mig av med dig eller byta ut dig mot någon annan.

Du är den blogg som jag trivs allra bäst med och som jag är allra stoltast över.
Allra som mest stolt över och mig kommer du att få dras med ett bra tag framöver.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Så tokigt det blev nu då …..

Publicerat i Vardagligt

Bebisen var lagd i sängen men hade inte riktigt fallit i sömn.
Eftersom jag är Mamman från helvetet så sitter jag utanför sovrummet, istället för i sovrummet och väntar några minuter innan jag går in till Bebisen, stoppar i nappen och säger godnatt igen.
Utanför sovrummet är också platsen där Mannen Min Älskade sitter och bloggar eftersom hans ordinarie pojkrum är stängt för vintern.
Eftersom jag älskar att umgås med min make så satt jag på en stol, dinglade med benen och tittade på honom.

Plötsligt så inser jag vad det är jag saknar.
Plötsligt så är det glasklart för mig vad det är jag saknar.

En liten rosa datorgizmo.

En sådan där som Ister, min teknik- och gizmoguru,  köpte en vit i början av november.
Så klart att det är en sådan som saknas mig.
Fast en rosa.
Så klart!

Eva: ”Älskling, tänk om jag hade en sådan där liten rosa datorgizmo, du vet en sådan där som Ister köpte, då hade jag kunnat sitta här och blogga nu.
Puppe: Öh……hur menar du nu?
Eva: Jo jag menar, du vet, att om jag hade haft en sådan där pytteliten, skitgullig och rosa bärbar dator som Ister har då hade jag kunnat sitta här med den i knät (jag drar samtidigt upp knäna ungefär till hakan och knappar med fingrarna i luften för att illustrera vad jag menar) och bloggat nu.
Puppe: Du vet jag att jag älskar dig över allt förstånd och så men har du glömt bort att du har en bärbar dator redan?
Eva: Öh……hur menar du nu?
Puppe: Ja men HALLÅ, tror du att den där lilla ihopfällbara datorn som du har där nere är stationär eller? Tror du att den inte går att flytta på?

dryyyyyyyyyyyg han är.
Det var ju inte riktigt så jag menade.
Så nu sitter jag här med knäna uppdragna till hakan.
Med min stora svarta och grå laptop i knät.
Mitt emot Mannen Min Älskade.
Och bloggar.

Bebisen?
Ja han har somnat för länge sedan.

Så tokigt det kan bli………..

.
*******************************************************************************************
Läs vad andra bloggare skreiver om , , , , ,

Så många bloggar …..

Publicerat i Vardagligt

Så många bloggar det finns.
Så många som lämnar avtryck.
Avtryck i minnet, i tanken och i hjärtat.
Jag hittar nya hela tiden.

Jag hittade Vimmelmammans blogg.
Jag läste, läste, läste och läste.
En blogg som lämnar avtryck.
Avtryck i minnet, i tanken och i hjärtat.
En blogg som berör.

Plötsligt inser jag att jag inte vet vad jag ska skriva om.
Vad har jag att dela med mig av?
Vad har jag som berör andra?

Bebisen har bajsat.
Det skulle väl antagligen intressera min mamma och hon har inte ens en dator.
Ungen är så förkyld idag så han är hemma från skolan.
Ja, det intresserar inte ens min mamma.
Bebisen äter gröt på kvällen.
Ja. Jo. Högintressant. Verkligen.
Ungen tycker att det är aptrist att göra läxor.
Ovanligt för 13-åringar. NOT!
Jag ska antagligen gå ut och promenera idag.
Högintressant!
Jag längtar efter att börja jobba igen.
Eftersom Bebisen ”bara” är fem månader så kanske det kan få någon att höja ett ögonbryn.

Berör? Nej, det tror jag inte.
Lämnar avtryck? Nej, antagligen inte.

Plötsligt känns mitt eget bloggande lite futtigt.
Jag tycker om min blogg, jag älskar att skriva och det har gett mig så mycket.
Bloggen har ju gett mig ALLT.
Mannen Min Älskade, kärlek, Bebis och lycka.
Bloggen har gett mig mitt liv tillbaka och jag är tacksam.
Jag känner mig ödmjuk och jag känner den största tacksamheten.

Men just nu känns mitt eget bloggande lite futtigt.

.
******************************************************************************************************************************
Läs också vad andra bloggare skriver om: , , , , ,