Galningar och galningar

Publicerat i Löpning, Reflektioner

Först så finns det galningar.
Sen finns det riktiga galningar.
Sådana som springer i 48 timmar.
Mer eller mindre oavbrutet.
”Han brukar sova 30 minuter när han springer 48 h och stannar annars bara för toabesök och klädbyten.

Jag menar.
Då måste man väl ändå vara helt och hållet komplett galen.
Ändå kan jag liksom inte låta bli att hänga på den där sidan med liveresultaten från Skövdefestivalen.
Inte bara för att min absoluta favoritgalning ska dit och springa i morgon.
Utan för att jag fascineras av de här människorna som bara springer och springer och springer och springer.
Den här greken som leder just nu, han har precis nu sprungit 96 km i 5.26 tempo.
Det är så fort så länge och så långt att det inte går att förstå riktigt.
Jag kan också springa i 5.26 tempo.
I några kilometer alltså.

Men den här Yannis Kouros, han som är elva år äldre än vad jag är, han bara springer, springer och springer och jag är helt otroligt fascinerad.
Förundrad, fascinerad och nyfiken.
Nyfiken på vad det är som motiverar.
Nyfiken på vad drivkraften är.
Nyfiken på vad det är som gör att man springer, springer och springer.
Mil efter mil.
I 48 timmar.

Idag hejar vi på Linda

Publicerat i Reflektioner

Idag är det Stockholm Marathon och vi håller tummarna för Linda.
BitterLinda som ska springa sitt eget lopp.
Gravid i V18 ska hon springa sitt eget Stockholm Marathon.
Hennes mål är att springa sammanhängande i en mil och sedan klara halva loppet innan de drar snöret.
Halva loppet är hennes mål.

Jag har följt Linda i flera år.
Jag tror hon klarar det.
Jag håller tummarna för att hon klarar det.
Jag kommer att vara med henne från start.
Varenda mil, kilometer och meter kommer hon att vara i mina tankar och jag tycker att det är synd att jag inte kan vara där och springa bredvid på slutet och att jag inte kan vråla åt henne att hon är grym och att hon kommer att klara det.

För det tror jag att hon gör.

Dagens bloggtips: BitterBloggen

Publicerat i Bloggtips

BitterBloggen.
Kaosteori i praktiken. Just nu handlar det mycket om vikt och löpning.
Det får ni stå ut med!

Som vi står ut med det.
I alla fall jag.

När jag började blogga på AB-bloggen i oktober 2006 så fanns redan Linda där.
Hon gjorde skäl för sin bloggs namn.
Riktigt bitter kunde hon vara ibland.
Men bakom den där bitterheten så fanns en ung kvinna med en massa jävlaranamma, sunda åsikter och sunda värderingar.
Jävlar anamma och åsikter som hon gärna delade med sig av.

Linda gifte sig, fick en son, började springa, sprang Tjejmilen 2009, slutade blogga på AB, fick en dotter, fortsatte springa och tog upp bloggandet på AB-bloggen igen.
Som jag saknade henne när hon var borta.
Hon hade en annan blogg som levde en rätt tynande tillvaro och som det sällan var några uppdateringar i men nu är ordningen återställd.

Som hon bloggar, som hon föder barn, som hon går ner i vikt och som hon springer.
Som om hon aldrig gjort annat i hela sitt liv.
Min absolut personliga uppfattning är att hon är en okrönt drottning i alla fyra grenarna.
Jag har skrivit om henne en gång tidigare och det var dessutom rätt nyligen men det spelar ingen roll.
Det tål att skrivas om henne igen.
Hon springer mil efter mil, slår PB efter PB, springer lopp efter lopp och delar hela tiden med sig av sina erfarenheter och tankar.
Hon är en otrolig källa till inspiration, och för min del en gnutta avundsjuka eftersom min löpning inte går, eller har gått, riktigt som jag har tänkt mig.

På lördag ska hon springa sitt livs första Marathon.
Det är stort.
Hon har en egen drömgräns som är 4:30 och det tror jag att hon fixar.
Jag kommer i alla fall att ha henne i mina tankar på lördag och jag önskade att hon kunde ha någon liten manick som ordnade livesharing under hennes lopp.
Det gör jag.

Jag har skrivit det förut och nu skriver jag det igen:
Gå in och läs hos Linda och bli peppade och imponerade.
Hon är en av de absolut mest klarsynta och kloka kvinnor jag har stött på i bloggvärlden.

Bitterbloggen
@LindaMpili på Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Jag gör det här fortfarande

Publicerat i Löpning

Jag har varit ute på löpbandet och sprungit ikväll.
Jag kom in för en stund sedan.
Det var på vippen att jag var på väg att strunta i det.

Men så FAN heller.
Kan Linda på BitterBloggen så kan jag också.
Hon föder barn, går ner i vikt, springer mil efter mil och slår PB efter PB som om hon aldrig gjort annat i hela sitt liv.
Hon går upp i ottan och springer varv efter varv på bana.
Hon springer intervaller, backar, lopp och hon gör det som en gudinna.
Jag blir så sjukt peppad av henne.
Lite avundsjuk blir jag också, eller snarare mycket avundsjuk, men allra mest peppad.
Kan Linda så kan FAN jag också.
Kan Linda ställa klockan på ringning en morgon för att springa över tre mil på bana så kan jag gå ut en lördagskväll och springa några minuter på löpbandet för att komma igång igen.
Det kan jag.

Idag ökade jag löptiden med en minut och körde 4 x 6 min löpning varvat med två minuters gång.
De sista två minuterna tänkte jag ett par gånger att ”jag gör det här fortfarande” och ”kan Linda så kan FAN jag också” så fortsatte jag göra det jag höll på med tills jag var färdig.

Svårare än så var det inte.
Jag gör det här fortfarande.

Gå in och läs hos Linda och bli peppade och imponerade.
Hon är en av de absolut mest klarsynta och kloka kvinnor jag har stött på i bloggvärlden och en av anledningarna till att det kändes så surt att inte springa Tjejmilen i år eftersom vi hade bestämt att vi skulle träffas på Gärdet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Amning – inte till vilket pris som helst …..

Publicerat i Föräldraskap, Vardagligt

Inspirerad av Linda inlägg ”Mera om amning” på BitterBloggen och av Daniels inlägg om ”Onda ögat” på Korvasbloggen så kommer här min berättelse och syn på det här med amning.

På föräldrautbildningen för dryga tretton år sedan fick jag reda på och jag fick ständigt höra mantrat att ”Alla kvinnor kan amma sina barn”.
Det spelar ingen roll hur brösten ser ut.
Stora eller små. Hängiga eller toppiga. Runda eller avlånga.
Spelar ingen roll………..”Alla kvinnor kan amma sina barn”.

Efter en komplicerad förlossning kämpade vi på sjukhusets neonatalavdelning.
Ungen kämpade på för att återfå sin hälsa.
Jag kämpade med amningen.
På givna klockslag, dygnet runt, satt jag i mjölkrummet med den elektriska pumpen som en sugklocka mot mina bröst. En sugklocka som bara lyckades suga ut några enstaka droppar varje gång medan tårarna rann på mina kinder.

Mellan de givna klockslagen satt jag på rummet och försökte amma.
Jag vägde innan amning.
Jag satt med Ungen vid bröstet medan ångesten rev i bröstet, medan tårarna rann på mina kinder och medan Ungen gallskrek.
Jag vägde efter amning och varje gång visade det samma sak, han hade bara fått i sig några droppar.

Så höll jag på.
Dag ut och dag in höll jag på.
Jag pumpade och grinade, försökte amma och grinade, pumpade och grinade och försökte amma och grinade.
Grinade gjorde jag ju eftersom jag visste att det var mitt fel.
Jag visste ju att det var jag som inte försökte tillräckligt mycket.
Jag hade ju fått lära mig att ”Alla kvinnor kan amma sina barn”.

Till slut fick jag hjälp av en läkare som talade om för mig att alla barn som haft en jobbig start till livet inte orkar ta bröstet.
Så enkelt allting blev.
Jag bad om ersättning, ångesten försvann, jag kunde torka mina tårar och vi fick lämna sjukhuset dagen därpå.

Oavsett vad som sägs på alla föräldrautbildningar i världen och oavsett vad som skrivs i alla föräldratidningarnas amningsbilagor så kan inte alla mammor amma sina barn.
Så ser verkligheten ut.
Jag är dessutom helt övertygad om att nu för tiden så är så gott som alla människor i vuxen ålder väl medvetna om att det bästa för barnet är om det kan ammas men jag kan personligen inte se det positiva i att det ska ske till vilket pris som helst.

Amning är inte alltid mysigt och underbart, amning kan vara smärtsamt och otroligt ångestladdat också och vem mår sämst när mamman (som Daniel i Korvasbloggen skriver i ett annat inlägg) ”gråtande ammar sina bröstvårtor blodiga till ljudet av en hungrig, gallskrikande bebis”?