Förslag någon?

Publicerat i Bloggen

Jag har två söner.
Något som inte torde ha undgått någon som varit inne på den här bloggen de senaste 21 månaderna.
Nu är det ju så här att jag har inte för vana att nämna mina älskade familjemedlemmar vid namn här.
Inte för att det är hemligt.
Det kan ju inte vara hemligt eftersom jag själv inte bloggar anonymt.
Men bara för att jag har valt att göra så.

Det är jag, Min Älskade, Tonåringen och Bebis.
Nu är det ju så här att Min Älskade är just min älskade.
Tonåringen är ju faktiskt just tonåring.
Men Bebis är inte alls någon bebis längre.

Även om jag inte tänker på honom som en bebis varken när jag skriver, tänker eller säger det (vilket faktiskt händer) eftersom det har blivit mer som ett smeknamn så kan jag tycka att det är på plats med ett annat smeknamn här på bloggen.

Generellt så gillar jag Ungen men det är redan taget eftersom Tonåringen gick under den benämningen fram tills han blev just tonåring.
Så nu är frågan.
Vad sjutton ska jag kalla honom här i bloggen.

Förslag någon?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Min önskan för dagen.

Publicerat i Bebisen

Idag önskar jag att Bebis fortsätter sova i en och en halv timme till och att han vaknar och är frisk.
Att han slutar hosta, slutar vara hängig, börjar äta igen och blir sitt vanliga pigga, pillemariska jag.

Det är min önskan för dagen.
Det är väl ändå inte för mycket begärt?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kamikazepiloten.

Publicerat i Vardagligt

När man är nitton månader så måste ju snöhögen te sig som det högsta av berg.
Mount Boda.
Här snackar vi en liten men dödsföraktande människa.
En människa som skrattar faran i ansiktet, släpper taget och ger sig hän.


Tyvärr är pulkabacken på gården i motljus och det hela går väldigt fort, men om man tittar riktigt noga så hinner man se den nöjda flinet.
Om inte annat så hör man missnöjesyttringarna när åket är slut.

Någon som vågar sig på en gissning hur många gånger jag och Tonåringen bubbade upp Bebis på Mount Boda innan han nöjde sig?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Han är tillbaka.

Publicerat i Bebisen

Bebis har ju varit sjuk.
Ordentligt sjuk för första gången.
Feber i fyra dygn.
Kassa nätter, matvägran och mycket närhet.

Han har varit feberfri sedan i måndags men många av feberns nackdelar har han behållit.
Han har fortsatt matvägra och han har totalt vägrat att vara någon annan stans en en millimeter ifrån sin mamma eller sin pappa.
Han har krävt att bli buren varenda liten millimeter och varenda vaken sekund.
Han har inte kunnat leva utan nappen och han har ständigt varit onöjd.
Varenda vaken sekund har han varit högst onöjd.

Men igår vände det.

Han sov i två timmar på morgonen.
Han sov tre timmar efter lunch.

Efter de tre sista timmarna kom han tillbaka.
Han är sitt vanliga glada, busiga, spralliga och leksugna jag igen.

Han springer omkring och visar att han är ordförande i ”Föreningen för märkliga gångarter”, han kräver att de levande ljusen blir tända i köksfönstret, han drar Tonåringen i stortårna, han bygger med klossar, han knäpper på och av lampan i fönstret 238.697 gånger samma kväll, han äter som en häst, han pekar uppfordrande på tv:n när den inte visar Teletubbies och han pekar ännu mer uppfordrande på datorn när den inte visar Pingu.

Bebis är tillbaka och det är underbart.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Nu har det vänt.

Publicerat i Bebisen

Bebis har haft feber.
Fyra dygn med feber.
Fyra dygn med feber betyder fyra nätter med väldigt orolig och avbruten sömn.
Det betyder otaliga timmar i famnen, på armen med en ömmande bicepsmuskel och en ömmande axel som resultat.
Fyra dygn med feber betyder mängder med timmar när ingenting har varit bra, oräkneliga avsnitt av Pingu men ett antal ätna tuggor mat som går att räkna på båda händernas fingrar.

Natten till idag har varit lugn.
Pannan och fötterna är inte skållheta.
Det funkar att sitta en stund själv och titta på Pingu.
Det funkar att vara utan napp långa stunder.
Det är kul att busa med Storebrorsan en stund på morgonen.
Det är fränt att springa så att fötterna trummar mot köksgolvet.

Äntligen har det vänt.
Febern är borta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,