Det är så många som älskar mig……

Publicerat i Reflektioner

IMG_0592Det är fantastiskt att leva tillsammans med barn.
Att vara mamma till två barn, två underbara söner är ingenting annat än en välsignelse.
I morgon ska min äldste son på sitt livs första anställningsintervju.
Som jag älskar honom.
Så många människor det är som älskar honom.

Idag när jag låg ner bredvid min yngste son och han precis höll på att somna viskade jag att jag älskar honom.
Vill inte att han ska få en möjlighet att glömma det.
Då säger han, lite sömndrucket.
Mellan sömn och vakenhet.

– Mamma, det är så många som älskar mig. Du älskar mig, pappa, Felix, Otto (som låg bredvid honom), Sune och Sivan älskar mig. Mormor, farfar, Sanna och  faster Annika älskar mig.
Det är så många mamma, och det är så bra.

 

Så känner jag också.
Det är så många som älskar mig.

Och det är så bra……..

nothing else matters

Publicerat i 365-2011, Fotosöndag

Utdrag ur FN:s barnkonvention

  • Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.
  • Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.
  • Alla barn har rätt att överleva och utvecklas.
  • Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet.
  • Varje barn ska skyddas mot alla former av utnyttjande.
Det här är mitt bidrag till veckans Fotosöndag med temat ”Heligt”.
fotosondag_banner

nothing else matters
Tema 100 – Hopp
Bild 228 av 365

Nu har jag bestämt mig

Publicerat i Foton

Barn

Bilden till fototävligen är nu bestämd.
Till min stora förskräckelse ser jag nu att den ser alldeles röd ut.
Så såg den inte ut när jag fixade med den eller när jag skickade iväg bilden för framkallning.
Kanske är den röd.
Kanske är det en synvilla.

Vi får väl se.

 

Så här tycker jag

Publicerat i Bloggen, Eva, Reflektioner

När jag började blogga för typ 100 år sedan så bestämde jag mig direkt att inte vara anonym.
Det var inte ens ett alternativ för mig.
Jag bestämde mig också för att dela med mig av mitt liv inte bara i ord utan också i bilder.
Jag kommer ihåg att jag rätt tidigt fick en fråga av min allra bästa vän om det faktum att jag la ut bilder på Tonåringen (som då inte var en tonåring utan bara en liten fjäpp)
”Men är du inte rädd för att någon ska sno bilden? Det finns ju så mycket konstigt folk på nätet” var hennes argument.
Jag delade inte alls hennes oro och jag tänkte inte alls som hon gjorde.

Min unge var ju trygg hemma hos mig.

Nu är däremot Tonåringen så stor att det aldrig skulle falla mig in, och har inte gjort det på bra många år, att publicera någonting vare sig i ord eller bildform där han är inblandad som han inte har godkänt innan.

Nu har jag en unge till som jag gladeligen delar med mig av i bildform och har inga som helst problem med det.
Samma sak gäller med honom.
Han är ju trygg hemma hos oss.
Han sover mellan oss på natten, han springer omkring på dagis på dagarna och han leker i vårt vardagsrum på helgerna och eftermiddagarna.
Jag lägger ut bilder på hans ansikte och på hans kropp iförd kläder och om jag inte missminner mig har jag även publicerat en härlig bild på honom där han bara har shorts på sig.
Jag har också lagt ut bilder på honom när han är i badkaret men där bilderna är tagna på ett sådant sätt att bara ansiktet och delar av överkroppen syns.

Det valet har jag gjort eftersom jag inte vill riskera att publicera någonting som han i ett senare skede kan tycka är pinsamt eller utlämnande.
Av samma anledning skriver jag heller ingenting om mitt yngsta barn som jag känner är för privat eller för utlämnande eftersom min fasta övertygelse är att jag kan lämna ut, kränka, såra och gör intrång på mitt barns integritet precis lika mycket, och ibland mer, med mina ord än med bilder.

Jag låter inte blir att publicera bilder på mitt barn av rädsla för pedofiler.
Inte för att jag är rädd för att någon ska sno bilden på mitt barn och använda den som runkbild.
För hur mycket jag än har tänkt på det så blir jag inte skrämd av det.
Mitt barn är ju fortfarande tryggt hemma hos oss.
Han sover ju fortfarande mellan oss på natten, springer omkring på dagis på dagarna och leker i vardagsrummet på helgerna och eftermiddagarna.

Om barnbilder på nätet

Publicerat i Bloggen

Om ni är intresserade så pågår det en rätt intressant diskussion hos Lady Dahmer just nu.
Den började med ett inlägg där hon publicerade en bild på sitt äldsta barn.
Den fortsätter här.
Det är inte första gången det diskuteras.
Inte sista gången heller.

Jag vet vad jag tycker.
Jag vet vad jag har tagit för beslut när det gäller bilder på mina barn.
På nätet.
På bloggen.
På Facebook.

Vad tycker du?

Det blir en Vit Jul i år

Publicerat i Eva, Jul

ROSA_AMBASSADÖRBANNERJag älskar att ta en kryddad och iskall nubbe till sillen.
Det gör jag verkligen.
Helst ska både glas och nubbe ha befunnit sig i frysen och nubben ska absolut ha legat där rätt länge.
Glaset ska vara alldeles immigt.
Det ska nästan kännas som om läppen fastnar, nästan fryser fast, en sekund på glaset när jag tar den där första lilla sippen.
Sen kan jag ”bita av” min snaps hur många gånger som helst i stort sett.
Det räcker med att få en droppe av det kryddiga och kalla i munnen för att det ska gå en rysning av välbehag genom kroppen på mig.

Men jag har bestämt mig.
Det blir ingen kryddad snaps till julsillen i år.
Det blir ingen snaps alls till julsillen i år.
Det blir inget glas rödvin.
Det blir inte ens ett glas kallt bubbel.

Det blir julmust, vatten och kaffe.
Det blir en vit jul.
I ordens samtliga bemärkelser.

Visste du att var tionde barn känner oro inför julen? Inte för att tomten ska ge fel julklappar. Utan för att han vinglar så konstigt.

”Alla barn har rätt till en vit jul.
Låt julen vara alkoholfri.
För barnens skull.”

Här kan du läsa om initiativet ”Vit Jul”.
Gör det vettja.

Jag vill också göra skillnad.
Vill du?

Febernatt blev till feberdag.

Publicerat i Bebisen, Filmklipp

Bebis somnade lugnt igår kväll.
Han vaknade vid 21.30 med en liten kropp som brann av feber.
Ögonen var glansiga och näst intill livlösa.
Han låg bara stilla stilla mellan mig och Min Älskade och pillade väldigt försiktigt i mitt hår.
Medan jag väntade på att Alvedonen skulle verka rannsakade jag mitt minne och mina kunskaper om feberkramper och insåg lätt skräckslaget att de var försvinnande små.
(Idag är de något lite mer uppdaterade.)
Febern sjönk, Bebis somnade och med avbrott för en dl havremjölk efter några timmar så fick vi en relativt lugn natt.

Dagen har varit som dagar med febriga små barn är.
Rätt tråkiga.
En minut i köket, dricka vatten, en minut i soffan, tre minuter på mammans höft, dricka havremjölk, vägra att äta, sova tjugo minuter, dricka vatten, äta lite tinade jordgubbar, dricka lite havremjölk, två minuter i soffan, en minut i köket och vägra att äta.

Rätt tråkig fram till klockan 17.27
Då hände det här.

Och det bara fortsatte och fortsatte.
Med den djupaste koncentrationen hällde han sitt vatten fram och tillbaka.
Mellan olika burkar.
Fram och tillbaka.
I 40 minuter höll han på.
Utan att lyfta blicken mer och fler gånger än absolut nödvändigt.

Han var så koncentrerad och hällde så intensivt att det var fascinerande att få förmånen att vara åskådare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,