Kiss, bajs, snor och kräks.

Publicerat i Bebisen, Reflektioner

Tänk vad vi blir utsatta för som föräldrar egentligen.
Sånt om ingen berättade om innan.

Utan att vi riktigt förstod hur det gick till har vi våra kupade händer fulla med bajs.
Vi kan ha bajs på kläderna, på skötbordet, i sängen och på bebisens kläder.
Ibland tappas kontrollen helt och innan vi vet ordet av har vi bajs i hela huset.

Vi blir kissade på också.
Pappa Kalle fick kiss i ögat, vi får kiss i håret, på magen, på benen, på fötterna och naturligtvis på händerna.

Så har vi det här med snor, snorkråkor som måste ut och snoriga bebisnäsor.
Finns det papper att torka med så är det helt ok.
Finns det något annat som den egna tröjärmen, en flik av blusen eller en någorlunda ren kökshandduk så är det helt ok.
Finns det ingenting att torka med så har vi ju alltid våra händer och de funkar också helt ok att torka snor med.
Bara att torka av på byxbenen sen.

Med kräks är det på exakt samma sätt.
Vi får det på ryggen, på axlarna, i håret och på benen.
Har vi otur kan vi få det i ansiktet och självkart får vi det i händerna.

Men det är ju det som är så fascinerande.
Att det inte är äckligt.
Det finns ju ingenting som är äckligt med de där små människorna.
Absolut ingenting.

Det är bara att kupa händerna och ta emot.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Om att helt tappa kontrollen.

Publicerat i Bebisen, Eva

Jag vill börja det här inlägget med en varning.
Med en varning till känsliga läsare.
Är du det minsta lilla kräsmagad eller känslig så ska du sluta läsa och klicka här istället.

Om att tappa kontrollen var det ja.
Totalt.
Det går ofta fort.
Väldigt fort. 
Från den ena stunden till den andra.
Det kan handla om sekunder bara.

Det räcker med att telefonen ringer och man vet att det är favvokusinen som är på väg med tåg som ringer precis när man håller på att byta blöja på Bebis.
Ett litet telefonsamtal mitt i blöjbytet som gör att man sätter ner Bebis, naken, på golvet gör att kontrollen är borta.
Som bortblåst.
På den korta stund som det tar för favvokusinen att tala om att hon är i Borlänge, att det är strömavbrott där också och att hon väntar på ersättningsbuss räcker för att det ska bli totalt kaos.

Efter 17 sekunders telefonsamtal upptäckte jag att Bebis hade bajsat.
Och klivit i det.
Medan jag försökte överblicka situationen och greppa en rulle hushållspapper så hann Bebis förstå att försök skulle göras för att infånga honom.
Finns det någon roligare lek?
Nope!
Pågår det försök att infånga en så innebär det att man hysteriskt måste springa omkring i hela nedervåningen.

Det var precis vad han gjorde.
Med bajs under fötterna.
Samtidigt som det visade sig att han inte hade bajsat klart riktigt.
Eller snarare………….det visade sig att han långt ifrån att ha bajsat klart.

Innan jag hade fått tag i honom var det bajs överallt.
På golvet och mattan i hallen.
På samtliga tre vita linneryamattor i vardagsrummet.
På golvet i köket.
Under fötterna, på benen, på magen och på ryggen på Bebis.

Det hela gick på kortare tid än vad det tog för Farmor att röka en cigg.
Och nej, jag har inget bildbevis.
Tack och lov.

20091226553_2

HEPP!


*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Idag är kärringen slut som artist …..

Publicerat i Föräldraskap, Vardagligt

Nätterna är inte direkt fyllda med perioder av sammanhängande sömn.
Varken för mig eller Mannen Min Älskade.
Bebisen vaknar och gnyr med jämna mellanrum.
Ett par tre gånger tror jag att han hinner med innan det är dags att äta på natten.
Jag vinglar upp, trycker i nappen och vinglar tillbaka in under täcket.
Ibland påstår Min Älskade att vi har pratat med varandra vid de här tillfällena men det kommer jag oftast inte ihåg.
Jag kommer ju fan knappt ihåg om jag har ammat Bebisen eller inte.

Idag kändes det riktigt tungt när jag upptäckte att Bebisen INTE somnade om efter maten vid sexsnåret som han faktiskt hade gett sken av att han skulle göra.
Jag kan lätt luras att tro att han ska somna om när han blundar, slutar suga och andas lååååååånga andetag.
Tydligen ändrade han sig och bestämde sig för att skita istället.
Idag kändes det som sagt riktigt tungt men det var inte mycket att välja på.
Bara att dra på sig de lagom nedkräkta och gröttäckta kläderna, stoppa in en prilla under läppen och rassla ner i köket.

Det river i halsen och febern knackar på och vill komma in.
Bebisen gnäller och ska vara i famnen.
Kanske knackar febern på hos honom också eller också sympatignäller han bara med sin mamma.

.
*************************************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,