Sjukt bra, sjukt billigt och jag är SJUKT nöjd

Publicerat i Reflektioner

Jag beställde den 11 april.
Det var en onsdag.
I tisdags kom avin om att prylarna hade kommit.
Det är mindre än en veckas leveranstid.
Från England.
Jag upprepar:
Mindre än en veckas leveranstid från England till Sverige.
Det är en leveranstid som inte ens Ellos klarar och då ligger väl ändå Ellos centrallager i Sverige, eller?
Bara det gör att det är värt det.

Då har vi inte pratat om priset än.
Priset är bra.
Det är helt sjukt bra.
Jag beställde alltså ett par löparskor (fick strumpor på köpet) och ett par korta Adidas löpartights.
Inklusive frakt har jag betalat 887 SEK för detta.
887 svenska kronor.
Skorna kostar mycket, mycket, mycket mer att köpa i Sverige.
887 SEK för skor och tights är ett så onaturligt bra pris att jag aldrig mer kommer att köpa mina löparskor någon annan stans.

Sen är jag ju helt SJUKT nöjd över att äntligen, äntligen ha mina första ROSA löparskor.

Nätshopping när det är som bäst

Publicerat i Reflektioner

Ett par löparskor per år är vad som rekommenderas.
Sen finns det människor som har mängder med olika skor för olika tillfällen.
Tävlingsskor, asfaltsskor, grusskor, långdistansskor och kortdistansskor.
Det har inte jag.
Jag har ett par.
Om jag springer när det regnar väldigt väldigt mycket kan jag tänka mig att ta ”förra årets” sko men annars är det samma skor en hel säsong.
Långdistans, intervaller, löpband eller tävling.

När jag en säsong fick för mig att prova ett nytt märke på löparskor och det resulterade i att jag traskade omkring i Sveriges dyraste promenadskor så håller jag mig till ett och samma märke och en och samma modell.
Eftersom jag vet vad jag ska ha för märke, vilken modell jag ska ha och exakt vilken storlek jag ska ha så är det inga problem att beställa nya löparskor på nätet.
Det är det jag har gjort idag.
Från en engelsk sajt.
Jag beställde skor (och fick ett par strumpor på köpet) och ett par korta löpartights för mindre än vad jag kunde hitta samma skor som billigast i Sverige.
Billigare trots att jag betalat 10 pund i frakt. 

Det är nätshopping när den är som allra bäst.

Premiärlöpning i nya skorna

Publicerat i Löpning

Alldeles i början av maj beställde jag nya löparskor.
Ett par Asics GT-2160 blev det.
Jag har ju sprungit med Asics tidigare och det har funkat bra.
När jag förra året kände mig wild and crazy och köpte ett par Nike när det var dags för nya löparskor så visade det sig snabbt att det inte var något bra val.
För första gången i mitt liv fick jag ont av löpningen.
Ont i fötterna och ont i benhinnorna.
Inte bra.
Inte bra alls.
De skorna används nu som vardagsskor och jag har återgått till det väl fungerande konceptet Asics GT.

Skorna kom igår och idag var det dags för premiärturen.
När jag köpte mina förra Asics så kommer jag ihåg att jag hade problem i början.
Jag knöt för hårt och jag fick stickningar i fötterna och ibland nästan en känsla av att de domnade.
Om jag inte missminner mig tog det rätt många löpturer innan jag hade sprungit in skorna, de hade töjt sig en aning och allting fungerade som det skulle.
Vis av den erfarenheten tyckte jag att jag knöt väldigt löst idag.
Det gjorde jag inte.
Inte alls.

De första 3.5 km av löpturen var rätt plågsamma eftersom det kändes tungt.
Sedan släppte det och löpningen kändes helt ok och känslan av att jag skulle kunna springa hur långt som helst började komma krypande.
Tills jag insåg att jag hade väldigt tydliga stickningar i fötterna.
Vid 5 km sa flåset att jag kunde fortsätta men fötterna sa ifrån.
Då kändes fötterna nästan helt bortdomnade och det började till och med göra ont.
Det var bara att, med rätt stuttiga steg, styra stegen mot hemmet.
Så fort jag fick av mig skorna och vickade en gång på tårna så försvann den stickande känslan.

Om jag bortser från det så känns skorna helt underbara.
Lätta men ändå stabila och inte så mycket som en antydan till skoskav.

Det blir att träna på att knyta lösare och hoppas på att jag hinner med tillräckligt många kilometer i de nya skorna tills det är dags för Tjejruset.

Vill du se min runda och hur det gick så kan du göra det här.

Yes!

Publicerat i Löpning

Den kom rätt tidigt i år.
Det där lyckoruset och den där känslan av tillfredsställelse som löpningen faktiskt kan ge.
Redan idag kom det.

Jag hade tänkt löpning redan igår men sköt upp det eftersom det var bitande kallt i de kraftiga vindarna.
När jag och Minsting kom ner i köket i morse så snöade det och då var det också väldigt lätt att tänka bort löpningen.
Solen tittade fram och snön försvann men det var fortfarande bitande kallt så bortänkandet av löpningen fortsatte rätt effektivt hela dagen.
När det sedan kom snöskurar blandat med hagel så kändes det inte ens svårt.

Ändå åt och drack jag som om jag verkligen hade tänkt mig att springa.
Till slut så drog jag i alla fall på mig löparkläderna, snörde på mig skorna och ställde in iPhonen.
Och kände direkt att det gick lätt.
Det gick inte fort men det gick lätt.
Rätt tidigt förstod jag att jag skulle ta mig runt hela den tänkta rundan utan att varva med snabb gång.
Då kom det första leendet.
Idag var det som tyngst de första kilometerna.
Där runt 3 km, när det annars brukar kännas som tyngst, där lättade det och det andra leendet spred sig i mitt ansikte.
När jag hade passerat 5 km och hade att välja på 500 m kvar hem eller fortsätta framåt så fortsatte jag framåt.
Fortfarande med ett leende på läpparna.

Det blev totalt 7 km och jag sprang hela vägen förutom den korta men väldigt branta backen mitt i byn där jag hade gett mig själv tillåtelse att gå för att fortsätta springa i samma ögonblick som den värsta lutningen gav med sig.
Det gjorde jag.
Nästa gång ska jag springa uppför hela Kyrkbacken som avslutning.
Det SKA jag göra.

När jag kom hem kände jag mig lycklig.
Inte ens slut.
Visst var jag flåsig men inte slut utan snarare med krafter kvar.

Nöjd

I rena glädjeyran så beställde jag dessutom ett par nya löparskor för en liten stund sedan.
Ett par Asics GT-2160 i djup purpur-silver-lila.
Jag tycker dessutom att jag lyckades hitta ett par till ett riktigt bra pris.
Hela det upplägget känner jag att jag kan stå ut med.
Lätt!