Vad var det som hände?

Publicerat i Reflektioner

Aldrig har jag varit med om en höst som gått så fort.
Den har liksom bara försvunnit.
Det känns verkligen som det var för bara ett par veckor sedan vi flyttade, jag började nytt jobb, jag sprang Stockholm Halvmarathon, jag och Minsting plockade hallon och Tonåringen började skolan.

Nu har det gått en termin.
En årstid har tagit slut och en annan har så gott som passerat.
November, månaden som brukar kunna vara den som är lite dryg, är snart över.
I morgon är det första advent.
Redan.

Vad var det som hände?

 

Om var man lägger sin energi

Publicerat i Eva, Vardagligt

Det är underbart med sommar.
Jag lever också upp när dagarna blir längre och ljuset kommer tillbaka.
Jag njuter av solen och värmen.
Älskar bara ben, barfota, ljumma sommarvindar, linnen, solblekt hår och fräknar.
Jag älskar sommaren.
Det gör jag.

Men hösten kommer.
Mörkret kommer.
Kylan kommer.
Vintern kommer.
Det är bara så det är.
Det är ingenting jag kan påverka.
Så länge jag väljer att bo där jag gör så är det bara för mig att ”gilla läget”.
Detta slitna och överanvända uttryck.
Men ibland så måste man gilla läget.
Det bara är så med det också.

I stället för att sura och muttra över att jag fryser så börjar jag rekordtidigt med vinterjacka, vantar och varma skor.
(Och säger åt Min Älskade att ta en varmare jacka, en mössa och vantarna när vi går på morgonen)
I stället för att sura och muttra över att det är mörkt så köper jag reflexer, nya lampor till fönsterbelysningen och bullar upp med värmeljus.
I stället för att sura och muttra över att det regnar så fäller jag upp mitt paraply och njuter istället ohämmat av de dagar som solen skiner och faktiskt gör omgivningen bländande vacker.

Jag gör allt jag kan för att inte lägga en massa energi på sådant som jag inte kan förändra.
Det funkar för det mesta.
När det funkar så är det guld.
När det funkar så funkar det verkligen och då känns det lättare.

Faktiskt.