Hur svårt kan det vara eller är folk helt jävla dumma i huvudet?

Publicerat i Reflektioner

Det är inte mycket som jag retar upp mig på.
Tja, eller…….
Det är i alla fall inte så där otroligt väldigt mycket som jag retar upp mig så otroligt väldigt mycket på.

Men det finns en sak.
Som kan göra mig alldeles totalt, fruktansvärt och helt hysteriskt galet arg.
Det är när människan som kör bilen bakom mig inte klarar av att hålla ett säkert avstånd till mig som kör framför.

Det är en sak på 50 väg.
Då blir jag bara lite irriterad.
På 70 väg blir jag mer irriterad.
När det händer på 90 väg blir jag arg.
Men när det händer på 100 vägen mellan hemma och avfarten jag svänger av på in till Sala, ja då blir jag helt rosenrasande.

Jag blir så där arg så att jag faktiskt skulle kunna stanna bilen tvärs över och kliva bort till föraren i bilen bakom mig och i den människans öra vrålande fråga om just den människan är HELT JÄVLA DUM I HUVUDET.

Det händer varje dag.
Jag upprepar VARJE DAG.
Plusgrader, torr vägbana, minusgrader, halka, regn, dimma, klart väder, mörker, spöregn, oplogat och snökaos.
Det händer varenda gång jag är ute och kör på vägen mellan hemma och in till Sala och jag blir mer och mer övertygad om att det faktiskt är så.
Så att folk faktiskt är helt jävla dumma i huvudet som inte klarar av att hålla avståndet till bilen framför.

För hur svårt kan det vara?
Liksom……………?

Jävla tjat …..

Publicerat i Föräldraskap, Vardagligt

Jag blir så otroligt less, sur, irriterad och grinig av att tjata.
Jag hatar verkligen att tjata.
Verkligen!
Jag fattar heller inte riktigt varför jag ska behöva tjata.
Eller ens varför jag gör det.

Varför låter jag det inte bara vara?

Kanske för att då skulle Ungen aldrig borsta tänderna, aldrig sluta spela tv-spel, aldrig kliva ur sängen på vardagarna, aldrig göra en läxa, aldrig duscha, aldrig lägga sig före 24 på vardagarna, alltid missa bussen, aldrig få med sig gympakläderna, aldrig sätta på sig rena kläder…………….

Jag försöker uppbåda kraft och mod på morgonen.
Jag laddar med snälla mammatankar, jag brer den godaste smörgåsen och jag häller upp mjölken.
Sen tar irritationen, det sura och tjatet över.
Det hotar att ta över mitt sinne och min kropp känns det som.
Jag blir så jävla grinig och ledsen att tårarna bränner bakom ögonlocken och jag känner vansinnet krypa efter ryggraden.

Jag vill INTE vara less, sur, irriterad och grinig.
Jag vill vara en glad mamma.

Det är nog dags att byta strategi………….

.
*********************************************************************************************************************************
Läs vad andra bloggare skriver om , , , , ,