Amning – favorit i repris.

Publicerat i Amning, Bebisen

Jag hade själv ett nytt inlägg om amning på gång.
Har bara inte hunnit formulera det klart i huvudet.
Det är så att säga under bearbetning.

Nu på morgonen så läste jag det här och det här.
I väntan på att mitt nya inlägg ska bli klart så väljer jag att posta en favorit i repris från min gamla WordPressblogg.

 

Amning-inte till vilket pris som helst.

Inspirerad av Linda inlägg “Mera om amning”BitterBloggen och av Daniels inlägg om “Onda ögat”Korvasbloggen så kommer här min berättelse och syn på det här med amning.

På föräldrautbildningen för dryga tretton år sedan fick jag reda på och jag fick ständigt höra mantrat att “Alla kvinnor kan amma sina barn”.
Det spelar ingen roll hur brösten ser ut.
Stora eller små. Hängiga eller toppiga. Runda eller avlånga.
Spelar ingen roll………..”Alla kvinnor kan amma sina barn”.

Efter en komplicerad förlossning kämpade vi på sjukhusets neonatalavdelning.
Ungen kämpade på för att återfå sin hälsa.
Jag kämpade med amningen.
På givna klockslag, dygnet runt, satt jag i mjölkrummet med den elektriska pumpen som en sugklocka mot mina bröst. En sugklocka som bara lyckades suga ut några enstaka droppar varje gång medan tårarna rann på mina kinder.

Mellan de givna klockslagen satt jag på rummet och försökte amma.
Jag vägde innan amning.
Jag satt med Ungen vid bröstet medan ångesten rev i bröstet, medan tårarna rann på mina kinder och medan Ungen gallskrek.
Jag vägde efter amning och varje gång visade det samma sak, han hade bara fått i sig några droppar.

Så höll jag på.
Dag ut och dag in höll jag på.
Jag pumpade och grinade, försökte amma och grinade, pumpade och grinade och försökte amma och grinade.
Grinade gjorde jag ju eftersom jag visste att det var mitt fel.
Jag visste ju att det var jag som inte försökte tillräckligt mycket.
Jag hade ju fått lära mig att “Alla kvinnor kan amma sina barn”.

Till slut fick jag hjälp av en läkare som talade om för mig att alla barn som haft en jobbig start till livet inte orkar ta bröstet.
Så enkelt allting blev.
Jag bad om ersättning, ångesten försvann, jag kunde torka mina tårar och vi fick lämna sjukhuset dagen därpå.

Oavsett vad som sägs på alla föräldrautbildningar i världen och oavsett vad som skrivs i alla föräldratidningarnas amningsbilagor så kan inte alla mammor amma sina barn.
Så ser verkligheten ut.
Jag är dessutom helt övertygad om att nu för tiden så är så gott som alla människor i vuxen ålder väl medvetna om att det bästa för barnet är om det kan ammas men jag kan personligen inte se det positiva i att det ska ske till vilket pris som helst.

Amning är inte alltid mysigt och underbart, amning kan vara smärtsamt och otroligt ångestladdat också och vem mår sämst när mamman (som Daniel i Korvasbloggen skriver i ett annat inlägg) “gråtande ammar sina bröstvårtor blodiga till ljudet av en hungrig, gallskrikande bebis”?


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Amningshormoner …..

Publicerat i Bebisen, Föräldraskap, Vardagligt

Som det känns just nu så vill jag aldrig sluta amma.
Så som Bebisens sovrutiner ser ut just nu så kommer jag aldrig att kunna sluta amma.

Jag inser att det måste vara tack vare de välsignade amningshormonerna som jag orkar.

Jag inser också att den dagen jag slutar amma kommer jag antagligen att ramla ihop i en hög av trötthet.

Som det känns just nu så vill jag aldrig sluta amma.

.
*************************************************************************
Läs vad andra bloggare skriver om , ,

Idag är kärringen slut som artist …..

Publicerat i Föräldraskap, Vardagligt

Nätterna är inte direkt fyllda med perioder av sammanhängande sömn.
Varken för mig eller Mannen Min Älskade.
Bebisen vaknar och gnyr med jämna mellanrum.
Ett par tre gånger tror jag att han hinner med innan det är dags att äta på natten.
Jag vinglar upp, trycker i nappen och vinglar tillbaka in under täcket.
Ibland påstår Min Älskade att vi har pratat med varandra vid de här tillfällena men det kommer jag oftast inte ihåg.
Jag kommer ju fan knappt ihåg om jag har ammat Bebisen eller inte.

Idag kändes det riktigt tungt när jag upptäckte att Bebisen INTE somnade om efter maten vid sexsnåret som han faktiskt hade gett sken av att han skulle göra.
Jag kan lätt luras att tro att han ska somna om när han blundar, slutar suga och andas lååååååånga andetag.
Tydligen ändrade han sig och bestämde sig för att skita istället.
Idag kändes det som sagt riktigt tungt men det var inte mycket att välja på.
Bara att dra på sig de lagom nedkräkta och gröttäckta kläderna, stoppa in en prilla under läppen och rassla ner i köket.

Det river i halsen och febern knackar på och vill komma in.
Bebisen gnäller och ska vara i famnen.
Kanske knackar febern på hos honom också eller också sympatignäller han bara med sin mamma.

.
*************************************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Dagarna går …..

Publicerat i Föräldraskap, Vardagligt

Tiden bara flyger fram.
Veckorna verkar bara bestå av måndagar och fredagar.
Dagarna går i varandra och LillMakaronen har redan hunnit bli tre veckor och två dagar.

Jag vaknar, svettas,ammar, äter frukost, ammar, svettas, tvättar håret och klär på mig, hämtar Mannen Min Älskade när han har jobbat klart, svettas, ammar, äter lunch, ammar, går ut och går, ammar, svettas, vilar, ammar, äter middag, ammar, svettas, ammar, ammar, svettas och ammar.
Mina bröst har förvandlats och är inte bröst längre.
Mina bröst har förvandlats till någonting som enbart är förknippat med mat och överlevnad.
Mina bröst har förvandlats till matautomater.

Vi har det bra och dagarna går ……….

Vad har ni andra för er i den underbara sommarvärmen?

Varför säger dom inte precis som det är? …..

Publicerat i Föräldraskap, Vardagligt

Det här med föräldrautbildning är ett kapitel för sig.
Det tyckte jag redan för tretton år sedan och även då, men av andra anledningar, så satt jag efter förlossningen och undrade ”varför säger de inte som det är istället?”

Varför säger dom inte som det är istället?

För tretton år sedan handlade det om förlossning och möjlighet att kunna amma sitt barn och den här gången handlar det om amningen.

Varför säger dom inte som det är istället?
Varför ska det vara så mycket ”kärringprat”?
Varför kan det inte vara lite mer manlig framtoning på informationen?

Ta det här med amning tex.

Vi har en nyfödd bebis och vi har ett par bröst med bröstvårtor som enbart är vana vid mjuka kyssar och mjuka och kärleksfulla smekningar.
Den som någon gång har stuckit in sitt lillfinger i en nyfödd bebismun och känt med vilken ENORM kraft bebisen suger kan på två sekunder räkna ut att det kommer att innebära smärta för bröstvårtorna.
Man kan till och med räkna ut att det kommer att innebära stor smärta för bröstvårtorna innan de blivit härdade.
Det behöver man inte vara någon hjärnforskare för att lista ut.

Så varför säger helt enkelt inte som det är istället?
Lite manlig, rak kommunikation hade varit någonting som jag skulle ha föredragit.
Jag skulle ha uppskattat om de sa precis som det var istället……….

”Det gör för jävlainihelvetesförbannatapont att amma i början men det är bara att bita ihop och härda ut för när det onda går över och det funkar så är det ascoolt att amma”.