Nu och då.

Publicerat i Familjen

Då:
Den här dagen för två år sedan, måndagen efter Allhelgonahelgen, så plussade jag.
Jag kissade på stickan.
Till Mannen Min Älskade lämnade jag över ett graviditetstest som visade ett tydligt plus när jag mållös kom ut ifrån toaletten.

”Vilka stora tuttar du har” sa Puppe när jag klädde på mig några dagar innan.
”Tycker du” svarade jag, klämde ihop tuttarna och kråmade mig lite lagom fånigt för att vara en snart medelålders kvinna.
”Fan vad töntig du är, du är ju på smällen och fattar du inte det?” svarade Puppe lite lätt syrligt.
Jag sa plötsligt inte så mycket……..för jag hade inte fattat.
Trots att tuttarna både gjorde så ont att de sprängde och hotade att spränga min bh så hade jag inte vett att begripa.
Jag hade inte ens tänkt tanken.

Nu:
Nu är plusset på stickan en människa som precis idag är sexton månader.
Ett år och fyra månader.
Vi är en till i familjen.
Nu är det som då bara var ett plus på en sticka en människa som är bestämd, kärleksfull, otroligt skränig och extremt högljudd, charmig, glad, tillgiven och så totalt bedårande som bara en liten människa som är sexton månader kan vara.
En liten människa som skriker rätt ut om vi inte på en hundradels sekund förstår vad det är han vill ha eller göra.
En liten människa som inom loppet av 27 sekunder kan dra fram så mycket saker ur kökslådor, skåp och leklådor att inte ens en hel kvadratdecimeter av köksgolvet är synligt.

Nu är plusset på stickan en lillebror.
En människa.
En älskad människa.


*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,