Kvitter mig hit och twitter mig dit.

För ett tag sedan skaffade jag ett konto på Twitter.
Jag insåg rätt snabbt att jag inte fattade någonting.
Jag förstod inte vad jag skulle göra.
Jag förstod inte vad det skulle göra för mig.
Jag begrep helt enkelt inte vad jag skulle ha det till.
Så jag la ner.

Men så läste jag Mymlans gästinlägg på bloggen 365 saker du kan göra.

Jag nickade igenkännande när jag läste hennes inledning och jag svarade ja på minst en av de tio frågorna hon ställde i inläggets början.
Det väckte min nyfikenhet och jag blåste liv i mitt konto igen.

Jag jagade tag på människor som jag ville följa.
Det var människor som jag kände igen från bloggvärlden, människor som många andra följde, några politiker, några kändisar och några som var mig totalt okända.
Jag installerade Echofon på datorn och på min iPhone.
Plötsligt började det hända saker.

Det smattrade till och det dök upp en massa människor som pratade.
Inte med mig, men de pratade.
I början var jag mest en tyst åskådare men efter några dagar började jag skicka svar.
Hinner jag med att se något som jag reagerar på, som jag tycker är kul eller något som jag håller med om så brukar jag skicka iväg ett svar.
Det är ju så att om man ger uppmärksamhet så får man uppmärksamhet tillbaka.
Funkar inte bara i vanliga livet utan, så klart, är det så även i cybervärlden.

Jag kvittrar/twittrar lite på bussen till eller ifrån jobbet och på kvällarna när Bebis har somnat.
Även om jag även nu har haft mina funderingar över vad jag ska ha twitter till så fick jag reda på vem som vann På Spåret och Melodifestivalen fast jag inte själv satt framför tv:n.

Så bestämde jag mig för att göra ett litet test.
Så där barnsligt.
Om det eller det händer inom den här tiden så ska jag göra det eller det eller sluta med det eller det.
Ni vet vad jag menar.
Vi behövde ytterligare ett Spotifykonto i familjen.
Jag bestämde mig för att om jag lyckades fixa en Spotifyinvite genom Twitter på en vecka så ska jag fortsätta twittra.
Fjantigt, jag vet, men så var det i alla fall.
Då skulle jag ju liksom ha någon nytta av mitt twitrande tänkte jag.

I måndags skickade jag ut en fråga på Twitter.
Eftersom det ännu inte är så otroligt många som följer mig så fick jag inte något napp den vägen.
Så plötsligt idag händer det.
@KatinkaBille skickade ut en fråga om det var någon som ville ha en invite.

Så nu sitter jag här.
Med min Spotifyinvite och mitt Twitterkonto.

Häng med du också vettja.
Läs Mymlans gästblogg, hennes Mikroblogg for Dummies, lägg till EvasSvammel på Twitter i ditt flöde  och börja twittra du också.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

4 reaktion på “Kvitter mig hit och twitter mig dit.

  1. Pingback: Mer om twitter « Cecilias tankar

  2. Pingback: Tack Mymlan « Evas Svammel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *