Kiss, bajs, snor och kräks.

Tänk vad vi blir utsatta för som föräldrar egentligen.
Sånt om ingen berättade om innan.

Utan att vi riktigt förstod hur det gick till har vi våra kupade händer fulla med bajs.
Vi kan ha bajs på kläderna, på skötbordet, i sängen och på bebisens kläder.
Ibland tappas kontrollen helt och innan vi vet ordet av har vi bajs i hela huset.

Vi blir kissade på också.
Pappa Kalle fick kiss i ögat, vi får kiss i håret, på magen, på benen, på fötterna och naturligtvis på händerna.

Så har vi det här med snor, snorkråkor som måste ut och snoriga bebisnäsor.
Finns det papper att torka med så är det helt ok.
Finns det något annat som den egna tröjärmen, en flik av blusen eller en någorlunda ren kökshandduk så är det helt ok.
Finns det ingenting att torka med så har vi ju alltid våra händer och de funkar också helt ok att torka snor med.
Bara att torka av på byxbenen sen.

Med kräks är det på exakt samma sätt.
Vi får det på ryggen, på axlarna, i håret och på benen.
Har vi otur kan vi få det i ansiktet och självkart får vi det i händerna.

Men det är ju det som är så fascinerande.
Att det inte är äckligt.
Det finns ju ingenting som är äckligt med de där små människorna.
Absolut ingenting.

Det är bara att kupa händerna och ta emot.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

4 reaktion på “Kiss, bajs, snor och kräks.

  1. Det är få som kan få detta att låta som en ynnest i livet, men du kan! Och det är ju precis så det är! Du och maken har en liten cyberblomma att hämta inne hos mig :-)

  2. Jag har aldrig klarat kräk. Inte ens Dotterns kräk. Turligt nog spydde hon bara ett fåtal gånger när hon var liten … och då fick hennes far ta hand om slasket.

    Allt annat slabb går bra, men inte kräk. Nä, det går inte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.