Om att ha helt fel.

I lördags när min bästaste vän, som går under benämningen ”Frugan”, var här så pratade vi lite om hur det var och om hur det är.
Om hur livet förändrats.
Till det bättre.

Om att om någon i slutet av 2006, som var det året i våra liv när det dog människor, sagt till oss att 2010 kommer ni båda att vara lyckliga och otroligt tillfreds med era liv så skulle vi ha skrattat den människan rätt upp i ansiktet.
Vi skulle ha tittat på varandra, himlat med ögonen och exakt samtidigt brustit ut i rungande gapskratt.

Vilken tur att vi hade fel när vi trodde att det jävliga skulle fortsätta.
Att vi hade fel när vi trodde att det skulle fortsätta dö människor omkring oss i samma takt som det hade gjort just 2006.

Jag har funderat vidare på det här och konstaterat att jag har haft fel på många punkter.
Jag hade ju helt fel vad det gällde att jag skulle vara mamma till bara ett barn som jag tidigare var helt och fast övertygad om.

Jag har tidigare i mitt liv framfört den åsikten att barn det ska man inte ha tillsammans med den människa man älskar. En teori som antagligen var starkt förknippad med min första felaktighet, men jag var ändå av den åsikten.
Varför inte då då?
Jo, för att har man det så har man ju inga ”barnlediga” helger. Då finns ju ingen tid att vara annat än förälder.

Även här hade jag ju fel.
Helt fel.
Snacka om att vara ute och cykla.

Nästa teori som jag hade var att alla människor som sa att de helst av allt spenderade tid tillsammans med familjen ljög.
Att det var någonting som de sa för att det låter bra om man säger just det.
Min fasta övertygelse var att det måste vara en av de största lögnerna av de alla.

Även den här åsikten har jag fått anledning att revidera.
Något.

Nu är jag ju där själv.
Nu hör ju jag till de människor som anser att det absolut bästa är att få vara tillsammans med familjen.
Jag älskar att bara vara hemma och veta att alla i familjen är hemma.
Jag njuter av att vara ute på gården och åka pulka och plastpåse tillsammans med mina pojkar.
Jag tycker att det är härligt bara att äta middag tillsammans med hela min familj.
Nu är jag den som tycker att det är allra bäst när alla är hemma samtidigt och allra allra bäst när vi faktiskt gör någonting tillsammans.
Hela familjen.

Jag är glad och tacksam, enormt tacksam, över att livet har fått mig att förstå att jag hade fel.

Helt fel……….

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

En reaktion på “Om att ha helt fel.

  1. Jag är så glad för din skull!! Och att du verkligen uppskattar ditt familjeliv. Det känns inte som att det är så många som gör det i vårt stressade samhälle och alla måsten.

    Fasen vad rätt att ha så fel!

    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.