När man har en tid att passa.

Morgnarna ser ju lite annorlunda ut nu för tiden.
Nu ska Bebis och jag till dagis.
Sen ska jag vidare med bussen.
Det betyder att vi har en tid att passa.

Det är ju i sig inte något egentligt problem.
Men det kan tillstöta problem efter vägen……..om jag säger så.

Så här såg det ut de första 500 metrarna av den 1.02 långa promenaden från hemmet till dagis.
Lugnt, fridfullt och harmoniskt på alla sätt och vis.

De sista 500 metrarna gick till på ett sätt som jag inte klarade av att dokumentera eftersom jag hade en blommig dagispåse, en påse med matlåda, ett pulkasnöre och en handväska i händerna samtidigt som jag önskade att jag kunde limma fast overallen i pulkan.

Det var nämligen då Bebis kom på att han inte alls ville sitta i pulkan längre.
Det var då han kom på att det var roligare att kasta sig ur pulkan.
Det ar då han kom på att det var ännu roligare att kasta sig ur pulkan två, tre och fyra gånger.

Det var då jag insåg, medan svetten rann efter ryggen, att jag föredrar vagnen till vår morgonpromenad.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

5 reaktion på “När man har en tid att passa.

  1. Hahaha detta tyckte jag var roligt. Säkert var det inte alls roligt för dig utan bara stress. Men jag ser situationen framför mig och kan inte hjälpa att det då ser komiskt ut. Hade bebis roligt?

    • När det hände kände jag mig i det närmaste helt galen.
      Nu däremot skrattar jag åt det också.
      Det är absolut en väldigt komisk situation.
      *nickar*
      Bebis, han skrattade så han kiknade när han kastade sig ur pulkan hela tiden.
      :D

  2. Måste bara säga att bebis måste ha den absolut snyggaste dagispåsen, den är så glad och fin, som bebis själv kanske!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.