Om att helt tappa kontrollen.

Jag vill börja det här inlägget med en varning.
Med en varning till känsliga läsare.
Är du det minsta lilla kräsmagad eller känslig så ska du sluta läsa och klicka här istället.

Om att tappa kontrollen var det ja.
Totalt.
Det går ofta fort.
Väldigt fort. 
Från den ena stunden till den andra.
Det kan handla om sekunder bara.

Det räcker med att telefonen ringer och man vet att det är favvokusinen som är på väg med tåg som ringer precis när man håller på att byta blöja på Bebis.
Ett litet telefonsamtal mitt i blöjbytet som gör att man sätter ner Bebis, naken, på golvet gör att kontrollen är borta.
Som bortblåst.
På den korta stund som det tar för favvokusinen att tala om att hon är i Borlänge, att det är strömavbrott där också och att hon väntar på ersättningsbuss räcker för att det ska bli totalt kaos.

Efter 17 sekunders telefonsamtal upptäckte jag att Bebis hade bajsat.
Och klivit i det.
Medan jag försökte överblicka situationen och greppa en rulle hushållspapper så hann Bebis förstå att försök skulle göras för att infånga honom.
Finns det någon roligare lek?
Nope!
Pågår det försök att infånga en så innebär det att man hysteriskt måste springa omkring i hela nedervåningen.

Det var precis vad han gjorde.
Med bajs under fötterna.
Samtidigt som det visade sig att han inte hade bajsat klart riktigt.
Eller snarare………….det visade sig att han långt ifrån att ha bajsat klart.

Innan jag hade fått tag i honom var det bajs överallt.
På golvet och mattan i hallen.
På samtliga tre vita linneryamattor i vardagsrummet.
På golvet i köket.
Under fötterna, på benen, på magen och på ryggen på Bebis.

Det hela gick på kortare tid än vad det tog för Farmor att röka en cigg.
Och nej, jag har inget bildbevis.
Tack och lov.

20091226553_2

HEPP!


*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

4 reaktion på “Om att helt tappa kontrollen.

  1. Oj oj säger jag bara! Ett sånt elände och skitgöra mitt i helgen med besökare på gång. Vid ett sådant tillfälle är det bra med en ängels tålamod och en elefants arbetsork. Vore spännande att få höra hur du tacklade situationen känslomässigt! Du måste i alla fall ha blivit väldigt frustrerad. Vita linneryorna kanske hamnade i snön?

  2. Jag är så ond, så ond, så ond, för jag skrattade tills jag fick ont i magen av det här inlägget!

    :D

    Jag kommer nog fortsätta skratta när jag tänker på det, tills jag blir drabbad av något liknande själv förstås.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.