Nu har det gått lite drygt ett dygn ……….. *Evas krypin*


Nu har vi varit gifta lite drygt ett dygn.

Min första hela dag som fru håller på att ta slut……det är bara kväll kvar.

Det är en mäktig känsla.
Det är känslor som nästan är omöjliga att beskriva.

Jag känner mig glad, varm, nöjd, stolt, kär, lycklig och jag känner en enormt tacksamhet till livet.

Det här inlägget postades i Reflektioner av Eva. Bokmärk permalänken.

Om Eva

Jag är en medelålders mamma som trivs med att leva mitt liv. Jag är tvåbarnsmamma, kvinna, kollega, vän, fru som älskar min mina katter, mina löparskor, min MacBook och min familj ........ och jag har ALDRIG någonsin varit lyckligare

36 reaktion på “Nu har det gått lite drygt ett dygn ……….. *Evas krypin*

  1. Mmmmm…Njuter MED dig! Minns hur det kändes första dagarna…Och inser att det FORTFARANDE känns så! :) Jag har en känsla av att det kommer att vara ungefär så för er också…*ler* Kjam kjam!

    • Mmm……jag hoppas verkligen att det är en känsla som kommer att hålla i sig för oss också…….de närmaste 40 åren i alla fall.

      =)

  2. Mmm det e underbart..

    Vissa svårigheter hade jag med mitt namn byte.. Det tog en stund att lära sig skriva det nya efternamner och en stund att få in i huvudet att jag skulle skriva xx istället för xx men det gick efter ett tag.. Det stora problemet var när jag var hos doktorn en gång och dom ropade in mig utan resultat.. Hmm det tog tre gr innan jag fattade att det var mig dom menade, då for jag upp ur stolen och skrek att det e ju för F-N JAG…

    Många trodde att jag hade gått fel den gången kan man tänka för psyk låg längre ner i korridoren =)..

    Nu ca 2 år och 2 månader senare vet jag faktiskt vad jag heter..

    I dag känner jag mig fortfarande precis som du gör nu. Just glad, varm, nöjd, stolt, kär, lycklig och enormt tacksam till livet.

    // Dimma

    • HAHA

      Ja, det här med namnet kommer säkert att bli lite knivigt ibörjan.

      Namnteckningen har jag tjuvtränat lite på…….men än så länge är jag inte så van att själv säga ”Eva Holm”.

      Men det känns som ett kärt problem

      =)

  3. Kan se dig framför mig…hur du sitter där framför TV:n och snurrar på ringen….pratar lite…..och så snurrar du lite till….och ler med hela huvudet.Märker hur du ibland får nypa dig i armen för att fatta….Lyckliga du…..mys EVA.

    KRAM till Fru Holm

    • Jo, det snurras allt lite på ringen och det kikas en hel del på den också och jag ler inte bara med hela huvudet……..jag ler med hela kroppen.

      =)

  4. Enna gött!!! Vi har levs så i SEX år, och det funkar nästan alltid, men visst grälas det ibland… men härligt när vi blir ense igen… Kramar till er båda.

    • Det är underbart när det jobbas vidare i relationen och när den vårdas på sådant sätt att den härliga känslan av glädje, stolthet och tacksamhet finns kvar.

  5. Du Eva, vill bara dela med mig av en sak som jag tänkte på när jag såg er bröloppsbild. Ni gifte er borgligt eller?

    Det gjorde vi med, i oktober- vi med, din bukett var så vacker med höstens mättade, vackra färger- min va det med. Min bukett påminner om din. Ville inte skriva det när det var er dag. Men nu vill jag det för nu har det gått ett par dagar. Det vart en flash-back för mig när jag såg er så vackert. Sedan hade jag en vinröd topp och svarta byxor.

    Tyckte det var så kul så jag ville bara dela med mig om detta till dig.

    Kramar Carina

    • Vad gullig du är Carina.

      Jo, det stämmer att vi gifte oss borgerlig och samtliga i familjen hade svarta kläder.

      ;)

  6. Jag har varit gift i drygt 1 år nu och har fortfarande inte vant mig vid att kalla min fd sambo för make eller min man. Han är min sambo ändå lixom…äh, du kanske fattar vad jag menar?? :)

    Känns så otroligt vuxet med make, maka, fru, man etc…. :)

    Kram och må ni få många år tillsammans :)

    • Visst är det speciellt att säga man och hustru istället för sambo, flickvän eller pojkvän.

      Det ger väldigt många vuxenpoäng.

      ;)

  7. Vi gifte oss också borgerligt. 27:e november är det ett år sedan. Jag hade grå byxor, vitt spetslinne och en grå angorakofta. Ingen bukett alls. Maken hade vit skjorta och slips, men inte kavaj.

    Jag älskar att han är min make. Jag älskar att vara gift. Jag som ALDRIG skulle gifta mig…

    Visst är det underbart att ha hittat hem?

    plirar Morran

    • Underbaraste Morran,

      Jag älskar också att min älskade är min make och jag älskar att vara gift.

      Det är fantastiskt hur saker som tidigare varit viktigt blir oviktigt och andra som varit oviktiga blir av största vikt.

      Jag älskar att äntligen ha hittat hem.

Lämna ett svar till Anti-tanten Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.