Bloggen, Facebook och kommentarer.

Mymlan har i Bloggvärldsbloggen skrivit en postning som heter “Två kommentarer om dagen” och i ett lite nyare inlägg i samma blogg hittade jag en länk till Schmut och hennes postning “Två kommentarer om dagen håller doktorn borta”. (där jag för övrigt faktiskt lämnade en kommentar)

Jag har också funderat lite över det här och spinner vidare lite på kommentaren jag lämnade hos Schmut.

Som jag skrev där så tror jag till viss del att det är Facebook och Twitter, för de som mikrobloggar, som är boven i dramat.
Det är ett snabbare sätt att kommunicera.
Snabbare brukar innebära lättare.
En statusuppdatering på FB är kortare än en postning i en blogg och går också snabbare att läsa.
Det är lättare och går snabbare att lämna en kommentar på en statusuppdatering på FB än att lämna en kommentar i en blogg.
Jag tycker att jag själv märker det på att jag oftare får kommentarer på FB om mitt inlägg än jag får kommentarer och respons i bloggen.
Kommentar som kommentar kan tyckas men det är ju så att utan kommentarer blir inte bloggen levande längre.
Det är inte bara lättare att ge respons och kommentera på FB, många gånger är det också lättare att dela med sig.
Det går hur smidigt som helst med mobilen.
Det är hur lätt som helst att dra iväg en eller ett par rader i farten.
En statusuppdatering långt borta från en dator.
Det går precis lika lätt att skicka iväg en bild med telefonen medan det kan vara bökigare att blogga från mobilen.
I vissa fall kan det till och med vara så att det inte går alls.

Visst är jag medveten om att just min egen blogg ligger lite på sparlåga från mitt håll just nu.
Jag skriver när jag tycker att jag har tid och lust.
Framför allt när jag har ork.
När jag har sovit tillräckligt mycket för att orka.
Jag trodde att den minskande besöksstatistiken och det minskade antalet kommentarerna här hos mig helt enkelt berodde på att mitt eget bloggengagemang inte är på topp just nu.
Men kanske är det så att det också är en trend?
Håller bloggandet och intresset för bloggar på att minska till förmån för snabbare medier som Facebook och mikrobloggar?

Jag har dessutom märkt att mitt eget bloggande har förändrats sedan jag blev mer aktiv på Facebook.
Det som förut blev korta, snabba och rappa blogginlägg tenderar numer att bli statusuppdateringar på FB istället.
Något som jag, för egen del, faktiskt tycker är lite synd.
Jag gillar ju min blogg och vill att den ska leva kvar.

Jag vill inte att min blogg ska förvandlas, försvinna och ersättas av snabba statusuppdateringar.


*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

7 reaktion på “Bloggen, Facebook och kommentarer.

  1. Hej!

    Jag läser din blogg varje dag, eller då det finns något nytt skrivet men kommenterar sällan. Har läst flera bloggar om kommentarer men det känns liksom inte nödvändigt för mig att kommentera när man läser en blogg. Varför ska jag pådyvla den som har skrivit en blogg min åsikt om det ena eller andra, det är väl inte därför ni skriver? Jag skulle gärna läsa lite kortare inlägg som typ facebookstatusar för det ger ju en större bild av dig och ditt liv.

    Som jag skrivit förut så tycker jag om att läsa om ditt och Puppes liv för ni verkar vara fantastiska människor som har tagit chansen till ett härligt liv tillsammans. Det är härligt att läsa om och det ger mig hopp.

    I ett tidigare blogginlägg så skrev du att man fick ställa frågor och jag har tänkt på en fråga. Den handlar också om ett tidigare blogginlägg där du skrev:

    ”…Min allra största livssorg är så klart att jag aldrig tidigare har tillåtit mig det som jag innerst inne vet att jag är värd.
    Jag har länge vetat vad det är jag behöver och vill ha för att klara av att bli ännu större och ännu starkare starkare som människa.

    Jag har länge vetat vad det är jag behöver för att våga vara mig själv så mycket att det tillåter en annan människa än min son att växa sig starkare i min närvaro.
    For 26 dagar sedan var det min största livssorg att jag inte tillät mig själv att ens leta efter det som jag innerst inne visste att jag behövde.
    Så plötsligt kliver det en ny människa in i mitt liv………en människa som har mod att se mig PRECIS som jag är.
    In i mitt liv kliver en människa som har så mycket mod att han vågar och vill älska mig precis för den jag är. ”

    Min tolkning är att det är kärlek du skriver om, att älska och att älskas. Vad fick dig att tillåta? Hur kom du så långt? Lite skum fråga och inte lätt att svara på men jag frågar i alla fall och om du inte vill svara är det helt okej, jag fortsätter att läsa din blogg i alla fall.

    Kram från Sus

    Svar: Hej Sus och tack för en underbar kommentar :)

    Det är klart att vi som skriver är intresserade av vad ni som läser tycker.
    Vi vill ju bli pådyvlade era åsikter, ert tyckande och ert tänkande.
    Som jag skrev i inlägget så är det ju så att utan kommentarer, feedback och respons så blir ju bloggen rätt död.

    Vad det gäller din fråga, din modiga fråga, så ska jag svara på den.
    I ett inlägg.
    Det blir kanske inte under helgen eftersom den är rätt fullspäckad, men det kommer ett svar.

  2. @Sus: jag bloggar för att få reaktioner. Feedback. Nya infallsvinklar. Nya vänner. För att kommunicera…
    Annars kunde jag lika gärna skriva dagbok för mig själv liksom…

  3. @Mymlan: Okej ska tänka på det, kanske göra min röst hörd lite mer. Men ibland känns det lite fåningt att kommentera alla de bloggar jag läser när jag inte skriver någon blogg själv. Men jag ska bättra mig.

  4. Sa klart din blogg ska vara kvar och leva! Det spelar val inte sa stor roll om man inte skriver varje dag, om allt som ror sig i livet, huvudsaken ar val att det som skrivs ar kul for dig att skriva och for oss andra att lasa. Och sa ar det ju. Roligt, intressant, tankevackande, sa tycker jag om din blogg. Och bilderna pa LillPuppe ar ju bara for goa, de kan man inte missa :-) Du forgyller bloggvarlden, sa enkelt ar det.

    Svar: Tack! :)
    Ja, så klart att min blogg ska vara kvar.
    Jag gillar ju min blogg.
    Jag tycker om den jättemycket.

  5. Skulle bli väldigt tråkigt om din blogg försvann! Jag skulle undra hur ni har det där i Boda, hur det är med Puppes och ditt gemensamma liv, hur det är med bäbis mm. Din blogg skulle verkligen fattas mig!
    Kanske är jag lite krass i tanken nu men jag undrar om det inte bara beror på att Julen nalkas och det är mycket att pyssla med. Må gott!

  6. Pingback: Evas Svammel » När det är rätt så är det lätt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *