Puppe avskyr Lisa Ekdahls musik.
Verkligen avskyr.
När jag spelar i köket och han kommer in så muttrar och surar han så till den milda grad att jag, av ren självbevarelsedrift, stänger av.
Tonåringen som börjar anta mer och mer Puppiska former har också deklarerat att han avskyr Lisa Ekdahl.
Jag älskar Lisas musik.
Verkligen älskar.

Jag har ammat till Lisa Ekdahl.
Jag har vyssat Bebis till söms till tonerna av Lisa.
Jag har dansat på köksgolvet med Bebis i famnen till Lisas musik.

Jag och Bebis var ensamma hemma förra helgen.
Jag förberedde mig på en högtidsstund.
Glad i hågen skruvade jag upp volymen på datorns högtalare och startade spellistan som bara innehåller Lisa Ekdals musik.

Det tog ungefär 15 sekunder.
Sen identifierade Bebis musiken, ställde sig vid stolen närmast datorn, la ner huvudet mot stolen och började………..grina.
VAFF!
Det kan bara inte vara sant!
Jag har ju tidigare noterat ett par likheter mellan far och son men det här kunde ju bara inte vara sant.

Tårarna sprutade.
Bebis gallskrek.
Stort trauma.
Han lugnade sig inte förrän jag hade bytt musik.

Jag menar…..
Hur lik sin pappa kan man vara egentligen?

Jag får glädja mig åt att kvinnan på banken i alla fall tycker att Bebis är lite lik mig.

*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om Lisa Ekdahl, Bebis, Puppe, Eva, musik