Bloggvärldsbloggen utlyser varje vecka olika teman att blogga om.
Det är varierande teman.
Det har varit många teman och några har varit mammor, sorg, pappor, sex, gud och finanskrisen.

Aftonbladet har en serie som heter "Svenska Hjältar" och i dess kölvatten var förra veckans bloggtema just hjältar.
Ibland har jag skrivit en postning i samband med temat men många gånger jag har inte gjort det.
Ibland infinner sig inte orden på beställning.

Jag har funderat runt det här med hjältar.
Hur ska jag kunna berätta om Min Hjälte utan att det blir patetiskt?
Patetiskt är ju det sista han är.

Min Hjälte.
Min make är min hjälte.
Mannen Min Älskade.
Puppe.
Min livskamrat.
Mannen jag har väntat på i hela mitt liv.
Mannen som varje dag väljer att leva sitt liv tillsammans med mig.

Vilken resa han har gjort under de här åren som jag har känt honom.
Jag säger bara det.
Vilken resa han har gjort.
Från att inte våga gå ner på Hemköp och handla till att annonsera efter spelkompisar, marknadsföra sig själv och stå framför okända människor och berätta om sina rädslor, sina tankar och om sitt liv.
Vilken glädje.
Vilken kärlek.
Med vilken glöd han brinner för det som han vill göra.

Vilket mod.
Hela tiden.
Varje dag har han modet att stå upp för det han tror på.
Han har modet att inte vika från det som är han.
Han har verkligen modet att inte svika.
Att inte svika sig själv.
Han är den modigaste människa jag någonsin har träffat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om hjälte, Puppe, mod, kärlek, glädje

No related posts.