En ny upplevelse.

Idag hade jag bestämt med en jobbarkompis att hon skulle komma hit och vi skulle springa tillsammans.
Vi hade bestämt att vi skulle springa en mil.

Jag misstänkte att hon skulle springa i ett snabbare tempo än vad jag gör.
Hon är lite längre, har lite längre ben och springer i största allmänhet snabbare än jag gör.
Min plan var att försöka haka på.
Min plan var att försöka haka på henne.
Min plan var att verkligen försöka ta rygg på henne för att genomföra milen i hennes tempo.

Det gick väl sådär bra.
Det gick otroligt bra i början.
Då hängde jag med i det, för mig, mördande tempot och det kändes stabilt och bra.

Sen gick det lite mindre bra.
Efter ungefär 3,4 km var jag tvungen att dra ner på takten.

Sen gick det ytterligare lite mindre bra.
Efter lite drygt 5 km tog det stopp.
Det var som att köra huvudet i väggen.
Jag var tvungen att, inte bara sänka tempot, utan jag var helt enkelt tvungen att gå.
Ungefär här insåg jag också att jag inte skulle fixa milen.

Men det blev i alla fall dryga sex kilometer.
Och som min otroligt snälla kollega på sitt snälla sätt sa till mig när vi väl var tillbaka igen:

Men varje runda man kommer ut på är en bra runda Eva”

Hon har ju rätt.
Det är ju så det är.
Att varje runda man kommer ut på är en bra runda.

Men nästa gång jag springer ska jag springa ensam.
Nästa gång jag springer ska jag springa i mitt eget tempo från början till slut.


*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

4 reaktion på “En ny upplevelse.

  1. Va bra! Detta var ju en lärdom det med! =0)

    Försöker tänka så när jag tränar, för jag vill gärna skämmas när jag ser hur låga vikter jag använder jämfört med…

    Ha en fin kväll

    Kraaam

  2. Det är på gott och ont att springa tillsammans med någon annan! Ibland kan det ge en kick att springa lite längre, lite fortare, lite mer. Ibland kan det bara bli som du beskriver, att man helt tappar sugen och orken!
    Gott och ont…
    Men med tanke på att du precis sprang milen i en tävling, så tycker jag att sex kilometer idag var en kanon-prestation!

  3. Du gjorde alltså ett riktigt snabbpass – då kan man inte springa lika långt som när man springer sitt vanliga tempo.

    Om man ska springa tillsammans måste man vara ungefär lika snabba. Ett par kilometer med en femminuters-löpare funkar, men inte en mil om man själv är 6.30-löpare.

    Jag har börjat öka hastigheten den sista kilometern, tänker mig att om ett par veckor ökar jag sista 1,5 km osv tills jag har högre hastighet hela sträckan. Tänkte lite tvärtom – inte hårt från början utan först mot slutet … får se hur det går.

  4. Pingback: Evas Svammel » Nu blir det vila.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *