Nätkärleken vinner över näthatet.
Jag är helt övertygad om att det är så.
Nätkärleken vinner över näthatet.
Kärleken är större än hatet.
Alltid.
Nu är det på tapeten.
Igen.
Marcus Birro har lagt ner sin blogg på grund av allt näthat.
DN skriver om att “Kvinnliga bloggare kränks på nätet” och om att Carolina Gynning lägger ner sin blogg på grund av allt näthat.
Abbes pappa skrev om det härom dagen.
Mymlan skriver om det på Newsmill idag.
Det om kanske förvånar mig mest är att det så ofta på sista tiden gjorts så stora och braskande rubriker om näthat, som om det vore vanligare än nätkärlek. Jag hävdar att det inte är det. Jag hävdar att det på varje bitter feg hatare går minst tio alldeles vanliga bra människor som är generösa och ger av sig själva och ställer upp för andra. Jag hävdar att det finns mer kärlek än hat på internet. Jag ser dagligen fler exempel på människor som träffas och får vänner, som får hjälp och stöd, som får jobb och andra fantastiska saker genom internet och sina bloggar, än jag ser människor som kränks och far illa av desamma.
Tonårsmorsa utmanar mig att skriva om nätkärleken.
På Bloggvärldsbloggen blir jag uppmuntrad att haka på utmaningen.
För mig är det inte svårt att haka på uppmaningen.
För mig är det självklart att nätkärleken är större än näthatet.
Jag har Internet och bloggandet att tacka för allt.
För min kärlek.
För min yngsta son.
För mitt hem.
För mitt lugn.
För min lycka.
Hade det inte varit för Internet och min blogg på Aftonbladet hade jag antagligen aldrig träffat Mannen Min Älskade.
Hade det inte varit för bloggandet hade jag med största sannolikhet inte varit gift idag.
Hade det inte varit för bloggandet hade jag aldrig varit tvåbarnsmamma.
Hade det inte varit för Internet hade jag aldrig bott i mitt drömhus på landet.
Hade det inte varit för Internet och bloggandet hade jag aldrig varit så lycklig, så glad och så hel som jag är idag.
Nätkärleken vinner över näthatet.
Det finns alltid de som hatar och de finns överallt.
Men de som älskar är fler
Kärleken är större än hatet.
Alltid.
*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om nätkärlek, näthat, bloggosfären, utmaning, Mymlan, Tonårsmorsa
Related posts:
Kvällens bästa inlägg, tack för det Eva!
Svar: Vassego. Det var så lite så.
Comment by Monika — 07 juli 2009 @ 21:21Amen to that!
Comment by Soulsister — 07 juli 2009 @ 21:32Svar: *nickar*
Underbart! Tack för den.
Svar: Vassego till dig också.
Comment by Abbes pappa — 07 juli 2009 @ 21:50Kul att du gillade.
japp, håller med
hade det inte varit för Internet så hade jag inte varit blivande mor och maka i detta nu, det är jag rätt övertygad om 
Svar: Visst är det fränt.
Comment by virknålen — 08 juli 2009 @ 5:31*Stående ovationer* Jag riktigt KÄNNER hur nätkärleken sprider sig, som ett positivt virus!
Svar: Fram för mer positivt virus.
Mera.
Mera.
Mera.
*hoppar runt och klappar händerna*
Comment by Tonårsmorsa — 08 juli 2009 @ 9:09[...] Eva: Nätkärleken vinner över näthatet [...]
Pingback by Tonårsmorsa » Mer nätkärlek till Mymlan — 08 juli 2009 @ 9:39Så underbart att läsa!
Kram
Svar: =)
Comment by Gunilla — 08 juli 2009 @ 9:59Klart det är så. Fast just nu orkar jag inte. Alls. Fastän det inte ens är jag som blivit mer hatad än vanligt.
*kramar till er alla*
Svar: Ibland så orkar man mer än andra gånger.
Comment by Michis — 08 juli 2009 @ 10:55Det går upp och ner.
Så är det bara.
Jag lägger också lite på is ibland och sen kommer jag tillbaka med glädje igen.
Men upp och ner går det.
Jag hoppas verkligen att du har rätt, hur skulle vi annars kunna se en framtid. Om inte det goda vinner i längden så finns det ju ingen anledning att kämpa på i den här världen där det finns så mycket ondska och illvilja. Internet är ju bara en avspegling av samhället i stort med övergrepp, våld, hot och mord som ständiga följeslagare i massmedia och verkliga livet.
Comment by Mian — 09 juli 2009 @ 8:59Det är en lite sjuk värld där man får höra att ens tonåringar ser det som vardag, dock ej önskvärt, att människor omkring dom blir misshandlade.
Man måste tro på det goda och att det man ger någonstans tränger igeonom allt det onda och vinner i slutet.
Instammer helt och fullt. Jag hade inte heller varit gift trebarnsmamma pa andra sidan jordklotet om det inte funnits karlek, varme och gladje pa internet.
Svar: Visst är det coolt.
Comment by Eva — 09 juli 2009 @ 19:31