Det är skillnad att vara två.

Jag har så gott som alltid varit ensamstående mamma.
Så gott som alltid.
När Tonåringen var bebis så kan jag inte påstå att jag tyckte att det var direkt jobbigt.
Jag har ändå varit ensam om alla beslut.
Det var inte lätt men jag kommer inte ihåg det som direkt jobbigt.

Nu är jag inte ensamstående mamma längre.
Nu är vi två.
Två som delar.
Två som delar på det praktiska.
Två som byter blöjor.
Två som matar.
Två som tröstar.
Två som leker.
Två som delar på ansvaret.
Två som njuter.

Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig att det kunde vara så här att vara småbarnsförälder.
Att det kan vara så här enkelt att ha en bebis.

Visst suckar jag när jag tar upp leksaker, plastburkar och träslevar från golvet för tionde gången den dagen. Visst är jag gråtfärdig av trötthet ibland.
Visst suckar jag uppgivet när Bebis vaknar 04.50 morgon efter morgon.
Men det gör mig inte mentalt trött.
Jag tycker inte att det är jobbigt.
Jag tycker att det är den enklaste saken i världen att ha en bebis.

Det är en enorm skillnad att vara två.
Att vara två som delar.
Det är kärlek det.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

6 reaktion på “Det är skillnad att vara två.

  1. När mamma och pappa fungerar tillsammans, trivs tillsammans och har barnet tillsammans, barnet som båda älskar och vill väl…ja det är det optimala. Jag ville ha det så men det gick inte, tyvärr.

    Svar: Ibland så funkar det inte, så är det bara.
    Det är min erfarenhet också.

  2. Har inte så mkt att jämföra med för vi är 2, men jag är glad att inte behöva upptäcka den andra sidan så att säga.
    Ha en fin lördag, har lagt ut bild på naglarna ;)

    KRAM

    Svar: Jag kilar över och kollar.

  3. Ååå vad härligt det låter..

    Jag kommer inte att få uppleva det med en bebis men jag upplever det i allra högsta grad som tonårsförälder och det är jätte skönt..

    Precis som du säger..

    Det ÄR kärlek det..
    :-)

    Svar: Det är nästan ännu bättre och ännu större skillnad som tonårsförädrar.
    Där är skillnaden milsvid.
    :)

  4. Ja, det optimala är att vara två. Det finns så många skäl till att det är enklare att vara två. Jag har, liksom du, nästan alltid varit ensamstående och även om jag trivs bra med det i många delar, så är det en evig kamp att få ihop vardagen också. (Jag har ju dubbelt så många som dig ;-) )

    Önskar dig all lycka, kärlek och trygghet er tvåsamhet innebär just nu! Kram! ♥

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.