Vårt eget lilla helvete …..

En utav kvinnorna i vår föräldragrupp berättar på sin blogg på Familjeliv om hur bra de har det.
Hon berättar om vad de är lyckliga när dottern äntligen har kommit och hon berättar om vad hon tycker att allting fungerar bra.
Hon berättar om att hon tyckte att förlossningen gick lättare än vad hon hade föreställt sig, hon berättar om att hon tycker att amningen fungerar bra och hon berättar om att hon känner sig trygg i sin nya roll, att hon känner sig trygg som nybliven mamma och allt det tycker jag är helt fantastiskt och jag gläds med henne och hennes man.

Men hon berättade också om människor som inte har förmåga att glädjas med dem.
Hon berättade om människor som inte verkar klara av att de tycker att allt är underbart och att allt fungerar som det ska.
Hon berättade om människor som var tvungna att säga: ”Vänta bara ska ni få se, vänta bara, ni får nog ert helvete ni också.”

När jag läste det hon berättade om så kände jag mig lyckligt förskonad.
Jag kände mig tacksam över att alla människor i vår omgivning klarar av att enbart vara glada för vår skull.
Jag kände mig så glad över att människorna runt omkring mig klarar av att glädjas tillsammans med mig och min underbara familj.

Tills i lördags………..

In på gården kommer en av grannarna.

Hon kastar sig in på gården och rusar fram till Bebisen som ligger trygg i famnen på gästen som rest längst för att träffa oss och frågar mig om Bebisen sover som han ska, om han äter som han ska och om han växer som han ska.
När jag med ett leende talar om att allting fungerar otroligt bra, att han sover lagom länge, att amningen fungerar bra och att Bebisen är en nöjd liten bebis så säger hon: ”Ja ja, vänta ni bara. Snart är han tre månader och då kommer han att få  kolik så ni får nog ert lilla helvete ni också.”
Så lämnar hon mig där med hakan nere på backen av förvåning.

Jag har funderat och funderat på det här och hur lite Bebisen än skulle sova, hur mycket han än skulle skrika, hur dåligt amningen än skulle fungera och hur mycket kolik han än skulle få så finns det absolut INGENTING som skulle kunna få mig att känna att livet tillsammans med Bebisen skulle vara ett helvete.

Hur mycket han än skulle skrika, hur dåligt amningen än skulle fungera och hur mycket kolik han än skulle få så kan inte livet tillsammans med Bebisen vara någonting annat än ett mirakel och ett himmelrike.

7 reaktion på “Vårt eget lilla helvete …..

  1. Människor är märkliga… Varför VILL man att andra ska må dåligt?

    Tur att er grundinställning är av den sunda sorten! :D

    Svar: Ja vissa människor är verkligen märkliga. Det verkar som om de inte klarar av eller tror på att någonting kan vara bara bra.

  2. En riktig Krösa-Maja var hon.

    Som om den Lille Människan skulle få kolik – tror jag inte en sekund på!

    Låt inte sådana idiotiska påståenden hänga kvar kring dig, blås bort dom och njut i den rosa kärleksdimman!

    Svar: HAHAHA…….En riktig Krösa-Maja var hon *nickar och njuter vidare i den rosa kärleksdimman*

  3. Maste bara le igenkannande nar jag laser om er granne, hade nagra sana dar runt mig nar jag fick mitt forsta barn med. Men se helvetestimman slog aldrig, och nar jag dessutom begavades med en till som sov hela natten och at och var allmant trevlig, ja da vart det tyst pa domedagsprofeterna. Himla tur for mig dock, att jag numera med barn nummer tre bor pa andra sidan jorden sa de inte behover se lilla uppesittarmonstret som huserar runt alla tider pa dygnet :-) Men inte ar han ett ”helvete” for det, det ar bara att gilla laget och vara innerligt lycklig for de friska barn man har! Allt gott till dig och hela din familj, skickar varma varhalsningar fran andra sidan.

    Svar: Tack för allt det goda och detsamma till dig och de dina där långt borta på andra sidan.

  4. Vilken fin bild på dig och ”bäbis”!!!!!
    Skit i vad andra säger. Njut istället av den känslan du har – för det är DEN som är den VERKLIGA och RIKTIGA!!!
    Kram!!!

  5. Förbannade djävla olyckskorpar säger jag bara……..blir så förbannad på människor som inte kan glädjas med andras lycka.
    Jag är i alla fall oerhört glad över er lycka- er baby- er gård.
    Även om jag blir lite”avis” över all himlastormande kärlek som ni upplever så missunnar jag er inte det- JAG UNNAR DIG OCH DIN FAMILJ ALLT GOTT- hör du det granntantan! Dom är värda det!

    KRAM
    //Helen

  6. Gud, jag känner igen!

    Fast det började långt innan bebis… redan när jag och killen träffades… (som nu är min man)…
    Vänta bara
    Vänta bara
    Vänta bara

    Ja tack, jag väntar…. På vad? Är trött på folk faktiskt.

  7. Kanske det är på sin plats att tala om för grannen att kolik, det får man från början och den slutar nästan alltid vid 3 månaders ålder, så det så!
    E

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.