Det drar ihop sig …..
I ordens alla bemärkelser.
Det är bara ett par tre veckor kvar.
Jag är stor och otymplig och min mage börjar anta enorma proportioner.
Jag kissar oavbrutet och i samma ögonblick som jag kliver ut ur badrummet är jag kissnödig igen.
Jag har svullna fötter och ben.
Det bufflar i magen och stundtals bufflar det så kraftigt att det ser ut som det går stormvågor på magen och jag tappar nästan andan.
Jag har börjat få sammandragningar också.
Inte direkt förvärkar men riktigt rejäla sammandragningar.
De kommer tätare och tätare och kan lika gärna komma när jag precis har vaknat och fortfarande ligger i sängen som när jag rör på mig och ibland förnimmer jag en svag smärta i sammandragningarna.
De senaste dagarna har jag också haft en känsla av att det känns annorlunda.
Det trycker på neråt och bakåt…………ja, det känns helt enkelt annorlunda.
Trots allt det här uppenbara som jag faktiskt känner händer med min kropp, trots att jag går förbi spegeln där jag ser nästan hela mig själv så fort jag varit på toaletten, trots att barnvagnen är inköpt, trots att de små bebiskläderna är tvättade och vikta, trots att väskan är packad och trots att vaggan står placerad i sovrummet så känns det helt overkligt.
Det känns helt ofattbart att vi snart kommer att vara en människa till i den här familjen.
Det känns helt ofattbart att vi ska bli föräldrar.
Det känns helt ofattbart att Ungen ska bli storebror.
Det känns helt ofattbart att om bara ett par tre veckor så kommer en människa som är hälften jag och hälften Mannen Min Älskade att se dagens ljus.
Ett nytt liv.
En bebis.
Ett barn.
En ny människa.
Jag lägger händerna på magen och jag hisnar
inför tanken på vilket under det är.
Ett nytt liv…………vilket mirakel.
Vilken enorm kärlek.
No related posts.
Jag tycker att det är såå fint..
Snart är det dax Eva..
Snart kommer det en mycket liten människa som är till hälften du och till hälften din man…
Kan det blir så mycket finare?
Kan någonting på denna jord gå upp emot någonting så vackert som ett litet kärleksbarn som ni har väntat såå länge på?
Nej någonting mer kärleksfullt och vackert kan inte jag hitta i min värld och snart är denna lilla mini människan här..
Jag vet att ni väntar och jag vet att ni längtar..
Jag måste få säga att jag väntar och längtar jag med..
Kram till dig i dag..
Comment by Mingla — 14 juni 2008 @ 11:18Håll igen Eva!
Tänk på skattelättnaden..:)
Comment by Chrille — 14 juni 2008 @ 15:28Mingla: Nej min vän, något mer kärleksfullt och vackert än en ny mycket liten människa kan inte jag heller tänka mig.
Comment by Eva — 14 juni 2008 @ 20:38Det är som sagt helt magiskt.
Chrille: HAHAHA Ja, eller hur………dagens uppmaning var ”kan du inte trycka ut den någon gång…….jag vill inte vänta längre nu!”
Comment by Eva — 14 juni 2008 @ 21:42;-D
Underbart =)
Kramar
Comment by Anti-tanten — 15 juni 2008 @ 17:10Va kul att det snart är dags, tyckte inte det var länge sedan ni berättade! =0)
Visst är det hisnande spännande att det kommer en lite preson som är helt beroende av en. En liten människa man älskar fast man inte känner den än!
Lycka till Eva
Comment by Ru* — 15 juni 2008 @ 18:56Anti-tanten: Ja det känns helt underbart och det vore ännu mer perfekt om den kunde tänka sig att komma nu………typ.
Comment by Eva — 15 juni 2008 @ 21:04Ru*: Jag håller med dig om att tiden har gått fort…….det känns som det var rätt nyss som jag kissade på stickan.
Hisnande spännande är orden och en hisnande kärlek och nyfikenhet till den lilla människan som är så välkommen.
Comment by Eva — 15 juni 2008 @ 21:32Varje sekund, varje minut med Lovisa är ett privilegium, och så har det varit sen hon föddes.
Varje sekund, varje minut är insvept i magi, andakt och ren och skär lycka.
Mirakel och magi är orden.
Jag tänker så ofta på dig. Vet det.
Varma kramar, och en stadig hand i korsryggen.. * ler *
från Kia ( och wa-wa-nnnn- mamamama från Lovisa )
Comment by Morran — 16 juni 2008 @ 8:49Morran: Ja du raraste Morran, tänk så mycket magi, lycka och kärlek det kan finnas i våra liv.
Tänk vad våra barn har att ge oss och du ska veta att de bara fortsätter och fortsätter att ge oss ju äldre de blir.
Magiskt är ordet.
Tack omtänksamma Morran för dina tankar.
Comment by Eva — 16 juni 2008 @ 9:26Åhå – jag har ju inte läst din blogg så himla länge så jag hade inte förstått att du var gravid ens.
Du har ju skrivit en hel del om att du varit ute o sprungit och så, så det kunde jag aldrig anat. Grattis då och det kommer säkert att gå jättejättebra.
Comment by Kristina af Knusselbo — 29 juli 2010 @ 17:19Kristina af Knusselbo´s last blog ..Ett kärleksbrev eller