Om att blogga för sin egen skull
Jag läste en postning som Smulgubbe publicerade i förmiddags.
En postning som heter ”En till sån där mammablogg”.
Den har legat där i bakhuvudet och lurat hela dagen.
Så började jag skriva en kommentar på Toves postning men jag slutade när jag insåg att det var bättre att skriva det här, i min egen blogg, istället.
Om du vill ha en mammablogg i din läsare så rekommenderar jag dig att fortsätta läsa Krigarprinsessan där det kommer lunka på i samma takt som vanligt. Men det här smultronstället byter riktning nu. Det blir just ingen riktning alls. Självklart kommer Smultronflickans bravader nämnas även här med jämna mellanrum men hon kommer inte längre ha huvudrollen.
En vardaglig blogg med det lilla extra och en hel del svartvita bilder. Musiken, filmerna, böckerna och alla stunder däremellan. Vad vill du mer läsa om här?
Det var den där sista frågan som satte igång tankarna.
Den frågan som ställdes till mig som läsare.
Om jag svarar att jag vill läsa om motsättningarna mellan Palestina och Israel, kommer du att skriva om det då?
Om jag svarar att jag vill läsa om väderprognosen över södra norrlands inland, kommer du att skriva om det då?
Om jag svarar att jag vill läsa om vad du tror och tycker om rättegången mot Mats Alm eller Göran Lindberg, kommer hon att skriva om det då?
Men den viktigaste frågan.
Kommer jag att läsa det du skriver då?
Vad jag menar är att du måste skriva för din egen skull.
Om du skriver det som jag vill att du ska skriva så kommer jag antagligen inte att fortsätta läsa din blogg.
Om du skriver det som du tror att jag vill läsa så kommer jag absolut inte att fortsätta läsa dina postningar.
Det är din blogg och det är du som bestämmer.
Du behöver inte förklara dig.
Du behöver inte försvara dig.
Vill du skriva om tulpaner eller din Krigarprinsessa så gör du det.
Det är ditt hjärta som måste tala.
Bloggen ska tjäna ditt syfte och fylla en funktion för dig.
Inte för någon annan.
Gör den det så kommer jag att fortsätta läsa.
Så länge det är din blogg, dina ord och ditt hjärta som talar genom orden du skriver så spelar det ingen roll.
Så länge du skriver för din egen skull.
För att du vill.
Då kommer dina ord alltid att beröra.
Alltid.
Och då kommer jag att fortsätta läsa.
Läs även andra bloggares åsikter om Smulgubbe, blogg, blogginlägg
Related posts:
Det kan ju vara en fråga för att få lite idéer också.
Svar: Självklart kan det vara det.
Comment by Johanna — 29 juni 2010 @ 19:05Johanna´s last blog ..Patientologi XIb- Kampens metafor del 2 av 3
Så har kloka Eva träffat mitt i prick igen!!
Comment by Monika M — 29 juni 2010 @ 19:22Du har rätt. Jag ska såklart skriva för min egen skull. Anledningen till att jag frågade var för att jag ändå behöver inspiration och för att jag vill utvecklas som skribent. När man skriver om en så smal sak som jag tidigare gjort så känns det som man inte kommer så långt… Jag vill mera nu. Skriva både för mig själv och en publik. Jag lyckades göra en fin mammablogg men kan jag utmana mig själv att trollbinda även om orden handlar om religion? Lite så funderar jag och det ska bli spännande att ta reda på.
Comment by Towe — 29 juni 2010 @ 19:57Towe´s last blog ..Kaffe i Gdansk
Så väldigt bra tänkt och skrivet Eva!
För vems skull, om inte min egen, skriver jag?
Hur bra blir det annars?
Tänkvärt.
Mycket tänkvärt. Hmmm….
Knytet Ditt.
Comment by Knytet — 29 juni 2010 @ 21:07Blogga för sin egen skull?…
Här skriver jag ju att jag bloggar ”mest för min egen skull” och när UE var på besök i midsommar kom vi att samtala om bloggar – vi känner en och annan som bloggar – och om att blogga ”för sin egen skull”, något han …
Trackback by Iblandbloggen — 01 juli 2010 @ 14:27[...] Vill man skriva för sin egen skull funkar det väl precis lika bra med block och penna, typ. Eva skriver bra om att blogga för sin egen skull, och det här exemplet tycker jag är illustrativt, [...]
Pingback by Spetsig.se – mest om böcker » Blog Archive » Blogga för sin egen skull? — 29 juli 2010 @ 14:29