Suck och pust

Tonåringen Tonåringen har slutat åttan.
Idag har han gjort det.
Han har slitit på den här terminen och uträttat någonting som i det närmaste är att beteckna som stordåd i vissa ämnen.
En hel hög med VG på den där papperslappen som han kom hem med.

Jag är så stolt så jag håller på att spricka. Han är verkligen den finaste av alla fina.

Men det är ju skolavslutningskväll ikväll.
Solen skiner, det är varmt ute, ungarna badar nere i Rättvik och det är drogfri skolavslutningsfest på lokal.

Jag har pratat med honom.
Han har bilplats hem.
Dessutom är det dubbelkollat med ägaren av bilen att han kör hem Tonåringen.
Ägaren av bilen är dessutom en kille som nästan går som son i huset.
(Min Älskade kallade honom för P 2,5 idag)
Chauffören ska dessutom vara med och nattvandra ikväll.

Jag VET att han snart är femton.
Jag VET att han måste få göra saker på egen hand.
Jag VET att han alldeles snart är arton.

Ändå sitter jag här med myror inte bara i brallan utan i hela kroppen.
Jag kan inte läsa bloggar, inte ta mig för och fixa någonting, inte lyssna på boken, inte vattna blommorna eller vika tvätt.

Jag suckar och jag pustar.
Jag våndas en smula, det gör jag.

Jag kan inte hålla honom i min hand för evigt men jag kommer att bära honom i mitt hjärta hela livet och han är det dyraste jag har.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

En reaktion på “Suck och pust

  1. Vet du… Det är delen i att vara mamma.. Jag är precis lika dan.. Jag har vandrat precis som du och jag har varit precis lika orolig..
    Om det går över……?

    NÄ… Det gör inte det.. men det blir en aning mildare.. Nu är min tös snart 18 år och jag kan säga att det är lite lättare.. JOO det är lite lättare..

    Jag vet att kvällen kommer att bli bra för din tonåring och jag vet att han kommer att ha roligt..
    Hälsa honom och gratta till de enormt fina betygen.. Han har varit hur duktig som helst..

    Du.. Han är hemma snart.. ;o)
    .-= Mingla´s last blog ..Idag har jag ätit huggorm… "Mingla" =-.

    Svar: Jag vet ju vad min mamma har sagt och hon påstår att det är de första 30 åren som är värst.
    Jag somnade till slut även om jag sov rätt oroligt och nu är han hemma igen.
    Äntligen.

    ;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.